Vi började vår resa söndagen före påsk, stannade i närheten av Kristianstad för att tanka gasol och fortsatte till Farö i Danmark, ställplatsen under bron. Vi stannar gärna där det finns toa och plats för hundrastning. Lite för lång körsträcka egentligen, men första dagen går det bra med 55 mil, men det får inte bli en vana.
Nästa dag tar vi det lugnt, rastar hunden och stannar till i Maribo (hade glömt maskmedlet till hunden hemma) lite mat på färjan och tankningsuppehåll i Heiligenhafen. Kommer till Ottersberg medan det är ljust, rastar hunden och provsmakar det vi tankat tidigare på dagen. Ottersberg passar oss perfekt, bra rastningsmöjligheter för både hunden och mig.
Uppe med tuppen, simmhallen öppnar redan klockan 7, frukost, rastar hunden, tömmer tankarna när det är så nära till det. Ställer in GPS:en på Andernach, ännu en pärla som vi besökt ett par gånger tidigare. Men ödet ville något annat denna dag.
Vi hade cirka två mil kvar till Andernach, trafiken var tät på A3, jag körde i tredje körfältet, när plötsligt bromsljusen börjar lysa och bilarna framför stannar. Jag bromsar så mycket som går och lyckas stanna bara en halv meter från bilen framför. Hunden ramlar ner från sätet, men hänger kvar i selen, som tur är.
Då kom smällen, glas från spegeln i badrummet ryker över hela golvet, andra lösa saker som tvål och tandborstar kommer farande. Vår bil knuffas in i bilen framför. När förvåningen lagt sig, kommer jag på att jag ska stänga av motorn, fråga hustrun hur hon mår och se till hunden. När vi konstaterat att ingen av oss var skadade, knackar det på sidofönstret, det är föraren från bilen framför. Innan vi har rest oss från sätena står polisen vid sidan. Vi går ur husbilen och konstaterar att den är en meter kortare.
Dagen därpå var det bara det tråkiga kvar, att tömma så mycket som möjligt och ta oss tillbaka hem med hyrbil. Det är möjligt att jag höll lite större avstånd på hemresan.
Men vi ger oss inte, snart ska jag beställa nya dekaler och siffror från husbilsklubben
Nästa dag tar vi det lugnt, rastar hunden och stannar till i Maribo (hade glömt maskmedlet till hunden hemma) lite mat på färjan och tankningsuppehåll i Heiligenhafen. Kommer till Ottersberg medan det är ljust, rastar hunden och provsmakar det vi tankat tidigare på dagen. Ottersberg passar oss perfekt, bra rastningsmöjligheter för både hunden och mig.
Uppe med tuppen, simmhallen öppnar redan klockan 7, frukost, rastar hunden, tömmer tankarna när det är så nära till det. Ställer in GPS:en på Andernach, ännu en pärla som vi besökt ett par gånger tidigare. Men ödet ville något annat denna dag.
Vi hade cirka två mil kvar till Andernach, trafiken var tät på A3, jag körde i tredje körfältet, när plötsligt bromsljusen börjar lysa och bilarna framför stannar. Jag bromsar så mycket som går och lyckas stanna bara en halv meter från bilen framför. Hunden ramlar ner från sätet, men hänger kvar i selen, som tur är.
Då kom smällen, glas från spegeln i badrummet ryker över hela golvet, andra lösa saker som tvål och tandborstar kommer farande. Vår bil knuffas in i bilen framför. När förvåningen lagt sig, kommer jag på att jag ska stänga av motorn, fråga hustrun hur hon mår och se till hunden. När vi konstaterat att ingen av oss var skadade, knackar det på sidofönstret, det är föraren från bilen framför. Innan vi har rest oss från sätena står polisen vid sidan. Vi går ur husbilen och konstaterar att den är en meter kortare.
Dagen därpå var det bara det tråkiga kvar, att tömma så mycket som möjligt och ta oss tillbaka hem med hyrbil. Det är möjligt att jag höll lite större avstånd på hemresan.
Men vi ger oss inte, snart ska jag beställa nya dekaler och siffror från husbilsklubben
