F
F.d. 30377
Guest
Resan mot Sicilien hösten 2014
Onsdag 22 oktober börjar resan från Rangsta/Sorunda, där vi varit på Isabellas trettondagskalas. På eftermiddagen kommer vi till Trelleborg och min mamma. Där blev det hälleflundra på kvällen och nästa dag mammas köttbullar.
Fredag 24 oktober går färjan till Sassnitz vid åtta tiden på morgonen. Halv ett landar vi i Tyskland. Vi siktar ner mot Leipzig, men har hänt nere vid Berlin så GPS’en tar oss mot Rostock och sen söderut. I närheten av Potsdam bestämmer i oss för att stanna för natten. In på småvägar och hittar campingen, men GPS’en säger att vi skall köra ombord på färjan. Vi frågar och då säger dom att vi skall köra tillbaka 20 m och in till höger. Når campingen, men ingen där och kolsvart. Ringer telefonnumret som hänvisas på receptionsdörren, men bara en telefonsvarare. Fortsätter via den lilla färjan över kanalen mot Leipzig mot en ny camping. Ringer och kollar så att den är öppen. Kolsvart ute och jag får en känsla av att vi åker åt fel håll. Når campingen och då är den också stängd. Klockan är mycket och därför stannar vi utanför campingen där det står ett par andra husbilar. Vaknar tidigt, käkar och kollar var vi är. Jag har lagt in fel camping på GPS’en och vi har åkt tio mil norrut. Vi kollar receptionen, men ingen där så vi åker utan att betala. Besvikna på oss själva som åkt åt fel håll.
Lördag 25 oktober kommer vi till nästa övernattning Augsburg, öster om München. Otur igen, receptionen stängd lördag/söndag. Pratar med en kvinna som bor där och säger att det finns et telefonnummerer på dörren, som man kan ringa. Sagt och gjort och det svarar en kille, som säger välkommen. Ger mig en kod som jag slår i på en box, vid sidan om dörren. Ut kommer en nyckelbricka, som öppnar bommen till campingen och som går till toa och dusch. Man blir lycklig. Stoppa brickan och 20 Euro i brevlådan när du åker imorgon så är det ok.
Söndag 26 oktober drar vi vidare via München över Alperna. Eftersom bilen väger över 3.500 kg måste vi köpa en GO-box för att få köra i Österrike på motorvägarna. Det kostade 120 Euro (1.200;-) att passera Alperna vi Brenner-passet. Låg lite snö bredvid vägen högst upp, 1.300 m, men inga problem. Det var ju söndag och alla lastbilar stod stilla. Via ostkusten tog vi oss till söderut förbi Rimini till Presaro och San Constanzo, en smal grusväg tog oss mot campingen och det blev bara brantare ju närmare vi kom. Gasade på så mycket det gick på tvåan. I sista skarpa kurvan släppte tvåan och ettan spann loss i gruset. Då var hjärtat uppe i halsgropen. Äntligen upe upptäcker vi att campingen är stängd för året. Vacker utsikt och en gullig liten röd-vit katt, men jag kör aldrig tillbaka på samma väg. Som tur är hittar vi en asfalterad väg at ta oss vidare på nerför. Och nu bär det iväg ända ner till norr om Bari och Manfredonia. En helt ok camping som även Gun-Britt tyckte om och vi stannade två nätter, eftersom vi haft långa resdagar innan. Fin strand där Emil hittade en Yorkshire-terrier som han blev kompis med och rusade runt på stranden.
Tisdag 28 oktober drar vi vidare, nu mot västkusten och Sicilien. På väg mot nästa övernattning. Calabria, mindre än tio mil norr om färjan till Sicilien. Här kör jag fel igen, svänger av tio meter för tidigt. Efter någon kilometer säger GPS’en sväng vänster, vilket inte går första gången, för där står en bil parkerad, så det får bli nästa avfart. Här kommer vi in i en typ koloniväg med bambubuskar runt om. Vägen blir smalare och smalare, hälften så bred som bilen. Men vi tar oss fram i alla fall till slut och kommer ut på en asfalterad väg igen, som bär till campingen. Här är det helt ok och vi kommer in på vår plats med hjälp av grannen, en trevlig Schweitzare. Bra camping med fin sandstrand vid havet. Nu är vi slut med allt strul och beslutar att äta på restaurangen på kvällen. Det blir mixed fisk med pommes för Gun-Britt och lövbiff med stekt potatis för mig.
Onsdag 29 oktober åker vi till Reggio di Calabria och båten till Messia på Sicilien. Men inte direkt till färjeläget, för först kommer vi in på fel sida på motorvägen. Två mil norrut igen och sen tar vi av motorvägen för att vända, inte direkt utan vi visas upp två kilometer på en smal slingrig väg 1.500 meter uppför och där i en liten by vänder vi i en liten smal korsning och sen samma väg tillbaka utför. Men sen bar det iväg till Reggio. GPS’en visade att vi skulle svänga av långt innan Reggio, men det vågade vi inte lita på utan vi fortsatte några mil och kom till Regios hamn. Visserligen gick det en färja därifrån, men inte förrän sent på kvällen. Pratade med en italienare, som hänvisade till Vilar några mil norrut där färjan går varje timme. Äntligen efter några timmar extra kommer vi till hamnen och kan köpa biljett. Får hjälp av en trevlig italienare, som hjälper oss med biljett, mot att han får en liten dussör. Han får 5 Euro. Får storhetsvansinne och ställer mig i kön bland långtradarna. Men till slut kommer en man och visar att jag skall stå bland personbilarna. Färjan över kostar 900 kronor för returbiljett. Turen tar en timme och vi får en Latte och en kaka. Äntligen Sicilien, men vilken djävla trafik i Messina. Man parkerar i dubbla led på bägge sidor. Samma gäller i rondeller. Plötsligt stannar någon och går in och handlar en cappuccino eller vad? Tutan används lika mycket som gaspedalen. Till slut är vi i alla fall ute och på väg till Ognina, norr om Catania, där vi kommer till en liten camping, som är helt ok för en natt. Portiern visa mig hur man skall komma till snabbköpet Familia och handla lite grönsaker, hur enkelt som helst. Jag går fel redan på vägen dit och det blir inte bättre på vägen hem och vad heter campingen. Till slut hittar jag en skylt som visar mot Farmazia och det låg ett precis vid campingen. Jag kommer rätt till slut och precis när jag är framme ringer Gun-Britt och frågar vart jag vart och var jag är. Förutom att Gun-Britt märker att dom försökt ta betalt två gånger, var allt ok.
Torsdag 30 oktober går färden tidigt mot slutmålet Punta Bruccetto på sydkusten söder om Vittoria och Ragusa. Men först skall vi igenom Catania. Precis som Messina fast värre, mitt i rusningstrafiken. Bussar, bilar och scotrar som alla trängs och tutar. Man blir svettig, men ut kommer vi. Motorväg en bit, men sen bär det av över bergen, smalt och uppför och jag förstår inte varför man har mängder av hastighetsbegränsningar, ingen bryr sig om dem förutom jag. Samma gäller rödljusen, jag tror varenda italienare är färgblind. Sen kom vi till Caltagirone, tror jag det heter och då börjar ett nytt helvete. Tänk er själva att köra husbil kors och tvärs i Gamla stan. Bilar parkerade på bägge sidor. Backspeglarna smällde på bägge sidor och det skrapade här och där. Inte ens ett dasspapper fick plats emellan bilarna på bägge sidor. Och ingen stannar och kollar vid korsande gator, bara full fart. Men ännu svettigare blir man när man upptäcker att det ligger en polisbil tätt bakom mig när jag närmar mig utkanten av stan. Han låg där ett par kilometer utan att åka om. När han äntligen kom förbi ökar han farten och försvinner. Strax efter lunch når vi vår camping Luminosco efter att ha missat den ett par gånger.
Luminosco, en lagom stor camping med rymliga platser. Gott om plats, fylld till ca 25 procent. Egen toalett och moderna fina duschar och diskutrymme. Egen sandstrand tio meter från vår plats.
Varje morgon kommer bagaren med sin bil och säljer bröd. Varannan dag kommer fiskhandlaren, kötthandlare och grönsakshandlare med fräscha varor. Tre mindre supermarket på gångavstånd. Det regnar ibland, men mest soligt, så det är stranden som gäller hele dagarna. Hunden Emil springer fritt på stranden och har redan två hundkompisar. Här trivs vi och kommer att stanna en dryg månad.
Soliga hälsningar Roffe, Gun-Britt och Emil
(bilder får ni från Gun-Britts facebook, tyvärr inga från strapatsern, då Gun-Britt blundade hela tiden)
roffe46
Onsdag 22 oktober börjar resan från Rangsta/Sorunda, där vi varit på Isabellas trettondagskalas. På eftermiddagen kommer vi till Trelleborg och min mamma. Där blev det hälleflundra på kvällen och nästa dag mammas köttbullar.
Fredag 24 oktober går färjan till Sassnitz vid åtta tiden på morgonen. Halv ett landar vi i Tyskland. Vi siktar ner mot Leipzig, men har hänt nere vid Berlin så GPS’en tar oss mot Rostock och sen söderut. I närheten av Potsdam bestämmer i oss för att stanna för natten. In på småvägar och hittar campingen, men GPS’en säger att vi skall köra ombord på färjan. Vi frågar och då säger dom att vi skall köra tillbaka 20 m och in till höger. Når campingen, men ingen där och kolsvart. Ringer telefonnumret som hänvisas på receptionsdörren, men bara en telefonsvarare. Fortsätter via den lilla färjan över kanalen mot Leipzig mot en ny camping. Ringer och kollar så att den är öppen. Kolsvart ute och jag får en känsla av att vi åker åt fel håll. Når campingen och då är den också stängd. Klockan är mycket och därför stannar vi utanför campingen där det står ett par andra husbilar. Vaknar tidigt, käkar och kollar var vi är. Jag har lagt in fel camping på GPS’en och vi har åkt tio mil norrut. Vi kollar receptionen, men ingen där så vi åker utan att betala. Besvikna på oss själva som åkt åt fel håll.
Lördag 25 oktober kommer vi till nästa övernattning Augsburg, öster om München. Otur igen, receptionen stängd lördag/söndag. Pratar med en kvinna som bor där och säger att det finns et telefonnummerer på dörren, som man kan ringa. Sagt och gjort och det svarar en kille, som säger välkommen. Ger mig en kod som jag slår i på en box, vid sidan om dörren. Ut kommer en nyckelbricka, som öppnar bommen till campingen och som går till toa och dusch. Man blir lycklig. Stoppa brickan och 20 Euro i brevlådan när du åker imorgon så är det ok.
Söndag 26 oktober drar vi vidare via München över Alperna. Eftersom bilen väger över 3.500 kg måste vi köpa en GO-box för att få köra i Österrike på motorvägarna. Det kostade 120 Euro (1.200;-) att passera Alperna vi Brenner-passet. Låg lite snö bredvid vägen högst upp, 1.300 m, men inga problem. Det var ju söndag och alla lastbilar stod stilla. Via ostkusten tog vi oss till söderut förbi Rimini till Presaro och San Constanzo, en smal grusväg tog oss mot campingen och det blev bara brantare ju närmare vi kom. Gasade på så mycket det gick på tvåan. I sista skarpa kurvan släppte tvåan och ettan spann loss i gruset. Då var hjärtat uppe i halsgropen. Äntligen upe upptäcker vi att campingen är stängd för året. Vacker utsikt och en gullig liten röd-vit katt, men jag kör aldrig tillbaka på samma väg. Som tur är hittar vi en asfalterad väg at ta oss vidare på nerför. Och nu bär det iväg ända ner till norr om Bari och Manfredonia. En helt ok camping som även Gun-Britt tyckte om och vi stannade två nätter, eftersom vi haft långa resdagar innan. Fin strand där Emil hittade en Yorkshire-terrier som han blev kompis med och rusade runt på stranden.
Tisdag 28 oktober drar vi vidare, nu mot västkusten och Sicilien. På väg mot nästa övernattning. Calabria, mindre än tio mil norr om färjan till Sicilien. Här kör jag fel igen, svänger av tio meter för tidigt. Efter någon kilometer säger GPS’en sväng vänster, vilket inte går första gången, för där står en bil parkerad, så det får bli nästa avfart. Här kommer vi in i en typ koloniväg med bambubuskar runt om. Vägen blir smalare och smalare, hälften så bred som bilen. Men vi tar oss fram i alla fall till slut och kommer ut på en asfalterad väg igen, som bär till campingen. Här är det helt ok och vi kommer in på vår plats med hjälp av grannen, en trevlig Schweitzare. Bra camping med fin sandstrand vid havet. Nu är vi slut med allt strul och beslutar att äta på restaurangen på kvällen. Det blir mixed fisk med pommes för Gun-Britt och lövbiff med stekt potatis för mig.
Onsdag 29 oktober åker vi till Reggio di Calabria och båten till Messia på Sicilien. Men inte direkt till färjeläget, för först kommer vi in på fel sida på motorvägen. Två mil norrut igen och sen tar vi av motorvägen för att vända, inte direkt utan vi visas upp två kilometer på en smal slingrig väg 1.500 meter uppför och där i en liten by vänder vi i en liten smal korsning och sen samma väg tillbaka utför. Men sen bar det iväg till Reggio. GPS’en visade att vi skulle svänga av långt innan Reggio, men det vågade vi inte lita på utan vi fortsatte några mil och kom till Regios hamn. Visserligen gick det en färja därifrån, men inte förrän sent på kvällen. Pratade med en italienare, som hänvisade till Vilar några mil norrut där färjan går varje timme. Äntligen efter några timmar extra kommer vi till hamnen och kan köpa biljett. Får hjälp av en trevlig italienare, som hjälper oss med biljett, mot att han får en liten dussör. Han får 5 Euro. Får storhetsvansinne och ställer mig i kön bland långtradarna. Men till slut kommer en man och visar att jag skall stå bland personbilarna. Färjan över kostar 900 kronor för returbiljett. Turen tar en timme och vi får en Latte och en kaka. Äntligen Sicilien, men vilken djävla trafik i Messina. Man parkerar i dubbla led på bägge sidor. Samma gäller i rondeller. Plötsligt stannar någon och går in och handlar en cappuccino eller vad? Tutan används lika mycket som gaspedalen. Till slut är vi i alla fall ute och på väg till Ognina, norr om Catania, där vi kommer till en liten camping, som är helt ok för en natt. Portiern visa mig hur man skall komma till snabbköpet Familia och handla lite grönsaker, hur enkelt som helst. Jag går fel redan på vägen dit och det blir inte bättre på vägen hem och vad heter campingen. Till slut hittar jag en skylt som visar mot Farmazia och det låg ett precis vid campingen. Jag kommer rätt till slut och precis när jag är framme ringer Gun-Britt och frågar vart jag vart och var jag är. Förutom att Gun-Britt märker att dom försökt ta betalt två gånger, var allt ok.
Torsdag 30 oktober går färden tidigt mot slutmålet Punta Bruccetto på sydkusten söder om Vittoria och Ragusa. Men först skall vi igenom Catania. Precis som Messina fast värre, mitt i rusningstrafiken. Bussar, bilar och scotrar som alla trängs och tutar. Man blir svettig, men ut kommer vi. Motorväg en bit, men sen bär det av över bergen, smalt och uppför och jag förstår inte varför man har mängder av hastighetsbegränsningar, ingen bryr sig om dem förutom jag. Samma gäller rödljusen, jag tror varenda italienare är färgblind. Sen kom vi till Caltagirone, tror jag det heter och då börjar ett nytt helvete. Tänk er själva att köra husbil kors och tvärs i Gamla stan. Bilar parkerade på bägge sidor. Backspeglarna smällde på bägge sidor och det skrapade här och där. Inte ens ett dasspapper fick plats emellan bilarna på bägge sidor. Och ingen stannar och kollar vid korsande gator, bara full fart. Men ännu svettigare blir man när man upptäcker att det ligger en polisbil tätt bakom mig när jag närmar mig utkanten av stan. Han låg där ett par kilometer utan att åka om. När han äntligen kom förbi ökar han farten och försvinner. Strax efter lunch når vi vår camping Luminosco efter att ha missat den ett par gånger.
Luminosco, en lagom stor camping med rymliga platser. Gott om plats, fylld till ca 25 procent. Egen toalett och moderna fina duschar och diskutrymme. Egen sandstrand tio meter från vår plats.
Varje morgon kommer bagaren med sin bil och säljer bröd. Varannan dag kommer fiskhandlaren, kötthandlare och grönsakshandlare med fräscha varor. Tre mindre supermarket på gångavstånd. Det regnar ibland, men mest soligt, så det är stranden som gäller hele dagarna. Hunden Emil springer fritt på stranden och har redan två hundkompisar. Här trivs vi och kommer att stanna en dryg månad.
Soliga hälsningar Roffe, Gun-Britt och Emil
(bilder får ni från Gun-Britts facebook, tyvärr inga från strapatsern, då Gun-Britt blundade hela tiden)
roffe46
