• Husbilsklubbens årsmöte och träff år 2024 kommer att hållas i Karlstad 9-12 Maj.
    Mer information och anmälan finns här: Klicka Här för Årsmötesträff 2024
  • Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2024.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.

Alger till Tamanrasset, i Algeriet 1983 - 84

I december 1983 kör jag in i Algeriet via norra Marocko.

Gränskontrollen och staden Telmcen har jag skrivit om i ett annat blogginlägg.

Nu fortsätter resan till huvudstaden Alger, det var 24 december.

Jag parkerar och går till ett kafé för att dricka the. Sätter mig på uteserveringen. Efter en stund kommer ett par ungdomar fram och börjar att prata.

När jag hade avslutat thestunden blir jag hembjuden på middag. Vi grabbar sätter oss i ett rum. Vi blir serverade kyckling med couscous och grönsaker av en flicka, tror att det var en syster.

Det blev en trevlig grabbkväll. Efter några timmar tackar jag och går hem till mig.

Nästa dag börjar jag färden söderut, på väg N1.

På em börjar det att blåsa. Det tilltar i styrka, sanden virvlar upp på vägen, det blir svår att se. Jag tänker att det kan inte vara bra för min bil att köra i denna kraftiga sandstorm. Så jag kör in i nästa stad och parkerar på en lugn gata utefter en husvägg.
Jag stannar inne, för vädret inbjuder inte till en promenad.

I oasstaden Ghardaia, i norra Sahara, tar jag in på en camping. Stannar några dygn där.

En dag när jag är ute och promenerar ser jag för första gången i mitt liv kvinnor med nästan heltäckande klädsel. Endast ett öga var synligt.
Handlar lite livsmedel och går tillbaka till campingen.

Jag träffar ett par ifrån Tyskland som jag kommer bra överens med. De åker i en gammal personbil och har tagit upp ett ungt fransk par som liftar.
Vi gör sällskap söderut. De har planerat att köra till Niger och Nigeria för att sälja bilen där och ta flyget via Sovjetunionen tillbaka till Tyskland. Vart det unga franska paret skulle till kommer jag inte ihåg.

Efter några mil blir den stora asfalterade vägen avstängd. Vi blir hänvisade till att köra ut i Saharaöknen. Denna första dag går det bra att kör på sanden. Jag upplever att ju mörkare sand desto lättare att köra. Varför har jag ingen aning om. Kanske är den hårdare.

När em lider mot sitt slut kommer vi fram till en stor uppförsbacke. De flesta hjulspåren går i en svag högerkurva uppför "sandberget".
Utanför dessa hjulspår står det flera bilar som har fastnat, en fyrhjulsjeep, två personbilar och en stor och lång tankvagn, en semitrailer.
Både tyskarna och jag klarar oss upp, tack och lov för det. Det var den första stora utmaningen.
Väl uppe på plan mark igen dröjer det inte länge förän jag fastnar i sanden. Förmodligen därför att jag inte såg någon mörk sand.

Min tyska vän säger att nu gör vi stopp för natten. Vi tar itu med mitt problem imorgon när vi är utvilade, efter en natts sömn.
När det har blivit mörkt ser jag att det kör bilar förbi mig med helt släckta lysen. Helt vansinnigt. Hur skall de kunna se vart de kör och hur skall de kunna undvika att krocka med mig eller andra bilar som står stilla i sanden.

Efter middagen så läser jag en stund innan det blir dax att "krama kudden".
Sömnen blir inte den bästa, lite orolig blev jag efter att ha sett det som jag såg med släckta bilars framfart.

Efter frukost tar min tyska vän fram två metallskenor som han lägger framför bakhjulen.
Skenorna är ca två meter långa. Jag kör upp på dessa och sen full fart framåt. Två meter på skenorna och tre / fyra meter på sanden innan jag fastnar igen. Efter fyra timmar har jag kört ca 500 meter och kommit upp på fast sand igen.

Oj, vilken fm!

Färden fortsätter utan flera incidenter.
Efter ca 2 000 km når vi fram till Algeriets sydligaste stad, Tamanrasset. Där tar vi in på campingen.

Mina tyska reskamrater, med det unga liftande franska paret, stannar bara ett dygn, innan de drar vidare till Niger.
Jag stannar en vecka.

På morgonen är det ca sex - sju grader inne i bilen. Eftersom det är mycket varmt inne på kvällen så har jag inte startat min gasolvärmare.
Mitt på dagen är det över 40 grader i solen. Jag tar det lugnt och solar mycket på dagarna.

En dag när jag promenerar i stan ser jag några får utefter en mur. Stannar och fotar de. Men det skulle jag inte ha gjort. För jag blir stoppad av en soldat och förd in till ett kontor. Vid ett bord sitter tre stycket män med "grader" på axlarna.
Ett befäl frågar vad jag har gjort. Jag svarar att jag har fotat några får på gatan.
Han säger att jag måste lämna ifrån mig min filmrulle. För det är förbjudet att fota militäranläggningar.
Eftersom det förmodligen hade kommit med en del av muren som omgärdar militärområdet..

Ingen idé att göra annat än att ta ur filmrullen ur kameran. Eftersom det är ljust - så blir filmrullen förstörd. Ingen kan därmed bevisa vad som hade funnits för bilder på rullen.

Ingen rolig upplevelse för en ensam turist. Men så kan det bli ibland.

Nu gick jag vidare till den stora "supermarket" för att köpa lite mat. Trodde jag!
Det var en stor hall med många tomma hyllor. En hel del som inte var livs. Ungeför som en stormarknad idag i Sverige.
Men endast fem sorters livsmedel: två sorters barnmat, smör, tonfisk i olja och något mer som jag ej kommer ihåg.
Inget av detta intresserade mig, denna dag. Så jag vandrar vidare. Kommer så småningom fram till ett torg. Där finns det en grönsaksmarknad. Jag handlade lite rotfrukter och frukt.

En tidig kväll kommer några grabbar in på campingen och börjar att prata. De var trevliga och bjöd in mig till en fest hos dem. Så jag följer med grabbarna några kvarter bort.

Det satt redan några tjejer och grabbar på golvet och lyssnade på musik ifrån en kassettbandspelare.
Det var Tuaregiskt instrumental musik.
Några flaskor Coca Cola stod bredvid dem.
Jag satte mig på golvet och lyssnade på en musik som jag inte förstod eller tyckte var bra.

Men har man nu fått förmånen att bli hembjuden till lokalbefolkningen så måste man ju visa god min. Jag var kvar några timmar.

En dag kom en Jeephusbil in på campingen. De hade varit uppe i Hoggarmassivet. Som är ett högt bergsområde här i södra Algeriet. De sa att där hade det varit många minusgrader på nätterna.

Jag gillar värme så jag hade inga som helst planer på att åka upp och se på den vackra utsikten.
Nå, istället körde jag lite nordväst. För att komma in i Marocko och därefter resa till den stora fricampingen i Agadir.

Vid 17 -tiden kommer jag fram till gränsen i sydvästra Algeriet.
En polis går in i mitt hem och börjar att öppna dörrar och skåp. Hittar några fotopärmar som jag har med mig. Sättersig vid mig bord och börjar att titta på alla foton. Frågar var de är tagna. Så jag sätter mig mittemot och berättar.

Efter ca två timmar är poliskontrollen över. Så nu kör jag fram några meter för att kunna klara av tullen. Men de hade stängt kl 18. Så jag får sova över framför tullhuset. Vänta till nästa dag kl 08.

Tullen gick fort - mindre än en timme.

Sen körde jag in i Marocko.

Kommentarer

Det finns inga kommentarer att visa.

Blogginlägg information

Författare
Gösta Evén
Visningar
1.787
Senaste uppdatering

Fler inlägg från Reseberättelser

Fler inlägg från Gösta Evén

Dela detta inlägg

Toppen