• Husbilsklubbens årsmöte och träff år 2024 kommer att hållas i Karlstad 9-12 Maj.
    Mer information och anmälan finns här: Klicka Här för Årsmötesträff 2024
  • Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2024.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.

"Den Husbilen vi har gillat mest"

F

F.d. 50069

Guest
Hej på er alla med skrivklåda;)
Jag tänkte starta en skrivklådetråd med ämnet "Den husbilen vi gillat mest".
Tanken är att vi skall kunna skriva lite hur som helst om någon husbil vi har ägt och det behöver ju inte vara den senaste utan någon bil som vi har ägt och hyst kärlek till eller kanske hatkärlek.......

OK......jag börjar:wink:

I vårat fall så var det en Solifer 6700 årsmodell 87, som inköptes år 1991av en familj i Hälsingborg för den grymma summan av 220.000kr. Bilen hade bara gått ett par tusen mil och var maxutrustad....tjaa, som det var då iaf! Alltså ;
Markis och Cykelställ i rumpen, bra det!
Sen var bilen kraftigt övermotoriserad med den superkraftiga 75hk bensinmotorn som fick bekänna färg för att förflytta Solifer som var en stor husbil på den tiden! Fast maskinen blev preppad med tiden:yes:
Varför var det så positivt med den bilen då?

Kanske alla positiva minnen:yes:

Jo, barnen var små, så små att de inte tyckte att Mamma och Pappa var ett dugg töntiga om de nån gång under en familjepromenad runt BödaCamping skulle bli glitterögda och råka hålla hand under promenaden!
Sen var bilen perfekt planerad för en fyrabarnsfamilj med Vovve och röd Katt.
Överslaf samt bäddbar sittgrupp bakom framstolarna, en var det en hyfsad rundsittsgrupp längs bak i bilen.
Säkerheten under resorna var ju lite sisådär då det bara fanns två bälten i bilen:oops:, men i gengälld så åktes det mycket på kvällarna efter vi bäddat ner ungarna för natten, så kommer vi inte att göra nu med Barnbarnen, jag lovar!
Den bilen hade jag i jobbet samt under både sommar och vintersemestrar.
Jag kan lova att vinteregenskaperna inte slås av så många moderna bilar! Bilen hade en bra effektiv Primuspanna med väl många radiatorer samt vattenburnen golvvärme. Det enda problemet var kanske en helt oisolerad gråvattentank, fast problemet med gråvatten fanns knappt på den tiden.....hmmm:oops:

Vi har massor av historier om vad som hände under de många,många mil som vi for runt med denna verkliga fina bil, men nu tycker jag att ni andra skall få en chans:)
 

kejo20

HBK Medlem
Inlägg
1.208
Kommun
Varberg
HBK-Nr
20
Medlemskap
2024
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Hmmm
Om jag tänker efter så är nog Hobby 750 med motiv på sidorna och döpt till Bluebird den som jag gillade mest.
Med skruvad dieselpump så gick den som ett skållat troll.
Läckte vatten i husdelen för jämnan med alla slangklämmor som var klämda på slangarna, hade alltid ett förråd med slangklämmor med på resa.
Men jag gillade den bilen, sen skall man väl inte förringa Concorden heller men det var ju mer en bostad, Hobbyn var mer hobbybil:D
MVH KEJO
 
F

F.d. 50069

Guest
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Det här glädjer mig:)
Alla här på forumet är gladast åt sin senaste husbil!
Det är tydligen bara KEJO och vi som har något positivt att skriva om husbilar i dåtid...

Hoppas bara att det INTE är så att vi är så skruttiga att vi har glömt alla äventyr med hemmabyggda fordon med personlig touch eller våra första staplande steg ut i Husbilslivet som färska husbilister ,he he;)
 
F

F.d. 22215

Guest
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Min första såklart! En VW splitbuss från 1967. Den var förhöjd och hade använts väldigt lite som en handikappbuss när jag köpte den 1983. Den var helt rostfri för den hade använts så lite, sista årsmodellen av splitbussen och första året med 12 V. Vi, min sambo och jag byggde en enkel säng och bord, sen åkte vi ett otal Europaresor med den under en period av 10 år, även i Nordkap var vi. Såldes vid en flytt 1994 p g a platsbrist, något jag ångrar fortfarande :( Får nöja mig med min gamla folka från 1957 som veteranfordon, vilken jag har haft sen sent 70-tal :)
 

K & P Express

HBK Medlem
Inlägg
801
Kommun
Göteborg
HBK-Nr
856
Medlemskap
2024
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Tänker med behag på vår första husbil som vi hämtade i Fritsla juli 2004. Vilken känsla, vi var fulla av förväntan.
Nu elva år senare tänker jag tillbaka på den första bilen och hur vi använde den.
Då hade man inte den ”kunskapen” som kanske har idag, man brydde sig inte om,
för man ”visste” inte.
Läs gärna här den http://www.husbilsklubben.se/forums/t22041/ om lite dråpligheter som inträffade.
Första gången som gasolen tog slut (naturligtvis på natten) kom det som en fullständig överraskning att det tog slut…
Lastvikter visste man inget om…
Tömma och fylla tankar var inget man planerade för, vi bodde till 95% på campingar så det var aldrig några problem.
Bilens elförbrukare var helt 220-anpassat.
Men var en bra bil, både Fiat och bodelen (Dethleffs 6105 B) fungerade klanderfritt.
Vi har haft en Dethleffs till (7910 H, boggie, 5 ton) och idag kör vi en Cartahgo.
Kanonfina bilar, men kan sakna charmen med husbilslivet från den första bilen.
Idag är det solpaneler, laddare, pc, ipad, gps, invertrar, wifi, uppkopplingar mm. hit o dit…
Fast inget ont i det, man saknade inte det man inte hade eller för all del inte fanns.
Vi trivs mycket bra med det behagliga husbilslivet idag, men visst har det förändrats på elva år.
 
F

F.d. 50069

Guest
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Bästa K&P:p:
Precis såna historier älskar jag och säkert många andra.....tryck på "brune burken"
Kanonbra skrivit också!
Hoppas fler hakar på med sina uppstartshistorier eller om nån favoritbil!
Kom igen nu, det kan bli skoj det här!

PS, har ni kvar "rareburken eller lungan?;)
 

K & P Express

HBK Medlem
Inlägg
801
Kommun
Göteborg
HBK-Nr
856
Medlemskap
2024
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Bästa K&P:p:
Precis såna historier älskar jag och säkert många andra.....tryck på "brune burken"
Kanonbra skrivit också!
Hoppas fler hakar på med sina uppstartshistorier eller om nån favoritbil!
Kom igen nu, det kan bli skoj det här!

PS, har ni kvar "rareburken eller lungan?;)

He, hee... Nix, både lungan och burken fick ge vika för den fasta tanken!:D
 

Mona & Kjell

HBK Medlem
Inlägg
5.425
Kommun
Haparanda
HBK-Nr
1174
Medlemskap
2024
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Vår första husbil med allt vad det innebar gav oss gnistan till att aldrig ge upp utan i stället gilla utmaningen med husbilar och speciellt just denna vår första husbil. Så här skrev jag den 1 april 2008:
Det är inte bara när barn föds som tiden står stilla. Nej, det gör den även i väntan på den första husbilen någonsin.
Äntligen! Efter ett halvårs tålmodiga väntan skulle vi få hämta ut vår splitternya bil torsdag den 6 mars. Nu slumpade det sig naturligtvis så att jag hade det tjyvtjockt på jobbet just denna torsdag. Därför ringde jag husbilsfirman och undrade lite försynt om inte det gick för sig att komma på fredag i stället.
– Självklart, var det svar jag fick. – Kan Ni komma på förmiddagen? – Vi vill ju kunna ge Er en gedigen genomgång av bilen, innan Ni drar iväg hemåt med nyförvärvet.
– Ja visst, svarade jag hoppfullt.
Fredagen var en bra dag. Det var den sista sportlovsdagen för Mona och jag kunde ta ut en semesterdag för att förverkliga denna nya milstolpe i vårt resandeliv.

Husbilen?
Ja visst, ja! Vi ville ha en bra och säker start på vårt begynnande husbilsliv. Därför hade vi bland annat sprungit på mässor, läst inlägg efter inlägg på HBK-webbplats, rådfrågat husbilsägande goda vänner, läst massor av husbilstester och slutligen bestämt oss för och beställt en splitterny Adriatik Coral S 650 SP i augusti 2007.
Bilen beställdes hos en husbilsfirma i Kiruna med möjlighet till leverans av deras filial i Luleå. Även om vi Norrbottningar inte räds resmil, avgör 35 mil till Kiruna och 13 mil till Luleå leveransort.

Min dotterson, Jonatan 10 år, hade sovit över hos oss för att följa med på den spännande hämtningsresan.
På torsdag kväll hade vi packat ner vår bästa digitalkamera och självfallet även HBK- dekalerna. Bilden på vår husbil med påklistrade dekaler skulle tas redan på husbilsfirman!
Precis på väg ut genom ytterdörren på fredag morgon ringde vår telefon ilsket.
– Hej, Micke här! – Är det OK om Ni senarelägger Er hämtning av husbilen till klockan tre i eftermiddag?
– Nemas problemas, svarade jag lika förväntansfull som tidigare.
– Neeej, jag hoppar av! suckade Jonatan. – Jag orkar inte vänta till klockan tre! – Går till min kompis Dennis i stället.
Trots gedigna övertalningsförsök lyckades varken Mona eller jag få Jonatan att omvärdera sin hastiga kursändring. – Hej då, suckade han på nytt och lommade slokörad iväg hemåt, ett kvarter bort.
Sagt och gjort. Mona och jag tittade på varann en liten stund innan vi, under djup och allvarsam tystnad gick till garaget, körde ut bilen och styrde mot Luleå enligt tidigare uppgjord tidsplan.

I Luleå hann vi göra tre rundor hos Clas i Sjön och inhandla fler bra att ha grejer till husbilen för nästan tre tusenlappar, innan vi åkte ut till husbilsfirman den dryga milen söder om sta´n.
Ute på en nyligen insnöad parkeringsyta stod ett antal nya husbilar, men vår bil stod uppenbarligen kvar inne i utställningshallen.
Vi gick in och där stod den, grå och smutsig med nedsmetade rutor efter trailertransport genom Sverige på saltdrypande så kallade Europavägar.
Runt bilen hängde två medelålders herrar med var sin skruvdragare i näven. De stirrade storögt på oss då våra mungipor snabbt förflyttades ner från öron- till hakspetshöjd.
Ut ur kontorsdelen kom Micke med en skruvdragare i...
– Tjenare! – Vi är inte riktigt färdiga med Er husbil än, men snart så…
– Kan vi gå in på kontoret och fixa pappersexercis och betalning, undrade han?
Så gjorde vi.
Väl ute i hallen igen klättrade vi in i vår husbil. – Jaa!, utropade en av killarna med skruvdragare i näven förnöjt. – Nu är TV-antennen på plats!
– Kom och se på f-n, sa Micke. – Det är så att vi inte har kunnat montera stereon här framme i instrumentpanelen då inkommande kablage, av någon suspekt anledning, är avklippt precis innanför skyddslocket.
– Men, det är inga problem! – Jag har snackat med Fiatservicen i sta´n. – Ni får åka in där när vi är färdiga här så fixar de detta.
– OK! Under grundutbildningen i lumpen som befälselev för 40 år sedan hade jag lärt mig att gilla läget.
Nu visade det sig även att den gasolomkopplare som skulle sitta mellan de två P11: orna vi blivit lovade vid köpeförhandlinarna inte fick plats.
– Inga problem, sa Micke igen. – Jag ringer KAMA och beställer en annan variant. – Ni kan komma in i nästa vecka, så monterar vi in den.
Komma in ja!
26 mils resa mitt i en arbetsvecka, men har man lärt sig att gilla läget, så…

Nu hade klockan hunnit bli sen fredag eftermiddag och herrarna i hallen längtade uppenbarligen efter det stundande veckoslutet med allt vad det kan innebära.
Den gedigna genomgången av husbilen som vi tidigare utlovats avklarades på maximalt fem minuter.
Fiatservicen i sta´n hade stängt för länge sedan och ett snabbt ombeslut togs att vi åker in till Fiatservicen i Kalix, endast 5 mil från Haparanda, tidigt på måndag morgon den 17 mars och lämnar bilen där för åtgärdande av stereon. Så skulle det bli!
– Vi har inte möjlighet att tvätta bilarna här, sade Micke avrundningsvis, men åk in på någon biltvätt där hemma och be dem fakturera oss för gjort arbete!
– Så må det bli, svarade jag då och kände att det nu var dags att lämna etablissemanget.

Vårt nyförvärv blev varken förevigat eller försett med HBK-dekalerna.

– Tack och hej, sade herrarna artigt efter det att husbilen backats ut ur utställningshallen.
– Glöm inte att åka in på närmaste mack och tanka, innan vidare färd hemåt påminde Micke oss vänligt.
Vi tillönskade varann en trevlig helg innan Mona satte sig i bilen och jag i husbilen för färd hem till Haparanda via en halvhalt med middag hos mellandotter med familj i Luleå.
Fem hundra meter innan närmaste tankställe mitt i fredagens kvällsrusning inne i Luleå, i den vänstra av två in mot centrum gående filer, tvärdog husbilen, av soppatorsk!
Valet av första campingplats gjorde vår husbil. Inte jag!
På grund av nysnöfallet och den därmed efterföljande blixthalkan kröp rusningstrafiken sakta förbi vårt varningsblinkande nyss införskaffade och på jungfruresa varande hjulburna hus.
Bälgbussarna, som tydligen alla hade lagt om rutten förbi mig, kröp förbi på ett par centimeters avstånd mellan vår högra och deras vänstra yttre backspeglar.
Jag vågade inte överge ekipaget för att springa till macken och fixa loss en dunk med diesel. Ringde mågen Daniel, mitt i fredagshandlandet, som lovade komma till undsättning så fort han någonsin kunde.
Inte ett enda fordon stannade och undrade om de kunde hjälpa till med något.

Efter en halv timmes blinkande gled en ny, stor och flott cremefärgad BMW sakta förbi min högra flank. Den mörktonade rutan på förarsidan åkte sakta ner och ut stack huvud och överkropp på Luleå´s intelligentia, en välklädd man i 35- års ålder, med vänster pekfinger upp i luften i en obscen ”up Your´s” gest och ett rödilsket storskällande öppet gap i en trind nuna.
Uppenbarligen trodde den sofistikerade herren att jag stannat för att helgcampa!
Tio minuter senare kom Daniel till undsättning. Samtidigt stannade ytterligare en ung man i en ny Mercedes SUV och undrade vänligt om han kunde hjälpa till på något vis.
– Tack för besväret!, svarade jag honom, men det fixar sig.
Fem minuter senare rullade jag in på närmsta mack och fyllde tanken med diesel.

Dryga två timmar efter tankstoppet styrde vi färden hemåt av med mat överfylld akut skrumpnad mage och avslutad första beklagansrond hos dotter och måg.
Väl hemma parkerade vi bilarna, gick in till oss och somnade av förvånad utmattning.

Nästa morgon, lördag, var Mona däckad av en rejäl förkylning.
Jag gick ner till husbilen för att på egen hand fortsätta invärtes okulärbesiktning av bil- och bodel samt för att montera in och testa tidigare införskaffad TV med inbyggd DVD och digitalbox.
Blev jag förvånad eller blev jag förvånad då jag upptäckte att installation av TV-antennkablage bara slutade i garderoben utan synbar fortsättning på något vis till TV-skåpet på motsatt sida av bodel. Trådlös överföring?!
Knappast!
Nåväl, jag monterade TV: n på den vik- och vridbara fästplattan i det ordinarie finurliga och mycket funktionella, med expansionsbeslag försedda utdragbara, fästet. Uppenbarligen en nyhet på -08: orna!
Jag vek upp TV: n horisontellt och skulle skjuta in det i skåpet då det blev totalt tvärstopp. Fanskapet rymdes inte in i skåpet, trots att jag innan inköp av TV försäkrat mig om alla gällande mått.
Innan mina hängslen hann bli alltför uppkörda upptäckte jag orsaken till tvärstoppet. TV: n var inte centrerad i förhållande till skåpöppning då den inbyggda DVD:n gjorde att hålen för fästplattan var förskjutna åt vänster och TV:n därmed åt höger och skåpkanten där.
Fem minuter senare stod jag, liksom killarna på husbilsfirman dagen innan, med en skruvdragare i näven.....
Efter att ha lossat och flyttat det fabriksmonterade fästet några centimeter till vänster i skåpet gled TV: n, på ett elegant och värdigt sätt, in i sin dolda gömma!
Ett hinder avvärjt!
Kröp sedan i, över, under och på bilen utan att hitta det reservhjul som skulle finnas med. Nu fanns det helt uppenbart inte med!
Entusiasmen över att vara nybliven husbilsägare började avta betänkligt!
Resten av veckoslutet ägnade vi oss åt andra världsliga trevligheter i stället.

På måndag förmiddag ringde jag Micke på husbilsfirman. Vi gjorde upp om nytt möte på firman i Luleå på torsdag eftermiddag för inmontering av gasolomkopplare, utmätning av icke levererad gedigen leveransgenomgång samt åtgärdande av diverse andra småfel.

Fredag, samma vecka, skulle vi lämna in husbilen på en välrenommerad bilverkstad hemma i Haparanda för inmontering av en, vid en tidigare med en biltillbehörsgrossist mycket snabb och för oss fördelaktig affärsuppgörelse, införskaffad Webasto dieselvärmare.

På torsdag eftermiddag besökte vi husbilsfirman i Luleå. Det saknade reservhjulet stod tyst väntande i ett hörn av bilhallen och saknade oss. TV-överföringen från skåp till skåp fungerade inte trådlöst. Montering av nödvändigt kablage slutfördes. Vi vände åter hemåt med ny gasolomkopplare nedpackad i kartong. Grabbarna på husbilsfirman lyckades inte koppla in den på vederbörligt sätt.

På fredag eftermiddag hämtade vi husbilen efter Webastomontering på verkstaden här hemma.
Allt var klart utom inmontering av bränsleledning. 08: orna har bränslepump i tanken och kan inte anslutas till en värmare med T-koppling på bränsleslang. Det skall dras en separat bränsleledning mellan tank och värmare för att inte dränka värmaren i diesel. Den specialledningen fanns naturligtvis inte på lager hemma hos verkstaden, som alltid annars är fallet, just när vi som mest behövde den.
Att införskaffa en bränsleledning går snabbt, men däremot går det inte snabbt att få en ny tid på en välrenommerad bilverkstad, fullbokad med arbeten långt framåt i tiden.
Tisdagen den 1 april, d.v.s. i dag skulle detta fixas. Trots erbjudande om dag trodde eller snarare hoppades jag att de skulle lyckas fixa bränsletillförsel och därmed funktion i alla fall.

Halv sju på måndag morgon den 17 mars åkte vi till Kalix, lämnade in husbilen för inmontering av stereo och körde hemåt igen, likt jagade biltjuvar, för att hinna vara på plats på jobbet klockan åtta.
Efter jobbet, en bra stund efter klockan fyra, upprepades biltjuvfärden till Kalix för att hinna hämta ut bilen innan stängning klockan fem.
Bilen stod klar och väntade på oss. Jag hämtade nycklarna och vi styrde åter hemåt, nu med Mona i täten i bil och jag strax där bakom i husbil.
En kvart senare försvann Mona utom synhåll och jag stannade på en parkeringsplats vid vägrenen.
Min mobiltelefon darrade till och spelade upp en trudelutt. Jag såg att det var Mona som anropade mig.
– Vart f-n tog Du vägen? undrade hon förbryllad.
– Vi har en fungerande stereoanläggning, men det vore lika trevligt med en fungerande värmefläkt i femton graders kyla, svarade jag henne, stelfrusen från anklar och uppåt.
– Jag har stannat för att slå igång värmeväxlaren i bodelen för att inte behöva frysa häcken av mig. – Nu drar jag vidare med rishögen, sa jag samtidigt som jag gasade ut på E4: an i full karriär igen.
Väl hemma sökte jag förgäves på Google Earth efter något djupt svart hål där vi på ett enkelt och bekvämt sätt skulle kunna sänka en husbil.

Dagen därpå repade Mona mod och återupprepade resan till Kalix för att återvända hem ett rejält antal timmar senare, nu även med en fungerande värmefläkt. Puh!

Påskhelgen närmade sig med stormsteg och vi beslutade oss för att ta risken och testa ekipaget under ett par tre dygn.
Det blev de finska fjällen runt Ylläs som fick ta emot oss med drygt 30 graders nattkyla.
Allt fungerade perfekt som det verkade. Matti Huhtalo-tillverkade vintertäcket kom väl till pass liksom kombination av el-patroner och gas samt den sköna golvvärmen.
Köket passade verkligen mig med mitt stora matlagningsintresse, men när Mona skulle assistera mig mitt i matlagningen ropade hon till när hon öppnade grytskåpet under diskbänken.
– Shit! – Det är vatten i grytor och karotter!
Den kran som inte skulle innehålla vatten innehöll vatten och läckte som ett såll både in i skåp och ovanpå diskbänk.
Vi konstaterade att någon sannolikt provtryckt systemet och slarvat med att tömma det totalt.
Testade vattenpumpen och den var död!
Upp med dynor och ner i särkringsdosan upptäckte vi en brunnen säkring till vattenpumpen.
Säkringen byttes och ny test av pumpen företogs.
Den brummade likt en brunbjörn vilket ledde till ett snabbt frånslag på strömbrytaren.
Sedan talade vi inte mer om den saken!
Däremot gjorde jag det per telefon med Micke direkt första vardagsmorgon randades.
Micke suckade djup och blev mol tyst.
Med harklande pipig röst konstaterade han att det inte gått troll utan smådjävlar i vår nya husbil.
– Kom hit så fort Ni kan, så fixar vi rubbet! sa han bestämt. – Nu f-n måste vi göra slut på eländet. – Vi har fyra nya husbilar i utställningshallen så jag plockar det vi eventuellt behöver ur någon av dem.
En halv timme senare rullade vi mot Luleå ytterligare en gång.
Kran och vattenpump byttes ut och hela vattenförsörjningssystemet dissekerades noggrant.
Sen eftermiddag rullade vi hemåt igen efter konstaterandet att allt nu verkade vara i sin ordning och fungera klanderfritt.
På torsdag kväll fixade en auktoriserad gasolkille här hemma i sta´n gasolomkopplaren.
I dag, den 1 april är Webaston ansluten till dieselkällan och fungerar, dagen till trots, helt perfekt.

Förutom sporadiskt eget slabbande är inte husbilen tvättad ordentligt än.
Men, det skall bli och sedan blir dekaler påklistrade och ekipaget förevigat och infört på HBK webbplats under rubriken, Vår husbil.

Vi har redan kört vår husbil i nästan 200 mil och förbrukat ett antal semesterdagar, men mest mellan hem och verkstad...

Sannolikt har vi upplevt konsten att bli med husbil!

Husbilslivet är härligt!
//Kjell
 
F

F.d. 50069

Guest
Sv: "Den Husbilen vi har gillat mest"

Härlig berättelse:)
Det verkar tyvärr som om många nya husbilar inte riktigt är klara när de kommer till kund:oops:
Fast ni verkar ha en bra återförsäljare som är mån om kunden!

Lycka till under alla härliga mil i framtiden
 
Toppen