F
F.d. 55521
Guest
Detta blir en berättelse som sträcker sig under ett många år, där jag berättar om varför jag har börjat älska den del av landet som kallas "Höga kusten".
Redan som liten grabb åkte vi söderut på våra semesterresor.
Mina föräldrar packade in oss i vår nya fina Opel Kadett av senaste modell. Skuffen var fylld till bredden med allt som hörde till, tält sovsäckar, campingkök, luftmadrasser sådan som man kunde ha i vattnet och leka att man hade en egen båt. Kuddar och lite annat hade min mor i en stor påse mellan oss. Jag misstänker att det var för att hålla oss från varandra. Efter någon timma passerade vi en fantastisk klippformation med en grotta i mitten. Det var den mytomspunna skulebergsgrottan där myten säger att rövare bodde för länge sedan. Jag ville så gärna besöka grottan men det fanns aldrig någon tid att stanna och gå upp, vi var också för små för att ta oss upp till grottan. På den tiden fanns inga hjälpmedel för att ta sig dit. I dag finns trappor och landgångar samt skyddsrep för de som vill ta sig upp.
Jag minns än i dag när mina föräldrar stannade av och vi skulle få gå upp till grottan för första gången och jag fick se in i grottan där rövarna bott. Om ni eller rättare sagt när ni passerar, ta er tid och gå upp och titta in i grottan, men framför allt njut av utsikten.
Redan vid första besöket i grottan så upplevde jag en känsla som är svår att beskriva, jag ville veta mer om detta vackra landskap. Varför var bärgen så höga, hur kunde det finnas så många öar här.
Åren gick vi passerade denna del av landet men vi stannade inte av så ofta några gånger stannade vi av vid Sanöbron en mangnefik skapelse. Där jag var livrädd varje gång vi skulle köra över.
Åren gick och jag skaffade mig en flickvän, som nu är min fru. Vi fick i början av 80 talet låna min brors motorcykel och vi skulle ta en tur och övernatta någonstans för attfylla vara för oss själva utan barn. Eftersom vi bara skulle vara borta en natt så bestämde vi oss för att åka söderut och vårt val blev Gullviks camping ochhavsbad. Solen sken från en klarblå himmel när jag svängde ut på vägen, vi valde att köra på gamla riksvägen ner mot Nordmaling. Det tog ca två timmar innan vi kom fram till campingen och slog upp tältet, vi gladde en fantastisk dag i den varma sanden på campingen. På kvällen började det mulna på. Vi åt middag och hade just diskat färdigt, när den första knallen kom, sedan utspelades ett verkligt skådespel när blixtarna slog ner, åskmolnen krockade ute på havet och gick runt i det innanhav som bildats av öarna utanför Gullvik.
Konstigt nog så kom inte många droppar över kampingen den kvällen eller natten. Jag längtade sedan tillbaka till denna plats och vi har varit dit några gånger med barnen och husvagnen.
När jag efter några år fick möjligheten att köpa en egen motorcykel så har vi gjort många turer till höga kusten. Våra vänner i BMW klubben har gjort resorna ännu trevligare, som den kvällen vi övernattade i Träsk en fin anläggning som specialiserat sig på fiske. Den som inte får napp där bör nog ägna sig åt något annat. Vi var 20 personer som beställt mat och övernattning i de små stugorna som finns där, maten var underbar och vi satt ute i det vackra vädret långt efter midnatt solen han gå ner och upp innan vi somnade. Det ser inte mycket ut för världen när man passerar i 100 knyck men det är väl värt att stanna av och dra upp middagen.
Gullvik hade som fallit i glömska när vårt distrikt fick uppdraget att ordna årsträffen och ett av förslagen var Gullvik. De hade fått ny ägare sedan sist jag var där och jag blev en av arrangörerna till årsträffen. Det fanns inga hinder Gert som den nye ägaren heter såg inga hinder, vad vi än komm med för tokiga förslag. Det blev en fantastisk tillställning med allt från surströmming till besök på mannaminne.
Mannaminne är en mans livsverk. Som jag ser det, är det en samlares dröm, han har bygt upp en mindre stad med allt från asiatiska hus, det finns ett Drakenplan, gamla båtar, spårvagn, mm. Detta är klart värt ett besök.
När jag för något år sedan bestämde mig för att hjälpa till med att anordna en Norrlandsträff så föreslog jag högakusten, tog in några offerter och kollade upp några olika alternativ. Det visade sig att Gullvik var den plats som vi alla förordade, den hade det vi önskade. Där fanns plats för många husbilar, färskvatten, latrintömning, stugor där vi kan laga mat och diska, ström för de som behöver det, samt en fin byggnad där vi kunde ha vår festmiddag tillsammans alla deltagare i träffen.
Det har blivit många resor till Gullvik efter den träffen och när vi var där i påsken 2014 med några vänner i BMW klubben, som också nu har skaffat husbilar så började vi prata om att än en gång fixa en träff, sagt och gjort, vi började planera och ringde Gärt som kom till oss och han var med på noterna.
Träffen blev en succé och vi började direkt efter träffen planera för en ny träff.
Som många av er sett så blev träffen fullbokad mer än 5 månader före träffen äger rum vilket både är glädjande men också tråkigt att så många inte kommer att kunna delta i detta evenemang.
Redan som liten grabb åkte vi söderut på våra semesterresor.
Mina föräldrar packade in oss i vår nya fina Opel Kadett av senaste modell. Skuffen var fylld till bredden med allt som hörde till, tält sovsäckar, campingkök, luftmadrasser sådan som man kunde ha i vattnet och leka att man hade en egen båt. Kuddar och lite annat hade min mor i en stor påse mellan oss. Jag misstänker att det var för att hålla oss från varandra. Efter någon timma passerade vi en fantastisk klippformation med en grotta i mitten. Det var den mytomspunna skulebergsgrottan där myten säger att rövare bodde för länge sedan. Jag ville så gärna besöka grottan men det fanns aldrig någon tid att stanna och gå upp, vi var också för små för att ta oss upp till grottan. På den tiden fanns inga hjälpmedel för att ta sig dit. I dag finns trappor och landgångar samt skyddsrep för de som vill ta sig upp.
Jag minns än i dag när mina föräldrar stannade av och vi skulle få gå upp till grottan för första gången och jag fick se in i grottan där rövarna bott. Om ni eller rättare sagt när ni passerar, ta er tid och gå upp och titta in i grottan, men framför allt njut av utsikten.
Redan vid första besöket i grottan så upplevde jag en känsla som är svår att beskriva, jag ville veta mer om detta vackra landskap. Varför var bärgen så höga, hur kunde det finnas så många öar här.
Åren gick vi passerade denna del av landet men vi stannade inte av så ofta några gånger stannade vi av vid Sanöbron en mangnefik skapelse. Där jag var livrädd varje gång vi skulle köra över.
Åren gick och jag skaffade mig en flickvän, som nu är min fru. Vi fick i början av 80 talet låna min brors motorcykel och vi skulle ta en tur och övernatta någonstans för attfylla vara för oss själva utan barn. Eftersom vi bara skulle vara borta en natt så bestämde vi oss för att åka söderut och vårt val blev Gullviks camping ochhavsbad. Solen sken från en klarblå himmel när jag svängde ut på vägen, vi valde att köra på gamla riksvägen ner mot Nordmaling. Det tog ca två timmar innan vi kom fram till campingen och slog upp tältet, vi gladde en fantastisk dag i den varma sanden på campingen. På kvällen började det mulna på. Vi åt middag och hade just diskat färdigt, när den första knallen kom, sedan utspelades ett verkligt skådespel när blixtarna slog ner, åskmolnen krockade ute på havet och gick runt i det innanhav som bildats av öarna utanför Gullvik.
Konstigt nog så kom inte många droppar över kampingen den kvällen eller natten. Jag längtade sedan tillbaka till denna plats och vi har varit dit några gånger med barnen och husvagnen.
När jag efter några år fick möjligheten att köpa en egen motorcykel så har vi gjort många turer till höga kusten. Våra vänner i BMW klubben har gjort resorna ännu trevligare, som den kvällen vi övernattade i Träsk en fin anläggning som specialiserat sig på fiske. Den som inte får napp där bör nog ägna sig åt något annat. Vi var 20 personer som beställt mat och övernattning i de små stugorna som finns där, maten var underbar och vi satt ute i det vackra vädret långt efter midnatt solen han gå ner och upp innan vi somnade. Det ser inte mycket ut för världen när man passerar i 100 knyck men det är väl värt att stanna av och dra upp middagen.
Gullvik hade som fallit i glömska när vårt distrikt fick uppdraget att ordna årsträffen och ett av förslagen var Gullvik. De hade fått ny ägare sedan sist jag var där och jag blev en av arrangörerna till årsträffen. Det fanns inga hinder Gert som den nye ägaren heter såg inga hinder, vad vi än komm med för tokiga förslag. Det blev en fantastisk tillställning med allt från surströmming till besök på mannaminne.
Mannaminne är en mans livsverk. Som jag ser det, är det en samlares dröm, han har bygt upp en mindre stad med allt från asiatiska hus, det finns ett Drakenplan, gamla båtar, spårvagn, mm. Detta är klart värt ett besök.
När jag för något år sedan bestämde mig för att hjälpa till med att anordna en Norrlandsträff så föreslog jag högakusten, tog in några offerter och kollade upp några olika alternativ. Det visade sig att Gullvik var den plats som vi alla förordade, den hade det vi önskade. Där fanns plats för många husbilar, färskvatten, latrintömning, stugor där vi kan laga mat och diska, ström för de som behöver det, samt en fin byggnad där vi kunde ha vår festmiddag tillsammans alla deltagare i träffen.
Det har blivit många resor till Gullvik efter den träffen och när vi var där i påsken 2014 med några vänner i BMW klubben, som också nu har skaffat husbilar så började vi prata om att än en gång fixa en träff, sagt och gjort, vi började planera och ringde Gärt som kom till oss och han var med på noterna.
Träffen blev en succé och vi började direkt efter träffen planera för en ny träff.
Som många av er sett så blev träffen fullbokad mer än 5 månader före träffen äger rum vilket både är glädjande men också tråkigt att så många inte kommer att kunna delta i detta evenemang.
Senast redigerad av en moderator: