Sv: Vad är ett säkert avstånd och när?
Alla de farorna vi möter i vardagslivet hanteras med olika lämpliga åtgärder. I yrkeslivet talar man oftare om riskanalys och riskhantering, där analysen ta sikte på hur stor en viss risk är för att en negativ händelse inträffar och hur allvarlig konsekvensen skulle bli om det detta händer. Tar man med i beräkningen de åtgärder man kan göra för att minska risken och konsekvenser talar man om riskhantering.
I yrkeslivet styrs mycket av föreskrifter utfärdade av arbetsmiljöverket med flera, men i privatlivet är det ofta vi själva som får avgöra hur stora risker man vill ta. Lagen om skydd mot olyckor gäller emellertid alla.
Ofta kan det var svårt att beräkna eller värdera riskerna. Ibland har man tillgång till statistik som talar om hur ofta vissa händelser inträffar. Andra gånger, särskilt när det gäller händelser som inte inträffar så ofta, får man försöka skatta hur stor risken är. Då får man använda sig av experters kunskap och erfarenhet för att göra detta.
Sedan får man då också ta hänsyn till den konsekvens som kan uppstå om en viss händelse inträffar. Är konsekvensen av mindre allvarligt slag, kanske man lättare kan acceptera denna. Men skulle konsekvens vara av riktigt allvarligt slag, kanske man inte är beredd att ta den risken överhuvud taget.
När det gäller att vidta skyddande åtgärder så är det naturligtvis lättare att göra sådana åtgärder som är enkla och har en viss effekt. Åtgärder som innebär stora kostnader eller inskränkningar är däremot svårare att genomföra.
Att färdas i 90 km/h innebär en risk att mötande fordon kan komma över på en egen sida och en kollision inträffar. Vi har statistik på hur ofta detta inträffar och väljer oftast att acceptera denna risk trots att konsekvensen säkerligen skulle blir mycket allvarlig om den inträffar. För att hantera denna konsekvens skulle man kunna bygga helt mötesfria vägar eller sänka hastigheterna väsentligt. Båda dessa åtgärder har genomförts till viss i trafiksäkerhetsarbetet, men vi som allmänhet är nog inte beredda att betala så mycket skatt att som det skulle kosta att bygga mötesfria vägar överallt. Inte heller verkar det vara så att vi är beredda att sänka hastigheterna så mycket mer.
När det gäller brandskydd så är den viktigaste faktorn tiden. Alla bränder är små i början, så tiden för upptäckt är helt avgörande för chansen att bekämpa den. Den andra viktigaste faktorn är avståndet. Bränder sprider sig med timmar nedåt, minuter åt sidorna och sekunder uppåt. Vid husbilsbränder är det oftast strålningsvärmen som sprider branden och denna värme är beroende av avståndslagen, där värmen minskar med kvadraten på avståndet.
När det gäller brand i husvagn och husbil finns det, vad jag förstår, inte så mycket lättillgänglig statistik, varför riskanalytikerna får använda sig av det kvalitativa beräkningssättet, alltså anlita experterna. Att Räddningstjänster går ut med anvisningar om minsta avstånd för uppställning av husbilar, husvagnar och andra campingenheter har grund i att människor sover i dem, och att tidsfaktorn därför blir oacceptabelt lång. För att i någon mån kompensera för detta så rekommenderas ett rimligt långt avstånd mellan enheterna. I beräkningen har det tagits hänsyn till att detta avstånd inte skulle göra att att campingplatser blir orimligt stora och glesa, varför 4 meter ska ses som en rimlig kompromiss. Det kan påpekas att det aktuella regelverket medger att i grupper om högst fyra enheter(tror jag det var), kan kortare avstånd accepteras om de boende också gör det.
Sedan är det i princip omöjligt att jämföra olika risker i samhället, särskilt när grunderna för beräkningarna i det ena fallet vilar på kvantitativa uppgifter, så som statistik och i det andra på kvalitativa uppgifter, så som expertkunnande.
Livet är ett ständigt risktagande. Ofta får man göra egna riskanalyser och hantera det efter det. Andra gånger får man rätta sig efter att samhället har ställt upp vissa villkor för olika aktiviteter allt efter riskanalyser. De flesta av oss verkar följa utfärdade hastighetsbegränsningar,men om det beror på att vi delar myndigheternas analys om att riskerna ökar i takt med hastigheten eller om det beror på att vi gör en egen bedömning och bara inte vill riskera böter och en eventuell återkallelse av körkort, vill jag låta vara osagt.
När det gäller Lagen om skydd mot olyckor riskerar vi böter och fängelse bara om det händer något och att vi på något sätt inte uppföljt de krav om hänsyn och omtanke som samhället ställer på oss.