Sv: Vinter i Halland
Äntligen på rätt plats vid rätt tid!
Klockan kvart i sex ringde väckarklockan i morse. Vid en första anblick ut, såg det ut att vara mulet, men efter en närmare titt utomhus, kunde jag skönja en del stjärnor och konstaterade trots allt att det inte var helmulet.
Termosen fylldes med varmvatten och halv sju körde jag hemifrån. Målet var den yttersta sydspetsen på Sönnerbergens naturreservat i södra Onsala och en halvö som heter Mönster. Där ute på toppen av berget ligger en gammal lotsutkik. Den byggdes 1770 på toppen av ett bronsåldersröse och från Mönster har man en bra vy ut mot havet och Nidingens fyrplats, som ligger ca 7 km sydsydväst om Mönster.
Man har även fina vyer över hela kustremsan Ölmanäs-Varberg, vid klart väder är det möjligt att se vattentornet i Varberg.
Från den lilla parkeringsplatsen ute vid Sönnerbergen är det en vandring på ungefär 45 minuter ut till klipporna vid Mönster. Klockan kvart i sju låser jag bilen och påbörjar den relativt mödosamma vandringen med den 25 kilo tunga ryggsäcken. I mörkret lyser pannlampan upp min väg och det är lättare att undvika isfläckarna.
Väl ute på plats är det fortfarande ganska mörkt och jag måste ha pannlampan tänd för att kunna hantera fotoutrustningen. Dom första exponeringarna bli ganska långa i gryningsljuset, men efter en stund när jag står med ryggen åt öster och fotograferar Nidingen är det som att någon lyser med en röd lampa bakifrån. Jag vänder mig om och ser att himlen är alldeles illröd-rosa, och kan inte begripa hur himlen kunde hinna färgas så enormt röd när det bara några minuter tidigare var en svag liten ljusstrimma i öster.
Himlen blir rödare och rödare, och jag börjar tvivla på att kameran klarar att återge färgerna. Nidingens nya fyr lyser fortfarande och jag kan bara njuta av att stå på första parkett och välja motiv!
En hel del isflak driver omkring i det annars helt lugna vattnet, en ovanlighet så här långt ute vid havet.
Ett dovt muller hörs hela tiden utifrån havet från de stora fartygen långt ute i Kattegatt. Det röda ljuset försvinner efter 10 minuter, men istället skiftar ljuset i gult och lite lila. Jag vandrar ner till en vik och fotograferar stora isflak som sakta rör sig av dyningen. Ljuset och isen får mig att känna mig som om jag befinner mig på Antarktis igen. Det är precis sex år sedan jag var där och jag minns som igår hur känslan var av storslagenhet.
Jag rycks abrupt tillbaka till Mönsterudde när jag hör glassbilens spelande trudelutt i fjärran, någonstans åt Gottskärshållet.
Så småningom mulnar det på och det är dags att ge sig av tillbaka till bilen.
Väl hemma vid datorn konstaterar jag att bilderna blivit bra, men är det någon som kommer att tro på mig när de sett bilderna? Man skulle kunna tro att jag har dragit i alla reglage som finns med färger och mättnad...
Men sanningen är till och med att jag fick ta bort lite mättnad för att bilden inte skulle se helt konstgjord ut.
/Ludde
Till och med en industri som Värö bruk kan se vacker ut i gryningsljuset
Nidingens fyrplats, Malön i förgrunden
Osannolikt ljus! Hållsundsudde, i bakgrunden Ölmanäshalvön
Isflak
Malöns fyr
Ejdrar i flykt
Fruset gräs, Mönsterudde
(kollade på bilder!), så jag orkade inte gå upp i morse och ut o fota. Blev jättearg på mig själv när jag vaknade vid 8 och det var ett otroligt ljus ute...
