erix
HBK Medlem
Med personbil klass 2 (husbil) i Tyskland
Vi hade planerat vår femveckors semesterresa med vår husbil i Tyskland i flera månader till bland annat Romantische Strasse, Bodensjön och Moseldalen. Från Trelleborg tog vi färjan till Rostock. Vi hade hunnit köra två timmar från hamnen i Rostock när resan fick ett olyckligt och abrupt slut. Utan egen förskyllan blev vi inblandade i en trafikolycka. Vi hade nästan helt passerat en korsande väg, endast någon meter av bilens längd var kvar på den korsande vägen, när en motorcykel på den vägen i hög hastighet rammar den aktersta delen av vår husbil.
Trots att det i korsningen är en högsta tillåtna hastighet om 60 kph och trots ett c:a tjugo meter långt bromsspår har motorcykeln fortfarande sådan hastighet och kraft när den rammar vår bil att garageluckan på höger sida bucklas och tillsammans med delar av luckramen slits loss och drivs in i garaget där ytterligare skador uppstår. Det kändes vid förarplatsen som om hela bilen flyttades i sidled och en noggrann uppmätning av ramen måste nu göras.
Att den unge motorcyklisten inte förrän på tjugo meters avstånd, på en flera hundra meter lång raksträcka, noterar att vi är på väg över korsningen och inte gör minsta antydan till någon undvikande manöver, kan jag endast tolka som att han var mer intresserad av att observera hastighetsmätaren än trafikförhållandena.
Efter ett tag anländer två ambulanser, två polisbilar och till slut en räddningshelikopter. Vi blir förhörda och får visa såväl körkort som fordonspapper. Döm om vår förvåning när polisen påstår att vi kör olagligt genom att bilens vikt om 3,65 ton är mer än de 3,5 ton som han påstår är maximalt vad jag får köra med ett svenskt AB-körkort. Polisen uppvisar betydligt mer intresse för detta än för själva olycksförloppet, vilket de inte ställer en enda fråga om. Jag får ett mycket starkt intryck av att det för dem räcker med att kunna konstatera att jag kört olagligt och att därigenom skuldfrågan till olyckan för deras del är avgjord. Detta agerande var för mig ytterst obehagligt och psykiskt påfrestande.
Att vi förklarar att ett svenskt körkort utfärdat före ett visst datum berättigar innehavaren att framföra personbilar klass 2 oavsett vikt avfärdas kategoriskt av dem, jag har kört olagligt. Vi kontaktade vårt försäkringsbolag i Sverige och fick hjälp av en sakkunnig hos dem som telefonledes upplyste polisen på platsen om att det vi sagt var korrekt. Det hjälpte ändå inte, polisen vidhöll att jag kört olagligt.
Resten av dagen och kvällen fram till midnatt tillbringades dels i bilen utanför och dels inne på polisstationen i Sternberg. Anklagelsen om olaglig körning hölls fast vid ända tills det hjälpsamma vaktbefälet på stationen på eget initiativ gick ut på nätet och letade och hittade den utgåva av Svensk Författningssamling som vidimerade vad vi hela tiden framhållit (SFS 2001:559 2§). Utan denna hjälp hade jag inte fått tillbaks mitt körkort och inte med husbilen kunnat lämna Sternberg.
Det är min förhoppning att jag med denna skrivelse ställd till myndigheter, organisationer och andra kan få det, en gång för alla, tydligt klargjort för den tyska polisen vilka regler som gäller för svenska husbilar. Enligt information jag fått från flera håll är kunskaperna om detta ytterst bristfälliga och att det därför inte är speciellt ovanligt med onödiga och besvärande situationer för svenska husbilsförare.
Detta har jag nu skickat till Husbilsklubben, Min husbil i Sverige, Trafikverket, Transportstyrelsen, Motormännen, Polisen och Tyska ambassaden. Jag råder alla att ha en översättning Visa bilaga 171052 av SFS 2001:59 2§ till landets språk när ni är utomlands
Vi hade planerat vår femveckors semesterresa med vår husbil i Tyskland i flera månader till bland annat Romantische Strasse, Bodensjön och Moseldalen. Från Trelleborg tog vi färjan till Rostock. Vi hade hunnit köra två timmar från hamnen i Rostock när resan fick ett olyckligt och abrupt slut. Utan egen förskyllan blev vi inblandade i en trafikolycka. Vi hade nästan helt passerat en korsande väg, endast någon meter av bilens längd var kvar på den korsande vägen, när en motorcykel på den vägen i hög hastighet rammar den aktersta delen av vår husbil.
Trots att det i korsningen är en högsta tillåtna hastighet om 60 kph och trots ett c:a tjugo meter långt bromsspår har motorcykeln fortfarande sådan hastighet och kraft när den rammar vår bil att garageluckan på höger sida bucklas och tillsammans med delar av luckramen slits loss och drivs in i garaget där ytterligare skador uppstår. Det kändes vid förarplatsen som om hela bilen flyttades i sidled och en noggrann uppmätning av ramen måste nu göras.
Att den unge motorcyklisten inte förrän på tjugo meters avstånd, på en flera hundra meter lång raksträcka, noterar att vi är på väg över korsningen och inte gör minsta antydan till någon undvikande manöver, kan jag endast tolka som att han var mer intresserad av att observera hastighetsmätaren än trafikförhållandena.
Efter ett tag anländer två ambulanser, två polisbilar och till slut en räddningshelikopter. Vi blir förhörda och får visa såväl körkort som fordonspapper. Döm om vår förvåning när polisen påstår att vi kör olagligt genom att bilens vikt om 3,65 ton är mer än de 3,5 ton som han påstår är maximalt vad jag får köra med ett svenskt AB-körkort. Polisen uppvisar betydligt mer intresse för detta än för själva olycksförloppet, vilket de inte ställer en enda fråga om. Jag får ett mycket starkt intryck av att det för dem räcker med att kunna konstatera att jag kört olagligt och att därigenom skuldfrågan till olyckan för deras del är avgjord. Detta agerande var för mig ytterst obehagligt och psykiskt påfrestande.
Att vi förklarar att ett svenskt körkort utfärdat före ett visst datum berättigar innehavaren att framföra personbilar klass 2 oavsett vikt avfärdas kategoriskt av dem, jag har kört olagligt. Vi kontaktade vårt försäkringsbolag i Sverige och fick hjälp av en sakkunnig hos dem som telefonledes upplyste polisen på platsen om att det vi sagt var korrekt. Det hjälpte ändå inte, polisen vidhöll att jag kört olagligt.
Resten av dagen och kvällen fram till midnatt tillbringades dels i bilen utanför och dels inne på polisstationen i Sternberg. Anklagelsen om olaglig körning hölls fast vid ända tills det hjälpsamma vaktbefälet på stationen på eget initiativ gick ut på nätet och letade och hittade den utgåva av Svensk Författningssamling som vidimerade vad vi hela tiden framhållit (SFS 2001:559 2§). Utan denna hjälp hade jag inte fått tillbaks mitt körkort och inte med husbilen kunnat lämna Sternberg.
Det är min förhoppning att jag med denna skrivelse ställd till myndigheter, organisationer och andra kan få det, en gång för alla, tydligt klargjort för den tyska polisen vilka regler som gäller för svenska husbilar. Enligt information jag fått från flera håll är kunskaperna om detta ytterst bristfälliga och att det därför inte är speciellt ovanligt med onödiga och besvärande situationer för svenska husbilsförare.
Detta har jag nu skickat till Husbilsklubben, Min husbil i Sverige, Trafikverket, Transportstyrelsen, Motormännen, Polisen och Tyska ambassaden. Jag råder alla att ha en översättning Visa bilaga 171052 av SFS 2001:59 2§ till landets språk när ni är utomlands
