Denna semester var huvudmålet vägen Transfagarasan som går över de transylvanska bergen i Rumänien. Vägen byggdes på order av Ceausescu i början av 70-talet så hans militära trupper skulle kunna korsa Karpaterna. Han var rädd att Rumänien skulle invaderas av Sovjet på samma sätt som Tjeckoslovakien 1968. Vägen är bara öppen några månader om året p.g.a. snösituationen.
Eftersom fotbolls em utspelades i Polen och Ukraina beslöt vi att även göra ett besök i Ukraina för att beskåda matchen mellan Sverige och Frankrike.
Resta dagfärjan från Karlskrona till Gdynia för att sedan resa genom Polen och in i Ukraina nära staden Chelm i Polen. De ukrainska myndigheterna hade lovat att det skulle gå smidigt att passera gränsen under em. När man hade matchbiljett fick man passera gränsen i en speciell fil, och passagen var avklarad på några minuter.
Det var 50 mil att köra från gränsen till Kiev. Vägen var glest trafikerad, spikrak och i mycket bra skick. Det var nästan helt öde utefter vägen. Bara ett fåtal samhällen samt bär och svampförsäljare vid vägkanten.
Kiev var en trevlig stad, och inte blev saken sämre av det fina vädret och vinsten över Frankrike med 2-0.
Vi bodde på en tillfälligt uppbyggd camping några mil norr om Kiev. Det finns annars knappt några campingar överhuvudtaget i Ukraina. Det ordnade bussturer till Chernobyl som bara låg några mil norr om vår camping.
Vi avstod dock från Chernobylbesök och körde dagen efter matchen söderut mot Odessa vid Svarta havet. Även dit var det c:a 50 mil med utmärkt vägstandard.
Övernattade vid Svarta havet strax söder om Odessa innan vi körde vidare mor Rumänien. Men nu var det slut på de fina vägarna. De var i sämsta tänkbara skick och ibland blev vi omkörda av bilar som valde att köra på åkrarna istället för på vägen.
Vid gränsen mellan Ukraina och Rumänien ligger ett stort floddelta utan några vägar. Så det enklaste var att köra några mil in från kusten och åka genom Moldavien. Passagen ut från Ukraina gick dock inte alls lika smidigt som inresan. Denna gränspassage till Moldavien gästas inte av många turister och någon em fil fanns definitivt inte. Jag fick springa fram och tillbaka mellan olika luckor och få stämplar på obegripliga blanketter. Det största problemet var dock var bilens chassinummer var instansat. Jag visste bara var dekalen satt, och det var bara denna som var nämnd i instruktionsboken. Till slut släppte dom igenom oss ändå utan att ha hittat numret.
Efter 100 meter var det så dags för den moldaviska tullen. Även de ville se chassinumret, men till skillnad från sina ukrainska kollegor visste dom var det satt. Det satt under en liten plastbit som fick bändas upp till höger om passagerarstolen.
Sedan blev det 5 dagars avkoppling på en camping vid Svarta havet strax norr om Constanta i Rumänien. Det är ett område med mycket hotell och campingar av hög kvalitet och låga priser.
Reste sedan västerut mot Bukarest. På ett ställe var båda gps, kartan och vägskylten enig om var vägen skulle gå. Verkligheten höll däremot inte med, och vi beslutade att följa den. Reste på bulgariska sidan av floden och vidare upp till Bukarest för nattvila.
Nu var det dags att köra Transfagarasan som börjar en bit väster om Bukarest. Borgruinen Poenari ligger utefter vägen 1480 trappsteg från parkeringen. Den beboddes på 1400-talet av Vlad Tepes, mer känd som Dracula (han kom från släkten Draculesti) Sög blod gjorde han däremot inte, hans specialitet var att spetsa folk på pålar. Den mest kända draculaborgen ligger vid Bran nära Brasov, den är dock från betydligt senare datum. Detta är visserligen bara en ruin, men platsen där han verkligen verkade.
Vägen var annars klart sevärd. En viss försiktighet krävdes dock när fåraherdar skulle passera över vägen. Stenblock av både små och stora modeller låg också över vägen.
Efter att Rumänien var avklarat blev det några dagars rekreation i Ungern med thermalbad. Besökte bl.a. Barlangfürdö som erbjöd bad i grottor m.m. Många campingplatser har också denna typ av bad med klart behaglig temperarur.
Eftersom fotbolls em utspelades i Polen och Ukraina beslöt vi att även göra ett besök i Ukraina för att beskåda matchen mellan Sverige och Frankrike.
Resta dagfärjan från Karlskrona till Gdynia för att sedan resa genom Polen och in i Ukraina nära staden Chelm i Polen. De ukrainska myndigheterna hade lovat att det skulle gå smidigt att passera gränsen under em. När man hade matchbiljett fick man passera gränsen i en speciell fil, och passagen var avklarad på några minuter.
Det var 50 mil att köra från gränsen till Kiev. Vägen var glest trafikerad, spikrak och i mycket bra skick. Det var nästan helt öde utefter vägen. Bara ett fåtal samhällen samt bär och svampförsäljare vid vägkanten.
Kiev var en trevlig stad, och inte blev saken sämre av det fina vädret och vinsten över Frankrike med 2-0.
Vi bodde på en tillfälligt uppbyggd camping några mil norr om Kiev. Det finns annars knappt några campingar överhuvudtaget i Ukraina. Det ordnade bussturer till Chernobyl som bara låg några mil norr om vår camping.
Vi avstod dock från Chernobylbesök och körde dagen efter matchen söderut mot Odessa vid Svarta havet. Även dit var det c:a 50 mil med utmärkt vägstandard.
Övernattade vid Svarta havet strax söder om Odessa innan vi körde vidare mor Rumänien. Men nu var det slut på de fina vägarna. De var i sämsta tänkbara skick och ibland blev vi omkörda av bilar som valde att köra på åkrarna istället för på vägen.
Vid gränsen mellan Ukraina och Rumänien ligger ett stort floddelta utan några vägar. Så det enklaste var att köra några mil in från kusten och åka genom Moldavien. Passagen ut från Ukraina gick dock inte alls lika smidigt som inresan. Denna gränspassage till Moldavien gästas inte av många turister och någon em fil fanns definitivt inte. Jag fick springa fram och tillbaka mellan olika luckor och få stämplar på obegripliga blanketter. Det största problemet var dock var bilens chassinummer var instansat. Jag visste bara var dekalen satt, och det var bara denna som var nämnd i instruktionsboken. Till slut släppte dom igenom oss ändå utan att ha hittat numret.
Efter 100 meter var det så dags för den moldaviska tullen. Även de ville se chassinumret, men till skillnad från sina ukrainska kollegor visste dom var det satt. Det satt under en liten plastbit som fick bändas upp till höger om passagerarstolen.
Sedan blev det 5 dagars avkoppling på en camping vid Svarta havet strax norr om Constanta i Rumänien. Det är ett område med mycket hotell och campingar av hög kvalitet och låga priser.
Reste sedan västerut mot Bukarest. På ett ställe var båda gps, kartan och vägskylten enig om var vägen skulle gå. Verkligheten höll däremot inte med, och vi beslutade att följa den. Reste på bulgariska sidan av floden och vidare upp till Bukarest för nattvila.
Nu var det dags att köra Transfagarasan som börjar en bit väster om Bukarest. Borgruinen Poenari ligger utefter vägen 1480 trappsteg från parkeringen. Den beboddes på 1400-talet av Vlad Tepes, mer känd som Dracula (han kom från släkten Draculesti) Sög blod gjorde han däremot inte, hans specialitet var att spetsa folk på pålar. Den mest kända draculaborgen ligger vid Bran nära Brasov, den är dock från betydligt senare datum. Detta är visserligen bara en ruin, men platsen där han verkligen verkade.
Vägen var annars klart sevärd. En viss försiktighet krävdes dock när fåraherdar skulle passera över vägen. Stenblock av både små och stora modeller låg också över vägen.
Efter att Rumänien var avklarat blev det några dagars rekreation i Ungern med thermalbad. Besökte bl.a. Barlangfürdö som erbjöd bad i grottor m.m. Många campingplatser har också denna typ av bad med klart behaglig temperarur.
