Torsdag 22 febr. kl. 19:31
Onsdag den 14 febr. checkar vi ut från campingen och tar en sväng in först till centrum för att leta på en mobilbutik, tanken är att köpa ett portugisiskt simkort till våran teliapuck för att få WiFi som vi har med oss, no no dont work... Vi skippar tanken och letar oss ut till den populära klipphyllan, en smalspårig liten väg med campingens mur/staket på ena sidan och utstickande träd, hus o staket på den andra sidan, vad gör man om man möter en 5,5 tons husbil här? störst går ju först som man säger. Men vi har tur på sträckan som är ca 1 km och möter varken husbil eller vanlig bil.
Sedan öppnar sig "världen" eller Atlanten om man säger så, vaooo vilket ställe.
Här står husbilar uppställda på längden o tvären, det är synd att så många husbilsägare i det här fallet nästan bara tänker på sig själva. Tänk vad många som skulle få samma vackra utsikt om man inte ställde sin 7-8 meters bil längst med staketet utan körde in med "nosen". Jaja, alla är vi olika, vi ställde oss i skuggan iaf med tanke på hunden.
Vackert var det iaf och inte blev det sämre av att det låg en liten mysig restaurang nedanför heller...
så där fick det ju bli ett besök första kvällen, tanken var ju att vi skulle fricampa här några nätter, helt perfekt, havet o utsikt åt ena hållet, skog o buskar åt det andra hållet så Doris fick sina promenader, fast vi gick ju på stranden oxå förstås.
Ca 17º i havet enl "källor" hade vi hört, så några badande såg vi allt. Jag hade "glömt" dykardräkten hemma så här blev inget badande.
Oj vad vi mådde bra här... här skulle vi stanna, vattnet påfyllt, toan tömd, solceller på taket och fullt i kylskåpet. Åså restaurangen förstås.
Dagen efter svänger en polisbil upp klipphyllan, glider sakta förbi oss och stannar längre in på "parkeringen". Nyfiken som man är går jag ut och tittar bortåt och ser hur stolar och bord åker in i husbilarna som ställt ut sådant, polisen går från husbil till husbil och säger något. Vi har hört att sådant kan förekomma så vi har inget står ute, (vid det tillfället). Pallen åker in och jag rullar ner från "kilen" ena hjulet står på och slänger in den vid pedalerna. Vi sitter i bilen och ser den ena efter den andra husbilen passerar oss, jaha det var den fricampingen, så knackar det på dörren, jag öppnar och polismannen står där och tittar ner på våra hjul..(hehe) Hello, no cocking, no sleeping, just parking, okey? okey svarar vi och stänger dörren.
Ja det var de det.. vart drar vi nu, solen börjar gå ner och här törs ju fanken stanna, det kan bli dyrt som tusan har vi hört.
Vi "messar" med vår vän Bosse på Canelas utanför Almacao de Pera hur fullt det är där och bestämmer oss för att dra dit, det är ju inga långa avstånd här nere i södra Portugal mellan städer och orter.
Onsdag den 14 febr. checkar vi ut från campingen och tar en sväng in först till centrum för att leta på en mobilbutik, tanken är att köpa ett portugisiskt simkort till våran teliapuck för att få WiFi som vi har med oss, no no dont work... Vi skippar tanken och letar oss ut till den populära klipphyllan, en smalspårig liten väg med campingens mur/staket på ena sidan och utstickande träd, hus o staket på den andra sidan, vad gör man om man möter en 5,5 tons husbil här? störst går ju först som man säger. Men vi har tur på sträckan som är ca 1 km och möter varken husbil eller vanlig bil.
Sedan öppnar sig "världen" eller Atlanten om man säger så, vaooo vilket ställe.
Här står husbilar uppställda på längden o tvären, det är synd att så många husbilsägare i det här fallet nästan bara tänker på sig själva. Tänk vad många som skulle få samma vackra utsikt om man inte ställde sin 7-8 meters bil längst med staketet utan körde in med "nosen". Jaja, alla är vi olika, vi ställde oss i skuggan iaf med tanke på hunden.
Vackert var det iaf och inte blev det sämre av att det låg en liten mysig restaurang nedanför heller...
så där fick det ju bli ett besök första kvällen, tanken var ju att vi skulle fricampa här några nätter, helt perfekt, havet o utsikt åt ena hållet, skog o buskar åt det andra hållet så Doris fick sina promenader, fast vi gick ju på stranden oxå förstås.
Ca 17º i havet enl "källor" hade vi hört, så några badande såg vi allt. Jag hade "glömt" dykardräkten hemma så här blev inget badande.
Oj vad vi mådde bra här... här skulle vi stanna, vattnet påfyllt, toan tömd, solceller på taket och fullt i kylskåpet. Åså restaurangen förstås.
Dagen efter svänger en polisbil upp klipphyllan, glider sakta förbi oss och stannar längre in på "parkeringen". Nyfiken som man är går jag ut och tittar bortåt och ser hur stolar och bord åker in i husbilarna som ställt ut sådant, polisen går från husbil till husbil och säger något. Vi har hört att sådant kan förekomma så vi har inget står ute, (vid det tillfället). Pallen åker in och jag rullar ner från "kilen" ena hjulet står på och slänger in den vid pedalerna. Vi sitter i bilen och ser den ena efter den andra husbilen passerar oss, jaha det var den fricampingen, så knackar det på dörren, jag öppnar och polismannen står där och tittar ner på våra hjul..(hehe) Hello, no cocking, no sleeping, just parking, okey? okey svarar vi och stänger dörren.
Ja det var de det.. vart drar vi nu, solen börjar gå ner och här törs ju fanken stanna, det kan bli dyrt som tusan har vi hört.
Vi "messar" med vår vän Bosse på Canelas utanför Almacao de Pera hur fullt det är där och bestämmer oss för att dra dit, det är ju inga långa avstånd här nere i södra Portugal mellan städer och orter.
