M
Matts Torebring
Guest
En kväll när jag kom hem i julveckan låg det ett tjockt konvolut i brevlådan, adresserat till mig och min fru. Jag öppnade och förstod först ingenting. En bok som var skriven och signerad av Ann-Marie Göransson. Inne i boken låg även ett ganska långt brev. Så slog jag upp boken och läste signeringen. ”Tack för alla inspirerande, motiverande och uppmuntrande samtal i Frontignon sommaren 2010. Nu först föll poletten ned…
Sommaren 2010 bodde vi cirka tio dagar på Camping Les Tamaris på Franska Riveran. När vi bott där drygt en vecka fick vi se en svensk registrerad bil. Vi går fram och knackar på, sa jag. Vi var pratsjuka helt enkelt, efter två veckor utan att se en svensk. Vi möttes av en familj från Lund. Ann-Marie, som skrivit boken, Psykiatri 1 som nyss kommit ut, är lärare i psykiatri, vid ett gymnasium i Lund. Även hennes man jobbar inom skolan. Vi blev sittandes i flera timmar och bara pratade. Våra vänner som återvänt till denna plats i över 10 år, hade bara mött en svensk familj tidigare under alla år. Hur har ni hittat hit, frågade de?
Jag har skämtsagt sagt att i mitt nästa liv ska jag läsa psykologi, för att lära mig varför vi människor tänker så olika. Vi hade hur mycket som helst att prata om och tiden bara rann iväg. Så kom denna bok, som ska bli jättespännande att läsa. Vilken överraskning det blev, vad roligt att få återkoppla till vänner man träffat på våra Sydeuropa resor.
På jobbet pratar jag ofta om att det svåraste ordet i svenska språket, samt även för Statens Järnvägar, (när det snöar och blåser) det är ordet kommunikation. Var det så du menade, jag gjorde så i stället, nej så tänkte inte jag och så vidare. Begreppen blir ännu vidare när jag läser en beställning på jobbet som kommer från vår näthandel. En kund skrev första veckan i november i år …”Jättebråttom leverans, så jag hinner slå in paketet som julklapp” en kund i Norrland beställer i julveckan och jag talar om för kunden, detta paketet hinner inte fram till julafton. ”Int gör de nå´t, det är int brått å vi stim int”, sa kunden.
Kanske får jag svar i boken varför vi tänker så olika. Jätteroligt att det kom en bok så spontant, ska bli stimulerande att läsa den.
Ett Jättestort Tack Ann-Marie för boken, det var så otroligt roligt att få den från vänner man träffat. Det är sådant som gör husbilslivet ännu roligare. Mvh Matts Torebring
Sommaren 2010 bodde vi cirka tio dagar på Camping Les Tamaris på Franska Riveran. När vi bott där drygt en vecka fick vi se en svensk registrerad bil. Vi går fram och knackar på, sa jag. Vi var pratsjuka helt enkelt, efter två veckor utan att se en svensk. Vi möttes av en familj från Lund. Ann-Marie, som skrivit boken, Psykiatri 1 som nyss kommit ut, är lärare i psykiatri, vid ett gymnasium i Lund. Även hennes man jobbar inom skolan. Vi blev sittandes i flera timmar och bara pratade. Våra vänner som återvänt till denna plats i över 10 år, hade bara mött en svensk familj tidigare under alla år. Hur har ni hittat hit, frågade de?
Jag har skämtsagt sagt att i mitt nästa liv ska jag läsa psykologi, för att lära mig varför vi människor tänker så olika. Vi hade hur mycket som helst att prata om och tiden bara rann iväg. Så kom denna bok, som ska bli jättespännande att läsa. Vilken överraskning det blev, vad roligt att få återkoppla till vänner man träffat på våra Sydeuropa resor.
På jobbet pratar jag ofta om att det svåraste ordet i svenska språket, samt även för Statens Järnvägar, (när det snöar och blåser) det är ordet kommunikation. Var det så du menade, jag gjorde så i stället, nej så tänkte inte jag och så vidare. Begreppen blir ännu vidare när jag läser en beställning på jobbet som kommer från vår näthandel. En kund skrev första veckan i november i år …”Jättebråttom leverans, så jag hinner slå in paketet som julklapp” en kund i Norrland beställer i julveckan och jag talar om för kunden, detta paketet hinner inte fram till julafton. ”Int gör de nå´t, det är int brått å vi stim int”, sa kunden.
Kanske får jag svar i boken varför vi tänker så olika. Jätteroligt att det kom en bok så spontant, ska bli stimulerande att läsa den.
Ett Jättestort Tack Ann-Marie för boken, det var så otroligt roligt att få den från vänner man träffat. Det är sådant som gör husbilslivet ännu roligare. Mvh Matts Torebring
