Den här reseberättelsen var mitt första inlägg i Forumet på Husbilsklubben.se. Har så här, över 5000 inlägg och 10 år senare, läst den igen, gjort lite uppdateringar och konstaterar att husbilsåkandet har förändrats en del under de här åren.

Det här är före apparnas tid, här gällde fortsatt den stora tjocka boken på tyska för att finna ställplatser, programvaran i GPS´n inte lika bra utvecklad som idag, färre husbilar ute på vägarna och vinkandet oss husbilsåkare emellan var fortfarande en självklarhet.

Hoppas igenkänningsfaktorn väcks hos några läsare, vi har ju alla varit nybörjare.

Vår första husbil

Vi köpte vår första husbil i maj 2009. Ett minst sagt spontant köp. Vi bodde utomlands och skulle tillbringa några månader i Sverige under sommaren. Tanken var att hyra en husbil, men när vi kollade på nätet så fann vi snabbt ut att det som fanns i marknaden för uthyrning ett par sommarmånader var väldigt dyrt, så dyrt att vi istället la några bud bud på begagnade husbilar. Bl.a. svarade en kvinna, som skulle sälja sin sjuke fars bil, den köptes osett.

Husbilsklubben.se

Eftersom vi var helt nya husbilsägare gick vi direkt gick med i Husbilsklubben.se, för att just få hjälp, tips och få ta del av andras erfarenheter när det gäller husbilsåkandet. Därför ville vi gärna dela med oss av våra erfarenheter efter första resan i husbilen och skrev den här reseberättelsen.

Östersjön runt

Min fru, min svärmor och jag, det var vi som tillsammans skulle göra premiärturen med husbil och den skulle gå Östersjön runt.

DSC_0076.JPG

Startade 15 maj med den då nya färjan Baltic Queen, mellan Stockholm och Tallinn. Fin ny båt, ganska bra mat och vi fick M´s rabatt, så priset var helt ok. Men….. för att det rabatterade priset skulle gälla, så var det en hytt för hela sällskapet! Visst gillar jag svärmor, men samma hytt? Nåja, vi skulle ju bo i samma husbil resten av resan, så det fick bli ett prov. Det gick f.ö. väldigt bra.

DSC_0015.JPG

Efter en god natts sömn och stor frukost närmade vi oss Tallinn. Högtalaren skallade ”Om 10 minuter ankommer.…”, rusade ner till bilen på bildäck. Beredda. Såg hur rad efter rad åkte ur färjan, så blev det vår tur. Tur? Motorn igång, ettan i, handbromsen släppt, gasar, men ingenting händer! Bilen rör sig inte! Min tanke var att alla bromsar under natten hade rostat fast i den fuktiga miljö som det är i båtar. Här var vi för att stanna. Min fru som är yngre, slankare och framför allt snabbare, kastar sig ur bilen, sticker sedan upp huvudet och säger helt lugnt, ”klossar bakom hjulen”. Klossar!

OK, nu har jag lärt mig det och kunde senare konstatera att t.ex. Scandlines har en mera fatalistisk syn på det här med klossar. Men kollar, ja det gör jag numera varje gång vi skall av en färja och bilen stått utan vår egen tillsyn

Estland.
Tallin,
nu skulle vi stanna på resans första camping. För mig var det f.ö. första gången i mitt liv som jag skulle övernatta på en camping. Nu blev inte så, för er information, Tallin citycamping öppnar inte förrän den 15 juni . I stället det blev att parkera hemma på gården hos goda vänner i Tallinn. När man låste in bilen på deras gård med ett stort hänglås, så undrade jag vad vi gett oss in på. Både jag och Carola hade tidigare varit i Tallinn, så det blev bara en promenad runt gamla stan med svärmor, sedan bestämde vi oss för att resa vidare redan samma dag.

DSC_0031.JPG




Vidare mot Pärnu, fin väg, men inte speciellt mycket att se om man tar den nya snabba ”Via Balitca”. Pärnu är en liten sommarstad, helt dött när vi besökte den. Vi hittade i alla fall den centrala campingen, Konse Camping några kilometer utanför centrum. Helt ok för att stanna en natt, men inte längre.

DSC_0049.JPG


Riga.
N
ästa mål var Riga, 164 km på bra väg.Riga CityCamping var däremot öppet. Centralt, hade det som man behöver, men vilken trist och eländig miljö.
Riga blev beskådat, fotograferat och en ganska bra middag åts i den gamla delen av staden.
DSC_0062.JPG

Litauen


Vilnius, vårt nästa mål som skulle få besök av oss. GPS´n inställd på Vilnius City Camping. Det gav oss en rundresa i Vilnius rätt nerslitna ytterområden och avslutades på en innergård till en stor bostadsfastighet, som fick de svenska höghusen från miljonprogrammet att se ut som villor i Beverly Hills. Den fanns inte, åtminstone inte där.

Skam den som ger sig. In i Vilnius smala gränder, eftersom stadens turistinformation låg just där. ”Var ligger campingen?” En ung vacker dam tittar upp, i hennes ögonen ser vi att det är i ”Top models” hon egentligen skulle vilja vara just nu….. Svaret blev inte helt förvånande, ”finns ingen”. Jaha… och den närmaste? Enligt denna representant för Vilnius och Litauen så var det 100 km till den.


Nu till den tjocka tyska ställplatsboken som på något sätt kändes tryggare. Där fann vi ut att bara 30 km utanför staden låg det en historisk nationalpark, Trakai, som även hade en camping.

DSC_0068.JPG

Toppen! Vackert läge, bra service och trevlig personal. Rekommenderas verkligen! Att vi på kvällen, när vi åt middag i campingens restaurang fick fel mat alla tre det lägger vi på charmkontot.

Polen

Svärmor som är en duktig naturfotograf såg hittills resan som en transportsträcka, hennes mål var sjödistrikten i nordöstra Polen, med alla storkarna.

Nästa mål var Gizycko, en bit in i Polen och vi stannade vid den första campingen vi såg, Borowo. Bra, låg vid sjön och kanske 2 km från centrum. Vi såg senare, när vi reste vidare att det fanns andra och troligen finare och bättre campingar inne i staden.

Nästa dag skulle det bli en blandning av storkar och 2´a världskriget. Första målet var Hitlers och tyskarnas HQ vid östfronten, Varglyan i Rastenburg numera Ketrzyn, där attentaten mot Hitler ägde rum 1944. Värt resan? Nej, inte för mig, men kanske för krigsnostalgiker.

DSC_0116.JPGDSC_0104.JPG

Vidare mot en by som vi läst om och som skulle ha flera storkar än innevånare. Stämmer nog, men inte värt de extra milen på dåliga vägar, eftersom man i alla fall ser storkar i hela området.

DSC_0144.JPGDSC_0132.JPG

Skumpigt var det hela dagen och vi blev varse om polsk vägstandard ute i landet. Troligen bättre idag.
DSC_0163.JPG

Elblag var målet för övernattning, här fann vi Camping Elblag. Ligger alldeles vid kanalen och vi fick första parkett med kanalutsikt. Fint och mycket centralt. Kort promenad in till stadens gamla centrum, där vi också åt en bra middag.

Nästa dag var Gdansk första målet. Varit där tidigare, enligt min mening en av de finaste medeltida städer vi har bevarade i norra Europa. Svärmor imponerad och jag nöjd.

DSC_0171.JPGDSC_0180.JPG

Sedan vidare mot den Polska Östersjökusten, eftersom jag något år tidigare läst i ReseExpressen, att de gamla turistorterna utefter Östersjökusten utvecklats och blivit riktiga ”pärlor”. Undrar bara var?

Vi åkte mot Darlowo, den ort som verkade störst enligt de guideböcker vi hade. Visst krångel var det att hitta eftersom vår GPS inte hade detaljkännedom om vägarna i öst och vår karta inte alls hade den skala som vi skulle behövt.

Oj vad Sovjettiden blev verklig igen, stora grå hus, stora tomma ytor, slitet. Fiat Polski, Trabant, Lada, men den där lukten av dåligt bränsle som var så typiskt under Sovjettiden fattades, allt annat var som i gamla tider. Att vi kom i lågsäsong var det ingen tvekan om.

Efter att ha snurrat runt i området i över en timma och accepterat att den stora vackra turistkartan vid infarten till staden, som visade på två stora vackra campingplatser vid havet Troligen var det mycket enkla campingplatser som man bara hade öppet under absoluta högsäsongen. Nu fanns det inte ens spår av dem, så tog vi den enda campingen som vi såg hade en skylt som sa just Camping.

Så nu har vi bott på ett polskt vandrarhem-arbetarnas paradis-socialistisk camping! Ingen service, men vandrarhemmets gäster blev våra åskådare när vi i vår intog vår frukost och 15 Euros kostade det att parkera på deras gräsmatta. Skall tilläggas att svärmor fick en syrenblomma av vandrarhemsparadiscampingens ”Director”! Men trots syrenen, svärmors leende så kan jag inte rekommendera en tur på skumpiga vägar upp till Darlowo.

Nu hade vi sett, eller åtminstone åkte igenom de tre baltstaterna, storkarna var fotograferade, jag hade fått kolla ”pärlan vid Östersjökusten”, som ReseExpressen uttryckte det.

Vi hade provat husbilslivet så nu kunde vi åka tillbaka till Sverige.

Östra Tyskland
Det blev via Neu Branderburg av den enkla anledningen att det blev en bra dagsetapp. Reisemobil International Bordatlas som vid det här laget blivit vår husbibel sa att vi skulle bo på en ”ställplats” som samtidigt var stadens småbåtshamn. Ja, mysfaktorn var låg, men rent var det……

Färjan tog vi sedan från Rostock till Gedser, men först….. Ja, vi hade ju betalt skattevikten och det fanns vikt kvar att fylla upp och vi stannade till i hamnen och handlade vin och sprit. På ”Stop and Shop”. Förstod av en svensk herre, med mycket mera erfarenhet från spritinköp vid gränsen än undertecknad, att det fanns bättre och billigare ställen att handla på. Vi tyckte i alla fall att både sortiment och priser var helt okey.

Husbilsägare med nya erfarenheter.
Nu hade vi blivit erfarna husbilsåkare, eller…? Vi hade i alla fall kommit på att det här med husbil är trevligt, men att vi hade köpt fel husbil!

Nu var det bråttom tillbaka till Sverige. Danmark får ursäkta oss, men vi hade bråttom till Bengt i Örkelljunga, som vi i våra fördjupningar i husbilslivets mysterier läst om i de senaste numren (de enda vi läst) av husbilspressen och förstått var stor i branschen.

Örkelljunga
nästa! Övernattade på campingen i centrum som var utmärkt.

Tidig morgon, tanken var tom, bråttom till Bengt….. Preem hade en mack utefter vägen och jag såg skylten, diesel och symbolen för större bil, okey lastbil. Nu hade jag efter drygt en vecka bakom ratten på husbilen kommit i någon form av symbios med yrkestrafiken och inte bara börjat vinka till alla lastbilarna och sätta mig på yrkeschaufförernas platser på rastplatserna och färjor, nu skulle jag även tanka som dem.

imagesCAM1RS7Y.jpg


Gör aldrig det! Är slangen tjock, kolla vad det står….. Själv lärde jag mig det genom ”try and error-modellen”.

Stod där vid husbilen, höll ”pistolen” precis som jag sett mina ”kollegor” inom yrkestrafiken göra, greppade hårt…… Wooow, vilket tryck! 66 liter på 40 sekunder! Tror knappt 40 hamnade i tanken, resten fick jag över mig och hela främre vänstra framsidan tvättades i diesel. Visste ni att det blir riktigt blankt utav diesel?

Ja, ja, lite diesellukt har inget dött av, så vidare till Bengt för byta husbil. Fint, stort och måååånga husbilar var det. Personal och kunder var det däremot mindre av, kanske var det diesellukten från mig som gjorde stället så ödsligt? Nåväl, gick runt där och tittade, men….. Vi tappade helt enkelt köplusten p.g.a. brist på intresse från personalen och det faktum att bilarna var så trist exponerade! Bilarna utomhus som var nya, var ju skitiga!

Kom på att det fanns flera som sålde husbilar, så vi åkte vidare. Nu kom vi inte så långt. Utanför Bengt´s finns en fin Quickstop och där stod en stor vacker Carthago, ut hoppar en man, viftande till oss. Kul tänkte jag, vår bil matchar inte hans, men här finns ingen skillnad, vi med husbilar är som en enda stor lycklig familj. Husbilsägare som husbilsägare han ville säkert utbyta erfarenheter. Drog ner rutan, beredd att diskutera husbilslivet ”man-to-man”, när man nu hade en veckas erfarenhet!

Du det är bäst att du drar ner TV-antennen, innan du kör vidare”, var det enda han sa innan han vände mig ryggen och gick tillbaka till sin stora flotta Carthago! Va fan´ får man inte köra med antennen 3 meter upp i luften om man vill, eller…… ?

Vi bytte husbil en vecka senare, hos en återförsäljare med personal som såg oss. TV-antennen är numera alltid nerdragen, tankar gör vi där vanliga bilar tankar, men har fortsatt inte investerat i ”klossar”, tror det bli gula och det viktigaste, vi gillar fortsatt det här med husbil!

Trevligt det här med husbil.
Det var reseberättelsen från vår första resa med husbil, några mindre missöden, men det gav oss mersmak som fortsatt sitter i så här 10 år senare.

Kom ihåg den här reseskildringen har 10 år på nacken och beskrivningen från t.ex. Polen tror jag inte längre är korrekt, bilarna hos Bengt i Örkeljunga är tvättade och tjejen på Turistinformationskontoret i Vilneus lär ha synts i Hollywood.