F
F.d. 5322
Guest
Det var en gång en liten, liten by som den stora, stygga staden så gärna ville ha bort. Staden lade ner all service i byn, för att människorna skulle flytta till staden.
Detta vägrade den lilla, lilla byn att acceptera.
Nä, jag ska inte berätta någon saga för er. Det har ni säkert hört i massor när ni var små gossar och flickor.
Även om hela historien känns som en saga. Byn ligger inte bara sagolikt vackert vid Öjesjön och Ogströmmen mellan Mora och Malung, längs E45 i Dalarna, den innehåller också ett litet antal sagolikt envisa människor som stillasittande vägrar se på, medan centralorten helst vill se byn sjunka likt Atlantis. Precis som på så många andra ställen på landsbygden som enligt våra makthavare enbart kostar pengar. Skillnaden är bara att de flesta lägger sig på rygg och ger upp. Det gör man inte i den lilla byn Öje.
Där finns ett byalag som har en drivkraft och en vilja att få byn att överleva, som är fullständigt makalös. Man driver i princip allt ideellt vilket idag måste ses som något av ett unikum.
Vi kom i kontakt med den här lilla byns ordförande på väg hem från vår höstresa till Norrland under fjolåret. Hon hade läst en artikel i en tidning där web-Gunnar uttalade sig väldigt positivt om Kommungruppen. För en ordförande med en sån drivkraft och den goda egenskapen att se möjligheter istället för omöjligheter, var valet självklart. Man ville satsa på en ställplats.
Eftersom vi ändå var i faggorna när vi fick meddelandet och det ändå låg på hemvägen, passade det bra att ta en liten sväng extra och förlägga sista natten där, innan vi åkte vidare hem till vårt kära Småland.
Vi fick ligga på en oerhört vacker plats på deras camping, som är uppdelad i två delar och drivs fullständigt ideellt! En del vid Öjesjöns strand, där man har möjlighet att fylla på färskvatten och tömma sin latrinkasett.
Den andra delen som är belägen vid Ogströmmens utlopp i sjön, är tänkt att göras om från det som idag kallas Husvagnscamping, till ställplats för husbilar. Det var i den här situationen man ville ha hjälp av HBK och framförallt Kommungruppen. Man vet inte hur vi husbilsturister vill ha det. Vad vi behöver och efterfrågar helt enkelt, liksom prisbilden för ställplatser.
Den tänkta blivande ställplatsen ligger ett stenkast från deras matbutik som drivs som cooperativ och håller ungefär samma priser som ICA Nära-kedjan, vilket man var stolta över att ha lyckats klara av. Man byts om att sköta butiken efter ett schema.
Precis vid sidan om butiken ligger restaurang Vita Älgen, vars namn man har hämtat från den vita älgtjur som sköts en liten bit från byn och som idag välkomnar en när man kommer in i vestibulen. Den är dock numera stoppad med annat materiel än den var ursprungligen och tur är nog det.
På planen utanför affären har man en enkel men funktionell tankmöjlighet för bensin och diesel med kortläsare. Källsortering för sopor finns också på bekvämt avstånd från ”ställplatsen”.
Väljer man att istället ligga på campingen vid sjön, får man en behagligt lång promenad på knappt 500 m till butik och restaurang. Där finns även badplats och möjlighet att hyra båt i sjön.
Ogströmmen kanske låter bekant hos er fiskare? I så fall är det inte så konstigt eftersom strömmen håller ett fint harr- och öringbestånd. 1999 påbörjades ett projekt för att återställa stammarna så gott det gick efter den hårda överfiskningen på 70-talet. Tyvärr är även det här vattendraget igenbommat av kraftverk och dammar men en sträcka på nio km uppströms Öje är orörd. Medellängden på harr har ökat med ca fem cm sedan -99, vilket måste anses bra. En av anledningarna är att fisket bedrivs som catch-and-release i stor utsträckning. En annan är att man bara försöker ta upp matfiskar med måtten 25-30 cm. Övriga storlekar släpps tillbaka.
Fiskeintresserade känner säkert också igen namnet Arjon. Arvid Jonsson som var skaparens riktiga namn, var härifrån och det tillverkades en hel del spön och övriga fiskegrejer under namnet Arjon. I anslutning till vandrarhemmet och den tilltänkta ställplatsen, har man inrättat ett litet men för den intresserade fiskaren, intressant museum. Här visar man med stolthet upp många äldre fiskegrejer som tillverkats i bygden.
För de som är lite mer historiskt lagda, finns en i vårt tycke, oerhört intressant historia om en körsnär vars verksamhet är i sin helhet sparad till eftervärlden.
När ”Liss-Olle” fyllde pension, släckte han ljuset i sin lilla verkstad, låste dörren och gick hem, för att aldrig mer komma tillbaka. Han var ju numera pensionär. Hur han gjorde med de redan inkomna beställningarna och leveranserna, förtäljer inte historien.
Orderblocket ligger kvar vid telefonen, liksom växelkassan med dess innehåll av ett- två- och femöringar. Precis som det var den där dagen 23 juni 1977. Här får man en unik möjlighet att se hur det såg ut förr i skinnbranschen. Alla mallar som hänger längs väggarna är bevarade på sin ursprungliga plats. Liksom alla verktyg och maskiner som krävdes för dåtidens skinnarbeten.
Eftersom Öje ligger så centralt, "mitt emellan Stockholm och Göteborg", så ta chansen att förlägga en natt eller två, på denna vackra plats, i byn som vägrar dö!
Det är väl investerad tid som ger mycket upplevelse tillbaka, enligt vår åsikt!
Läs gärna mer på: Start | www.oje.se och Välkommen till Ogströmmen!
//Lg
Detta vägrade den lilla, lilla byn att acceptera.
Nä, jag ska inte berätta någon saga för er. Det har ni säkert hört i massor när ni var små gossar och flickor.
Även om hela historien känns som en saga. Byn ligger inte bara sagolikt vackert vid Öjesjön och Ogströmmen mellan Mora och Malung, längs E45 i Dalarna, den innehåller också ett litet antal sagolikt envisa människor som stillasittande vägrar se på, medan centralorten helst vill se byn sjunka likt Atlantis. Precis som på så många andra ställen på landsbygden som enligt våra makthavare enbart kostar pengar. Skillnaden är bara att de flesta lägger sig på rygg och ger upp. Det gör man inte i den lilla byn Öje.
Där finns ett byalag som har en drivkraft och en vilja att få byn att överleva, som är fullständigt makalös. Man driver i princip allt ideellt vilket idag måste ses som något av ett unikum.
Vi kom i kontakt med den här lilla byns ordförande på väg hem från vår höstresa till Norrland under fjolåret. Hon hade läst en artikel i en tidning där web-Gunnar uttalade sig väldigt positivt om Kommungruppen. För en ordförande med en sån drivkraft och den goda egenskapen att se möjligheter istället för omöjligheter, var valet självklart. Man ville satsa på en ställplats.
Eftersom vi ändå var i faggorna när vi fick meddelandet och det ändå låg på hemvägen, passade det bra att ta en liten sväng extra och förlägga sista natten där, innan vi åkte vidare hem till vårt kära Småland.
Vi fick ligga på en oerhört vacker plats på deras camping, som är uppdelad i två delar och drivs fullständigt ideellt! En del vid Öjesjöns strand, där man har möjlighet att fylla på färskvatten och tömma sin latrinkasett.
Den andra delen som är belägen vid Ogströmmens utlopp i sjön, är tänkt att göras om från det som idag kallas Husvagnscamping, till ställplats för husbilar. Det var i den här situationen man ville ha hjälp av HBK och framförallt Kommungruppen. Man vet inte hur vi husbilsturister vill ha det. Vad vi behöver och efterfrågar helt enkelt, liksom prisbilden för ställplatser.
Den tänkta blivande ställplatsen ligger ett stenkast från deras matbutik som drivs som cooperativ och håller ungefär samma priser som ICA Nära-kedjan, vilket man var stolta över att ha lyckats klara av. Man byts om att sköta butiken efter ett schema.
Precis vid sidan om butiken ligger restaurang Vita Älgen, vars namn man har hämtat från den vita älgtjur som sköts en liten bit från byn och som idag välkomnar en när man kommer in i vestibulen. Den är dock numera stoppad med annat materiel än den var ursprungligen och tur är nog det.
På planen utanför affären har man en enkel men funktionell tankmöjlighet för bensin och diesel med kortläsare. Källsortering för sopor finns också på bekvämt avstånd från ”ställplatsen”.
Väljer man att istället ligga på campingen vid sjön, får man en behagligt lång promenad på knappt 500 m till butik och restaurang. Där finns även badplats och möjlighet att hyra båt i sjön.
Ogströmmen kanske låter bekant hos er fiskare? I så fall är det inte så konstigt eftersom strömmen håller ett fint harr- och öringbestånd. 1999 påbörjades ett projekt för att återställa stammarna så gott det gick efter den hårda överfiskningen på 70-talet. Tyvärr är även det här vattendraget igenbommat av kraftverk och dammar men en sträcka på nio km uppströms Öje är orörd. Medellängden på harr har ökat med ca fem cm sedan -99, vilket måste anses bra. En av anledningarna är att fisket bedrivs som catch-and-release i stor utsträckning. En annan är att man bara försöker ta upp matfiskar med måtten 25-30 cm. Övriga storlekar släpps tillbaka.
Fiskeintresserade känner säkert också igen namnet Arjon. Arvid Jonsson som var skaparens riktiga namn, var härifrån och det tillverkades en hel del spön och övriga fiskegrejer under namnet Arjon. I anslutning till vandrarhemmet och den tilltänkta ställplatsen, har man inrättat ett litet men för den intresserade fiskaren, intressant museum. Här visar man med stolthet upp många äldre fiskegrejer som tillverkats i bygden.
För de som är lite mer historiskt lagda, finns en i vårt tycke, oerhört intressant historia om en körsnär vars verksamhet är i sin helhet sparad till eftervärlden.
När ”Liss-Olle” fyllde pension, släckte han ljuset i sin lilla verkstad, låste dörren och gick hem, för att aldrig mer komma tillbaka. Han var ju numera pensionär. Hur han gjorde med de redan inkomna beställningarna och leveranserna, förtäljer inte historien.
Orderblocket ligger kvar vid telefonen, liksom växelkassan med dess innehåll av ett- två- och femöringar. Precis som det var den där dagen 23 juni 1977. Här får man en unik möjlighet att se hur det såg ut förr i skinnbranschen. Alla mallar som hänger längs väggarna är bevarade på sin ursprungliga plats. Liksom alla verktyg och maskiner som krävdes för dåtidens skinnarbeten.
Eftersom Öje ligger så centralt, "mitt emellan Stockholm och Göteborg", så ta chansen att förlägga en natt eller två, på denna vackra plats, i byn som vägrar dö!
Det är väl investerad tid som ger mycket upplevelse tillbaka, enligt vår åsikt!
Läs gärna mer på: Start | www.oje.se och Välkommen till Ogströmmen!
//Lg
Senast redigerad av en moderator:
Ett levande inland är något vi måste ha kvar och där finns flera bra exempel efter hela E45an.