ullaobengt
FD HBK Medlem
Resa i Östeuropa våren 2015
Vi – Ulla, Bengt och västgötaspetsen Kajsa - reste från vår lilla ö Lyr i Bohuslän på påskdagen. Redan i Falkenberg stannade vi. Solen gassade in genom de stora bilrutorna och det kändes härligt vårlikt. En promenad längs Skrea strand tog oss effektivt ur den villfarelsen. Bistert kall blåste nordanvinden.
Vid sextiden kom vi till Trelleborg där vi parkerade tillsammans med många andra husbilar på en grusplan vid vattnet. Härlig utsikt från middagsbordet.
Dagen därpå gick färjan till Sassnitz redan 7.45. Efter en lugn överfart fortsatte vi söderut över det flacka jordbrukslandskapet i östra Tyskland. Framåt kvällen sökte vi oss från motorvägen till ett ställe vi övernattat på tidigare. Men där hade man nyss fällt alla träd, och den lilla fina gläntan vid sjön stod inte att känna igen. Vi hittade dock en fin ersättning i den lilla byn Seelübbe . En gammal bondby – kyrkan härstammar från 1200-talet. – omgiven av oändliga marker. Hela byn med 186 själar ligger samlad längs bygatan.
Gasolen tog förstås slut lagom till frukost. Bengt bytte flaska, och sen for vi in mot Prenslau för att leta en ny. Skickades kors och tvärs mellan mackarna innan vi hittade en flaska på ett stort trädgårdscenter. Tyvärr visade det sig att även tyskarna har en annan koppling än vi har i Sverige. Så nu fick vi hoppas på varmt väder, så att gasolen skulle räcka.
Tisdag 7 april – mot Tjeckien
Vi fortsatte söderut på motorvägarna och korsade tjeckiska gränsen vid Usti. Därifrån letade vi oss längs en brusande Elbe upp till den lilla staden Decin. Här låg campingen på en udde mellan Elbe och en biflod. Elbe är som sagt ganska strid nu. En enda pråm såg vi kämpa sig söderut. Floden rinner norrut – lite svårsmält för en nordbo.
Trakterna kring Decin är rätt bergiga och uppe från en svart klippa vaktar ett enormt vitt slott den lilla staden. Vi var förstås uppe och tittade på slottet, som var omgivet av en stor park. Sen tog vi ryggsäck med och gick och handlade i det närbelägna köpcentret. Det mesta är väldigt billigt i Tjeckien, så det gällde att passa på.*
Kemp Decin 19€
Vi hade en intressant reseberättelse från husbilsklubben med oss. Ann-Sofie Ståhl, som rest med sin familj i Östeuropa förra året. Hon rekommenderade ett område i nordöstra Tjeckien, Prochaske Skaly, med vackra vandringsleder och spektakulära bergsformationer. Vädret var lite trist med ett nästan-duggregn, så vi började med att leta campingplats.
Det fanns många i området, men de var ännu vinterstängda. Så kom vi till en, där bommen var öppen. Ingen i receptionen , men vi körde in, parkerade och satte på tevatten. Då kom ägaren och upplyste oss om att inte heller hans camping öppnat för året. OK vi drack ur vårt te och beredde oss på avfärd. Då förstod vi varför han inte öppnat än. Marken var alldeles mjuk, och vår tunga bil grävde sig bara djupare ner i leran, när vi försökte komma loss. Med hjälp av några granruskor tog vi oss ett par meter innan vi satt fast igen. Det krävdes ytterligare granruskor och två starka karlar innan vi lyckades ta oss därifrån, ganska smutsiga och med lerkokorna skvättande om däcken. Nu gav vi upp och tog oss till en camping en mil bort. Egentligen inte öppet här heller, men en vänlig man med max två tänder i munnen och med tjeckiska som enda språk,, lät oss ändå stå där och hjälpte oss till lite elektricitet.
Pension och Camping Cesky Raj tog bara 7 € för den natten
Torsdag 9 april – mot Österrike
Morgonen var lika grå och fuktig som dagen innan. Den vackra vandringen i Prochaske Skaly lockade inte riktigt. Så vi fortsatte söderut. När vi närmade oss gränsen till Österrike klarnade det upp och då vi gled in genom grindarna på campingen i Klosterneuburg utanför Wien var det 19 grader varmt, fåglarna sjöng, träden knoppades och livet lekte.
Vi tog en promenad ner till Donau, ut på en liten ö i floden – Pionerinsel. Där stod alla hus på pålar och en tavla upplyste om att vid senaste högvattnet 2013 hade floden stigit 8.09 meter. Respektingivande. Nästa gång vi hör om översvämningar i Europa kommer vi att veta mycket mer om vad de talar om.
Vi stannade i Klosterneuburg i två dagar. Promenerade, handlade och njöt av solen. Tittade förstås på det enorma klostret som givit staden dess namn, men hoppade över Wien den här gången
Donaupark Camping kostar 21€ per natt för förstklassig service, trivsel och bra läge.
Mot Ungern 11 april
Vädret var fortfarande ljuvligt när vi lördag morgon tog oss genom Wien och på motorvägar mot Ungern. Strax före gränsen blev vi stoppade av österrikisk polis, som påpekade att vi inte klistrat fast vinjetten på rutan utan bara lagt den där. Kostade 120€. Surt.
Den lilla Zugleti Niche Camping ligger precis utanför centrum på Budas kullar, i västra delen av Budapest. Förr vände 58ans spårvagn här. Nu kastar sig en liten skramlig buss med dödsföraktande hastighet ner för backarna. Gratis för pensionärer. Vi tog bussen ner och vandrade sedan i timmar i gamla stan på Slottsberget. Tjusiga byggnader och fantastiska utblickar över Donau och staden. På kvällen fick Bengt sin efterlängtade gulasch på campingens pittoreska lilla krog. Dagen därpå ägnade vi oss åt Donaustranden, med dess överdådiga parlamentsbyggnad och vackra broar.
16 € per natt betalade vi här.
Mot Rumänien 13 april
Måndag morgon tog det oss en och en halv timme att köra ut ur Budapest. En timme stod vi nästan stilla i bilkö, och under en halv timme pilade vi fram och tillbaka över Donau under ledning av vår vän Olle Gps. Därpå vidtog pustan. Absolut platt, och med en enorm himmelskupa. Tjusigt. Fast en aning enahanda.
Vi hade inte stött på någon försäljning av vinjetter vid infarten till Ungern, men inhämtat på nätet att vi borde haft en. Så när vi tankade på en stor mack, köpte vi vinjett, även om det bara var 20 mil kvar. Vid utfarten från macken blev vi stoppade av polisen igen, så det var väl använda pengar. Det första vi gjorde efter tullen mot Rumänien, var följaktligen att lösa ny vinjett. De blev faktiskt billigare för var gång: 20€ i Österrike, 10 i Ungern och 5 i Rumänien. För den avgiften får man resa mellan 7 och 10 dagar. Och efter Österrike behövde man inte klistra lappar på bilrutan. Bilen registreras på nätet, där polisen kan kolla själv.
I Rumäniens dalgångar var det försommar. Fruktträden blommade och storkarna byggde bo. Men så fort vägen ringlade upp i bergen blev det kallare. Körsbärsblommen försvann och ersattes av stickemössor och varma tröjor.
Efter en lång dag på vägarna hittade vi en camping strax före Cluj Napoca
Camping Eldorado 16€ med ACSI-kort
Bilden vi hade med oss av Transsylvanien var höga, spetsiga, skogklädda berg och ruvande borgar med tinnar och torn. Mestadels ser det inte alls så ut. I stället långa, långa horisonter med höga kullar, oftast helt utan träd. I dalarna små bondbyar längs en gata. Och överallt flockar av får. De vaktas inte av tretrådigt elstängsel som hemma, utan av herdar med hundar. Modiga män och kvinnor förmodligen, eftersom här lär finnas mängder av varg och björn. På vissa håll har man guidade turer och tittar på de vilda djuren, när de går in i städerna på natten och söker mat i soptunnorna.*
Över campingen i Bran drog en herde och hans flock sakta fram i kvällningen. Enligt campingvärden ägde herden sin flock och lät den beta på olika marker i dalen för att hålla dem fria. Bra miljötänk!
Dagens sevärdhet var den lilla medeltidsstaden Sighisoara. En befäst stad, som fortfarande är bebodd. Trånga gränder och valv ledde upp mot klippan. Sista biten upp mot kyrkan en lång täckt trappa. Stor ren kalkstenskyrka, utan alltför mycket guld och dekorationer. Några halvt utsuddade väggmålningar. Husen i stan restaureras och återfår sina härliga färger, rött, gult, blått osv. Och så dessa tegeltak. De vackraste vi sett. Skiftar i mjuka nyanser, varierande takhöjder och små utskjutande språng. I gamla stan var det inte vanliga kupade takpannor. De liknade mer spåntak av tegel.
Och överallt har Dracula fötts, bott eller passerat. Vår camping hette följaktligen Camping Vampire och i fjärran skymtade vi Draculas borg.
Camping Vampire 17 €
Från Bran startade vi redan klockan 7 på onsdagen för att undvika morgontrafiken i den närbelägna staden Brasov och den dagen fick vi vår bild av Transsylvanien bekräftad. Vägen slingrade i ändlösa serpentiner upp och ner för bergen.
Rumänien är verkligen ett land med kontraster. Bitvis finns nya fina motorvägar, men mestadels sammanfaller genomfartsvägen med bygatan. Där sker många transporter fortfarande med häst och vagn. Man drar mjölkkrukan på en kärra på morgonen. Ute på åkrarna finns ibland enorma moderna jordbruksmaskiner. Däremellan plöjer och sår man för hand. En drar hästen, en plöjer, och två sår.
Att resa med husbil, liknar vi ibland vid segling, som vi ägnat oss mycket åt förr. Man vet inte alltid var man ska hitta natthamn. Den hät dagen var vi på väg mot gränsen till Moldavien. Inte en enda camping. Inga stora bensinmackar med grusplan eller restauranger med generösa parkeringsplatser. Och vi hade lovat oss själva och våra vänner att vara försiktiga och inte fricampa som hemma. Vad göra? Gränsen närmade sig. Till slut slog vi läger 20 meter från gränsen. Här sov vi, tryggt övervakade av gränspolisen.
Moldavien 16 april
Den moldaviska välkomstkomitten vid gränspolisen bestod av fyra personer, och de avsatte 40 minuter på oss och vår bil. En vänlig ung man talade engelska och konverserade Bengt hela tiden. En inte fullt så vänlig man och en jättelik schäfer letade igenom bilen på jakt efter* narkotika och vapen. En ganska bister herre granskade våra papper och anmärkte* att hålslaget utplånat en siffra i registreringsbeviset. Slutligen kom en mycket bestämd dam som vill se hundens pass och som letade genom alla våra skåp och lådor efter narkotika och vapen. När vi sedan löst* vinjett för moldaviska vägar och den bestämda damen granskat även det kvittot, fick vi nådig tillåtelse att fortsätta.
Vår trogne vän Olle Gps hade aldrig varit i Moldavien och hade bara ett råd: ”vänd när det är möjligt”. Men kartor och skyltar fungerade fortfarande.
Den vänlige gränspolisen hade sagt att de moldaviska vägarna kanske inte… Och han hade rätt. Medelhastigheten 50 km var svår att överträffa. Å andra sidan hade vi god tid att överblicka de pastorala scenerierna omkring oss. Mjuka kullar igen. Flockar av kor eller får. Små byar i dalarna. Hästdragna kärror. Vid vägkanten stod djur bundna för att beta av. Ofta en get med små ystra killingar hoppande omkring sig.
Moldaviens huvudstad, Chisinau, har en ganska respektingivande eftermiddgstrafik. Vi for utefter huvudgatan, som kantades av imponerande myndighetsbyggnader, och letade oss så småningom in på gatan där vår vän Carina bor. Hon jobbar här för SIDA och Skatteverket under en treårsperiod. Har en våning med en härlig takterass och utsikt över hela stan.
Här stannade vi ett par dar. Vädret var underbart. Vi tittade på stan, på den enorma marknaden , där man sålde allting,* för praktiskt taget ingenting. Vi besökte också ett gammalt varuhus från sovjettiden. En hög, grå byggnad med utvändig hiss. Utan ett enda skyltfönster, utan en enda reklamskylt. Ganska tjusigt faktiskt. Inuti skulle vi kanske snarare kalla det galleria. Massor av små, små butiker. Ganska trångt och mörkt. På kvällarna var vi ute och åt. Sista kvällen på samma restaurang som en massa svenskar, alla i biståndssvängen.
Mot Ukraina lördag 18 april
Det regnade på morgonen när vi körde norrut från Chisinau. Vår vän Olle hade vaknat till liv och ledde oss utan problem mot norra gränsen. De här vägarna var betydligt bättre än de vi kommit in på.*Vi hade bestämt att ta oss hem via östra Ukraina, för att förkorta vägen. I gränsövergången till Ukraina tog det 1 timme. Samma pass och papper kollades flera gånger. Däremellan väntan.
Eftersom Olle skött sig så bra under dagen lät vi honom leda oss vidare. Det var ett misstag. Vi for in på en ”väg” av ett slag vi aldrig skådat förr. Fick krypa fram och tillbaka mellan kratrarna, än på höger än på vänster sida. Först efter 22 kilometer och en timme kom vi fram till en korsväg med skyltar vi kunde läsa. De små byar vi passerat tidigare hade haft bleknade skyltar med kyrilliska bokstäver, som inte återfanns på vår karta. Nu fick Olle gå och lägga sig utan middag och den mänskliga navigatören tog över. Nattkvarter på en mack utanför staden Cernivci i ganska regnigt och kallt väder.
På söndagen for vi norrut. Det var en helg då man särskilt hedrar sina döda, hade vi fått förklarat för oss. Kyrkogårdarna var överdådigt smyckade med plastblommor och mängder av människor samlades i kyrkorna.
Kyrkor och stängsel är de byggnadsverk man verkligen satsar på både i Moldavien och Ukraina. Överallt, även i de gråaste små byar, står mäktiga kyrkor med guldglänsande lökkupoler. Bostadshusen är ofta små och kvadratiska, men många har fina glasverandor och vacker smidda staket. De gamla husen är ofta ganska grå, men de som renoverats är målade i lysande färger.
Den ukrainska landsbygd vi såg var flack, oändlig jordbruksbygd. Inga fårhjordar eller småbruk som i Rumänien och Moldavien. Det hela verkade mycket storskaligt. Nu såg vi inga människor eller maskiner på fälten, eftersom det var helg, och urdåligt väder med regn, blåst och kyla. Vi erinrade oss dock vår skoltids geografiböcker, som omnämnde Ukraina som ”Europas kornbod.” Med visst fog alltså. Inte så jättekul att färdas över dock. Och så vägarna. Raka och breda, men tjälskadade, regnskadade, lappade och lagade.
Polen 20 april
Vilken skillnad när vi kom över till Polen! Splitterny modern motorväg inramad av bullerstängsel. Endast en och annan vägskylt antydde var vi befann oss. Jättelika tomma rastplatser utkastade mitt i ingenting. Till kvällen körde vi in på en av dem, tillagade en god middag på kylskåpets sista rester och avslutade dagen med sista inspelade avsnittet av Game of Thrones säsong fyra.
Måndag förmiddag ägnade vi åt den vackra staden Krakow. Fästningen och de judiska kvarteren. Och pengaväxling och och till att fylla kylskåpet igen. Sen fortsatte vi på de fantastiska motorvägarna till den lilla byn Ligneriecke. Här skulle finnas en camping och vi såg fram mot dusch och wifi. Men campingen hade inte öppnat för säsongen. Vi fick i alla fall stå på planen utanför, duscha i bilen och lyssna till klockspelet från den enorma klosterkyrkan.
Tyskland tisdag 21 april
Efter en lång dag på på de fina och ganska glest trafikerade vägarna i östra Tyskland letade vi oss fram till en ACSI-camping långt bortom allfartsvägarana i ett vackert sjödistrikt norr om Berlin.
Camping Havelberge 16€
En dag extra ägnade vi åt Stralsund och Rügen . Vi passerar ofta Stralsund på vägen till och från kontinenten, och det är en så charmig stad, där vi gärna köper oss ett gott ”fischbrötchen” från någon skuta i hamnen. Vi gjorde en utflykt till Cap Arcona och övernattade på på en parkeringsplats på det långa revet Schaabe.
Hemma 24 april
Klockan hakv fyra dagen därpå gick färjan från Sassnitz till Trelleborg. Efter en rätt bullrig övernattning på Glumslövs backar var vi hemma igen på Lyr torsdag förmiddag efter en lång och intressant resa.
Ulla Isaksson och Bengt Nilsson
Vi – Ulla, Bengt och västgötaspetsen Kajsa - reste från vår lilla ö Lyr i Bohuslän på påskdagen. Redan i Falkenberg stannade vi. Solen gassade in genom de stora bilrutorna och det kändes härligt vårlikt. En promenad längs Skrea strand tog oss effektivt ur den villfarelsen. Bistert kall blåste nordanvinden.
Vid sextiden kom vi till Trelleborg där vi parkerade tillsammans med många andra husbilar på en grusplan vid vattnet. Härlig utsikt från middagsbordet.
Dagen därpå gick färjan till Sassnitz redan 7.45. Efter en lugn överfart fortsatte vi söderut över det flacka jordbrukslandskapet i östra Tyskland. Framåt kvällen sökte vi oss från motorvägen till ett ställe vi övernattat på tidigare. Men där hade man nyss fällt alla träd, och den lilla fina gläntan vid sjön stod inte att känna igen. Vi hittade dock en fin ersättning i den lilla byn Seelübbe . En gammal bondby – kyrkan härstammar från 1200-talet. – omgiven av oändliga marker. Hela byn med 186 själar ligger samlad längs bygatan.
Gasolen tog förstås slut lagom till frukost. Bengt bytte flaska, och sen for vi in mot Prenslau för att leta en ny. Skickades kors och tvärs mellan mackarna innan vi hittade en flaska på ett stort trädgårdscenter. Tyvärr visade det sig att även tyskarna har en annan koppling än vi har i Sverige. Så nu fick vi hoppas på varmt väder, så att gasolen skulle räcka.
Tisdag 7 april – mot Tjeckien
Vi fortsatte söderut på motorvägarna och korsade tjeckiska gränsen vid Usti. Därifrån letade vi oss längs en brusande Elbe upp till den lilla staden Decin. Här låg campingen på en udde mellan Elbe och en biflod. Elbe är som sagt ganska strid nu. En enda pråm såg vi kämpa sig söderut. Floden rinner norrut – lite svårsmält för en nordbo.
Trakterna kring Decin är rätt bergiga och uppe från en svart klippa vaktar ett enormt vitt slott den lilla staden. Vi var förstås uppe och tittade på slottet, som var omgivet av en stor park. Sen tog vi ryggsäck med och gick och handlade i det närbelägna köpcentret. Det mesta är väldigt billigt i Tjeckien, så det gällde att passa på.*
Kemp Decin 19€
Vi hade en intressant reseberättelse från husbilsklubben med oss. Ann-Sofie Ståhl, som rest med sin familj i Östeuropa förra året. Hon rekommenderade ett område i nordöstra Tjeckien, Prochaske Skaly, med vackra vandringsleder och spektakulära bergsformationer. Vädret var lite trist med ett nästan-duggregn, så vi började med att leta campingplats.
Det fanns många i området, men de var ännu vinterstängda. Så kom vi till en, där bommen var öppen. Ingen i receptionen , men vi körde in, parkerade och satte på tevatten. Då kom ägaren och upplyste oss om att inte heller hans camping öppnat för året. OK vi drack ur vårt te och beredde oss på avfärd. Då förstod vi varför han inte öppnat än. Marken var alldeles mjuk, och vår tunga bil grävde sig bara djupare ner i leran, när vi försökte komma loss. Med hjälp av några granruskor tog vi oss ett par meter innan vi satt fast igen. Det krävdes ytterligare granruskor och två starka karlar innan vi lyckades ta oss därifrån, ganska smutsiga och med lerkokorna skvättande om däcken. Nu gav vi upp och tog oss till en camping en mil bort. Egentligen inte öppet här heller, men en vänlig man med max två tänder i munnen och med tjeckiska som enda språk,, lät oss ändå stå där och hjälpte oss till lite elektricitet.
Pension och Camping Cesky Raj tog bara 7 € för den natten
Torsdag 9 april – mot Österrike
Morgonen var lika grå och fuktig som dagen innan. Den vackra vandringen i Prochaske Skaly lockade inte riktigt. Så vi fortsatte söderut. När vi närmade oss gränsen till Österrike klarnade det upp och då vi gled in genom grindarna på campingen i Klosterneuburg utanför Wien var det 19 grader varmt, fåglarna sjöng, träden knoppades och livet lekte.
Vi tog en promenad ner till Donau, ut på en liten ö i floden – Pionerinsel. Där stod alla hus på pålar och en tavla upplyste om att vid senaste högvattnet 2013 hade floden stigit 8.09 meter. Respektingivande. Nästa gång vi hör om översvämningar i Europa kommer vi att veta mycket mer om vad de talar om.
Vi stannade i Klosterneuburg i två dagar. Promenerade, handlade och njöt av solen. Tittade förstås på det enorma klostret som givit staden dess namn, men hoppade över Wien den här gången
Donaupark Camping kostar 21€ per natt för förstklassig service, trivsel och bra läge.
Mot Ungern 11 april
Vädret var fortfarande ljuvligt när vi lördag morgon tog oss genom Wien och på motorvägar mot Ungern. Strax före gränsen blev vi stoppade av österrikisk polis, som påpekade att vi inte klistrat fast vinjetten på rutan utan bara lagt den där. Kostade 120€. Surt.
Den lilla Zugleti Niche Camping ligger precis utanför centrum på Budas kullar, i västra delen av Budapest. Förr vände 58ans spårvagn här. Nu kastar sig en liten skramlig buss med dödsföraktande hastighet ner för backarna. Gratis för pensionärer. Vi tog bussen ner och vandrade sedan i timmar i gamla stan på Slottsberget. Tjusiga byggnader och fantastiska utblickar över Donau och staden. På kvällen fick Bengt sin efterlängtade gulasch på campingens pittoreska lilla krog. Dagen därpå ägnade vi oss åt Donaustranden, med dess överdådiga parlamentsbyggnad och vackra broar.
16 € per natt betalade vi här.
Mot Rumänien 13 april
Måndag morgon tog det oss en och en halv timme att köra ut ur Budapest. En timme stod vi nästan stilla i bilkö, och under en halv timme pilade vi fram och tillbaka över Donau under ledning av vår vän Olle Gps. Därpå vidtog pustan. Absolut platt, och med en enorm himmelskupa. Tjusigt. Fast en aning enahanda.
Vi hade inte stött på någon försäljning av vinjetter vid infarten till Ungern, men inhämtat på nätet att vi borde haft en. Så när vi tankade på en stor mack, köpte vi vinjett, även om det bara var 20 mil kvar. Vid utfarten från macken blev vi stoppade av polisen igen, så det var väl använda pengar. Det första vi gjorde efter tullen mot Rumänien, var följaktligen att lösa ny vinjett. De blev faktiskt billigare för var gång: 20€ i Österrike, 10 i Ungern och 5 i Rumänien. För den avgiften får man resa mellan 7 och 10 dagar. Och efter Österrike behövde man inte klistra lappar på bilrutan. Bilen registreras på nätet, där polisen kan kolla själv.
I Rumäniens dalgångar var det försommar. Fruktträden blommade och storkarna byggde bo. Men så fort vägen ringlade upp i bergen blev det kallare. Körsbärsblommen försvann och ersattes av stickemössor och varma tröjor.
Efter en lång dag på vägarna hittade vi en camping strax före Cluj Napoca
Camping Eldorado 16€ med ACSI-kort
Bilden vi hade med oss av Transsylvanien var höga, spetsiga, skogklädda berg och ruvande borgar med tinnar och torn. Mestadels ser det inte alls så ut. I stället långa, långa horisonter med höga kullar, oftast helt utan träd. I dalarna små bondbyar längs en gata. Och överallt flockar av får. De vaktas inte av tretrådigt elstängsel som hemma, utan av herdar med hundar. Modiga män och kvinnor förmodligen, eftersom här lär finnas mängder av varg och björn. På vissa håll har man guidade turer och tittar på de vilda djuren, när de går in i städerna på natten och söker mat i soptunnorna.*
Över campingen i Bran drog en herde och hans flock sakta fram i kvällningen. Enligt campingvärden ägde herden sin flock och lät den beta på olika marker i dalen för att hålla dem fria. Bra miljötänk!
Dagens sevärdhet var den lilla medeltidsstaden Sighisoara. En befäst stad, som fortfarande är bebodd. Trånga gränder och valv ledde upp mot klippan. Sista biten upp mot kyrkan en lång täckt trappa. Stor ren kalkstenskyrka, utan alltför mycket guld och dekorationer. Några halvt utsuddade väggmålningar. Husen i stan restaureras och återfår sina härliga färger, rött, gult, blått osv. Och så dessa tegeltak. De vackraste vi sett. Skiftar i mjuka nyanser, varierande takhöjder och små utskjutande språng. I gamla stan var det inte vanliga kupade takpannor. De liknade mer spåntak av tegel.
Och överallt har Dracula fötts, bott eller passerat. Vår camping hette följaktligen Camping Vampire och i fjärran skymtade vi Draculas borg.
Camping Vampire 17 €
Från Bran startade vi redan klockan 7 på onsdagen för att undvika morgontrafiken i den närbelägna staden Brasov och den dagen fick vi vår bild av Transsylvanien bekräftad. Vägen slingrade i ändlösa serpentiner upp och ner för bergen.
Rumänien är verkligen ett land med kontraster. Bitvis finns nya fina motorvägar, men mestadels sammanfaller genomfartsvägen med bygatan. Där sker många transporter fortfarande med häst och vagn. Man drar mjölkkrukan på en kärra på morgonen. Ute på åkrarna finns ibland enorma moderna jordbruksmaskiner. Däremellan plöjer och sår man för hand. En drar hästen, en plöjer, och två sår.
Att resa med husbil, liknar vi ibland vid segling, som vi ägnat oss mycket åt förr. Man vet inte alltid var man ska hitta natthamn. Den hät dagen var vi på väg mot gränsen till Moldavien. Inte en enda camping. Inga stora bensinmackar med grusplan eller restauranger med generösa parkeringsplatser. Och vi hade lovat oss själva och våra vänner att vara försiktiga och inte fricampa som hemma. Vad göra? Gränsen närmade sig. Till slut slog vi läger 20 meter från gränsen. Här sov vi, tryggt övervakade av gränspolisen.
Moldavien 16 april
Den moldaviska välkomstkomitten vid gränspolisen bestod av fyra personer, och de avsatte 40 minuter på oss och vår bil. En vänlig ung man talade engelska och konverserade Bengt hela tiden. En inte fullt så vänlig man och en jättelik schäfer letade igenom bilen på jakt efter* narkotika och vapen. En ganska bister herre granskade våra papper och anmärkte* att hålslaget utplånat en siffra i registreringsbeviset. Slutligen kom en mycket bestämd dam som vill se hundens pass och som letade genom alla våra skåp och lådor efter narkotika och vapen. När vi sedan löst* vinjett för moldaviska vägar och den bestämda damen granskat även det kvittot, fick vi nådig tillåtelse att fortsätta.
Vår trogne vän Olle Gps hade aldrig varit i Moldavien och hade bara ett råd: ”vänd när det är möjligt”. Men kartor och skyltar fungerade fortfarande.
Den vänlige gränspolisen hade sagt att de moldaviska vägarna kanske inte… Och han hade rätt. Medelhastigheten 50 km var svår att överträffa. Å andra sidan hade vi god tid att överblicka de pastorala scenerierna omkring oss. Mjuka kullar igen. Flockar av kor eller får. Små byar i dalarna. Hästdragna kärror. Vid vägkanten stod djur bundna för att beta av. Ofta en get med små ystra killingar hoppande omkring sig.
Moldaviens huvudstad, Chisinau, har en ganska respektingivande eftermiddgstrafik. Vi for utefter huvudgatan, som kantades av imponerande myndighetsbyggnader, och letade oss så småningom in på gatan där vår vän Carina bor. Hon jobbar här för SIDA och Skatteverket under en treårsperiod. Har en våning med en härlig takterass och utsikt över hela stan.
Här stannade vi ett par dar. Vädret var underbart. Vi tittade på stan, på den enorma marknaden , där man sålde allting,* för praktiskt taget ingenting. Vi besökte också ett gammalt varuhus från sovjettiden. En hög, grå byggnad med utvändig hiss. Utan ett enda skyltfönster, utan en enda reklamskylt. Ganska tjusigt faktiskt. Inuti skulle vi kanske snarare kalla det galleria. Massor av små, små butiker. Ganska trångt och mörkt. På kvällarna var vi ute och åt. Sista kvällen på samma restaurang som en massa svenskar, alla i biståndssvängen.
Mot Ukraina lördag 18 april
Det regnade på morgonen när vi körde norrut från Chisinau. Vår vän Olle hade vaknat till liv och ledde oss utan problem mot norra gränsen. De här vägarna var betydligt bättre än de vi kommit in på.*Vi hade bestämt att ta oss hem via östra Ukraina, för att förkorta vägen. I gränsövergången till Ukraina tog det 1 timme. Samma pass och papper kollades flera gånger. Däremellan väntan.
Eftersom Olle skött sig så bra under dagen lät vi honom leda oss vidare. Det var ett misstag. Vi for in på en ”väg” av ett slag vi aldrig skådat förr. Fick krypa fram och tillbaka mellan kratrarna, än på höger än på vänster sida. Först efter 22 kilometer och en timme kom vi fram till en korsväg med skyltar vi kunde läsa. De små byar vi passerat tidigare hade haft bleknade skyltar med kyrilliska bokstäver, som inte återfanns på vår karta. Nu fick Olle gå och lägga sig utan middag och den mänskliga navigatören tog över. Nattkvarter på en mack utanför staden Cernivci i ganska regnigt och kallt väder.
På söndagen for vi norrut. Det var en helg då man särskilt hedrar sina döda, hade vi fått förklarat för oss. Kyrkogårdarna var överdådigt smyckade med plastblommor och mängder av människor samlades i kyrkorna.
Kyrkor och stängsel är de byggnadsverk man verkligen satsar på både i Moldavien och Ukraina. Överallt, även i de gråaste små byar, står mäktiga kyrkor med guldglänsande lökkupoler. Bostadshusen är ofta små och kvadratiska, men många har fina glasverandor och vacker smidda staket. De gamla husen är ofta ganska grå, men de som renoverats är målade i lysande färger.
Den ukrainska landsbygd vi såg var flack, oändlig jordbruksbygd. Inga fårhjordar eller småbruk som i Rumänien och Moldavien. Det hela verkade mycket storskaligt. Nu såg vi inga människor eller maskiner på fälten, eftersom det var helg, och urdåligt väder med regn, blåst och kyla. Vi erinrade oss dock vår skoltids geografiböcker, som omnämnde Ukraina som ”Europas kornbod.” Med visst fog alltså. Inte så jättekul att färdas över dock. Och så vägarna. Raka och breda, men tjälskadade, regnskadade, lappade och lagade.
Polen 20 april
Vilken skillnad när vi kom över till Polen! Splitterny modern motorväg inramad av bullerstängsel. Endast en och annan vägskylt antydde var vi befann oss. Jättelika tomma rastplatser utkastade mitt i ingenting. Till kvällen körde vi in på en av dem, tillagade en god middag på kylskåpets sista rester och avslutade dagen med sista inspelade avsnittet av Game of Thrones säsong fyra.
Måndag förmiddag ägnade vi åt den vackra staden Krakow. Fästningen och de judiska kvarteren. Och pengaväxling och och till att fylla kylskåpet igen. Sen fortsatte vi på de fantastiska motorvägarna till den lilla byn Ligneriecke. Här skulle finnas en camping och vi såg fram mot dusch och wifi. Men campingen hade inte öppnat för säsongen. Vi fick i alla fall stå på planen utanför, duscha i bilen och lyssna till klockspelet från den enorma klosterkyrkan.
Tyskland tisdag 21 april
Efter en lång dag på på de fina och ganska glest trafikerade vägarna i östra Tyskland letade vi oss fram till en ACSI-camping långt bortom allfartsvägarana i ett vackert sjödistrikt norr om Berlin.
Camping Havelberge 16€
En dag extra ägnade vi åt Stralsund och Rügen . Vi passerar ofta Stralsund på vägen till och från kontinenten, och det är en så charmig stad, där vi gärna köper oss ett gott ”fischbrötchen” från någon skuta i hamnen. Vi gjorde en utflykt till Cap Arcona och övernattade på på en parkeringsplats på det långa revet Schaabe.
Hemma 24 april
Klockan hakv fyra dagen därpå gick färjan från Sassnitz till Trelleborg. Efter en rätt bullrig övernattning på Glumslövs backar var vi hemma igen på Lyr torsdag förmiddag efter en lång och intressant resa.
Ulla Isaksson och Bengt Nilsson
