Resminnen från 2007
Inför resan
Redan vid årsskiftet hade jag och hustrun (Birgit) bestämt att semesterresan 2007 skulle gå till San Remo och Italienska Rivieran fram till Genova för att bada. Resten av Italiens kust hade vi besökt tidigare då vi åkt runt kanten på Italienska ”stöveln”. Efter att ha efterlyst restips så kom vi fram till att just denna kuststräcka var relativt okänd för de flesta och de som händelsevis varit där antingen var lyriska eller avskräckta. Badvänliga stränder sades vara näst intill obefintliga och vägarna ingenting man ville uppleva fler gånger.
För att utvidga semestern så hade vi dessutom tänkt att dels åka Rehndalen ner och dessutom besöka en parkering i Frankrike. Som den minnesgoda kanske kommer ihåg så efterlyste jag för något år sedan en vägsträcka och en parkering i trakterna av Arles med säregen natur som förekom i videfilmen Ronin http://en.wikipedia.org/wiki/Ronin_(film) med bland annat Stellan Skarsgård, Robert de Niro och Jean Reno. Efter tre års letande hittade jag med hjälp av bland annat Caravanbladets läsare och Google Earth (satelitfotoprogrammet) dels vägen i närheten av Saint-Rémy-de-Provence, men även parkeringen som förekom i filmen. (Ett år tågluffade vi Skottland i jakt på puben "The Laughing Duck",i Lasse Åbergs film ”Den ofrivillige golfaren” men puben visade sig ligga i Bromma.)
Så här långt i planeringen kom Birgit efter att ha läst resehandböcker på att vi borde besöka Camargue vid kusten nedanför Arles och beskåda djurlivet och sedan lades den stora förkastningen vid Verdon till listan med ”rundningsmärken”. Men det var inte slut med det. När vi ändå skulle passera Milano på hemvägen så ville Birgit bese Bodensjön och en resvan husbilsnisse hävdade bestämt att vi skulle byta ut Rehndalen mot Moseldalen för då skulle vi dessutom få se Luxemburg som bonus. När vi äntligen gav oss iväg så hade jag producerat 11 mycket detaljerade färdplaner.
Äntligen iväg
För att göra en lång historia något kortare så hoppar jag raskt ut på kontinenten via Öresundbron och Rödby – Puttgraden. Tidigare hade vi provat att landvägen ta oss ner till Tyskland via broarna men den vägen är cirka 16 mil längre i en riktning och det är det inte värt. Dessutom har vi provat Scandlines färjor Trelleborg – Sassnitz men där har bolaget en regel som det tog mig otaliga mejl till i stort sett hela företaget att få reda på, nämligen att man i Trelleborg behandlar ”alla bilar man kan ligga i som husbilar” och vill ha mer betalt oavsett längd, något som de är så ensamma om att endast personalen i Trelleborg och knappt ens den känner till regeln – hepp!
Tyskland har aldrig varit min favorit men jag har börjat se på det med andra ögon efter att ha läst en del resehandböcker som exempelvis Anders Witt´s ”Husbil i Europa” http://www.husbilieuropa.se/. Dessvärre har jag fortfarande inte något till övers för Kasselbackarna så vi åker hellre på en slinga österut som rundar denna berg-och-dalbana då vi inte tänker stanna och sova på någon rastplats efter motorvägen. Nu var det redan mörkt när vi kom till Göttingen så dessvärre fick vi ägna nerfärden mot Koblenz i början på Moseldalen åt att växelvis köra om långtradarna i uppförsbackarna och bli omkörda i nerförsbackarna.
Moseldalen och Luxemburg
Väl framme i på ställplatsen i Cochen vi kanten av Mosel så promenerade vi utefter floden till centrum och sedan en gata ”innanför” utom synhåll från strandpromenaden tillbaka till bilen. Åter där fick vi ett SMS från Anders Witt som undrade om det var vi som stod på ställplatsen eftersom han med utgångspunkt från Ernst där han ”bodde” 2 kilometer bort, hade gjort en repa in och ut ur Cochen och sett ekipage som motsvarade min beskrivning sedan tidigare (vi har båda camper och det är rätt så ovanligt). Vi kunde ju bara bekräfta och beklaga att vi båda helt ovetande hade missat varandra med ett kvarter (50 meter) cirka 100 mil hemifrån. Hur som helst så kunde vi ses en kort stund dagen därpå när vi åter var på väg.
Efter Moseldalen som inte lämnade några djupare minnen så passerade vi i stort sett rakt genom Luxemburg och stannade endast för att tanka. Den del av staden som vi passerade föreföll stor, ren och modern, men närmast övergiven. Det enda avvikande var två som vi uppfattade mycket drogpåverkade personer som satt och höll om varandra i rännstenen så vi brydde oss inte om att stanna. Bränslet var dessutom inte uppseendeväckande billigt.
Frankrike
Första campingplatsen camping.laives@wanadoo.fr som vi besökte efter Luxemburg låg i något som närmast liknade en nationalpark. Väldigt lugn, fin och där gick både bada och fiska. Dessutom låg slottet ”La Ferté” på promenadavstånd med en gigantisk park som vi dessvärre inte vågade oss in i. Där börjad bilen krångla på så sätt att en varningslampa indikerade motorproblem som sedan visade sig vara falskt.
Vidare genom det Franska landskapet som med våra mått mätte bestod av gigantiska åkrar som får våra egna i Norrland att framstå som trädgårdsland. Tråkigt nog var lavendeln redan skördad. Vår GPS som var inställd på ”någon motorväg men inte betalväg” bjöd på positiva överraskningen då vi närmade oss storstäder. Den guidade oss strax före städerna till motorvägen som löpte runt staden och sedan av motorvägen när den åter blev betalväg efter städerna.
Cathedrale D´Images
När vi hade passerat Avignon så tog vi sikte på ”Roninparkerinen” som jag inledningsvis nämnde, men stannade först över en natt på en camping Les Micocouliers http://micocou.free.fr/ några kilometer från platsen enligt vår GPS . Den Stor Dagen anträdde vi färden genom det mycket säregna landskapet och kom till slut fram till parkeringen som var fullsmockad med bilar och turistbussar. ”Hade alla dessa sett Ronin?” ”Inte visste vi att filmen var så välkänd.” Vi parkerade och följde folkströmmen tvärs över vägen in till en (som inte visades i filmen) och betalade 7 Euro utan att veta varför. Parkeringen visade sig tillhöra Cathedrale D´Images http://www.cathedrale-images.com/, en gigantisk grotta. I grottan visades på golv, väggar och tak ett fantastiskt blidspel med temat ”Venedig” till pampig musik. Det var allt från medeltida Venedig till våra dagar med mycket överraskande effekter som att plötsligt vid ett tillfälle kom upp tvättlinor på alla väggarna och vid ett annat tillfälle kläddes hela grottan av noter. Sedermera fann vi ut att man byter tema då och då vilket går att läsa om på Internet.
Camargue
Efter detta mycket överraskande slut på en lång historia så styrde vi kosan till kusten, Camargue, och en ställplats Parking Page Est i Santies-Maries-de-la-Mer (8 Euro och campingen bredvid 23 Euro). På vägen dit såg vi de berömda svarta tjurarna och vita hästarna som också förekom rikligt i staden. Vi parkerade alldeles vid trappen upp till strandpromenaden och hade cirka 100 meter till stranden med duschar. Santies-Maries-de-la-Mer är en trevlig stad att strosa i som dessutom hade en livlig marknad då vi var där. De rosa flamingo http://www.parcornithologique.com/ som vi var ute för att se uppgavs finnas på en plats flera kilometer bort efter stranden som för övrigt ingick i ställplatsen. Efter att ha travat en bra bit på väg så genade vi över något som liknade ljung och slutligen kom vi att gå barfota i lågt vatten. Då såg vi dels en stor flock flamingo på långt håll men även en mindre flock som Birgit försökte närma sig för att fotografera genom att växelvis vada och stå på ett ben som fåglarna. Det gick väl så där, tills det kom en karavan av hästar med andra turister som störde fåglarna som flydde.
Åter hemma vid bilen så gick vi in till centrum för att handla, gick vilse på hemvägen och vips stod vid en havsvik inne i staden full med flamingo.
Grand Canyon du Verdon
Efter några dagar Santies-Maries-de-la-Mer så styrde vi norrut mot Grand Canyon du Verdon. en gigantisk ”spricka” flera hundra meter djup. (www.beyond.fr/sites/verdon.html)
(http://evm.vr-consortium.com/titres/alpes/zzf/zzon6/44053.htm)
Först övernattade vi på en stellplats med en fantastisk utsikt i Saint-Croix-Du-Verdon strax innan (vilket visade sig vara ett bra beslut). Vi tog sedan vägen på norra siden av Grand Canyon och tänkte ursprungligen åka ut till en utsiktsplats men avstod eftersom vi var mer än nöjda av upplevelsen utefter transportsträckan. Till och med vykorten med Grand Canyon som vi köpte var så hisnande att vi nästan inte vågade se på dem.
Franska Rivieran
Väl framme på plan mark i Castellane och Grasse där vi förorsakade en krock utan att själva vara inblandade, så styrde vi kosan via Cannes till en camping Azur Rivage http://www.camping-azur-rivage.com i Antheor cirka 16 km före St. Raphael. Som framgår av bilder på Internet så ligger campingen på ena sida av en “ferro viaduct” (järnvägsbro) och på andra sidan bron ligger en väg och d badstranden (cirka 100 meter från campingen). Denna badstrand var en av de mycket sällsynta sandstränder vi upptäckte efter denna kuststräcka med röda klippor.
På campingen hade vi ett danskt par från Spentrup till grannar. De berättade bland annat att så kallade ”mover” för husvagnar bara kostade en tredjedel i Holland i jämförelse med Danmark och att man kunde kampera hos leverantören då de monterades. Det kan vara ett tips.
Italienska Rivieran och San Remo
Efter Antheor tog vi trots varningen kustvägen via Cannes, Nice och Monte Carlo till San Remo i Italien och Camping Villaggio dei Fiori http://www.villaggiodeifiori.it. Campingen har både fått ros och ris av svenskar som har varit där. Vi tyckte att den var mycket fin med i stort heltäckande stenläggning, nära till bad från klippor och liten strand, egen restaurang och pizzeria samt en välsorterad Supermercato 500 meter bort. Dessvärre var det lite strängare regler än vi var vana vid på campingen, som att vi skulle lämna från oss båda passen, skriva på någon slags dokument samt få vår elkabel fastlåst. Dessutom var det dyrt om man inte som vi hade Camping Cheque. Vid entrén fanns en ACSI-skylt som bara indikerade att campingen bara var inspekterad (vad det nu innebär) men inte lämnar rabatt. Det gäller även för alla de många campingar som finns på ACSI´s hemsida men inte på kartan från ACSI.
För de som bara skall övernatta så finns det en stellplats med infart till vänster om nerfarten till campingen. Notera att det går en väg till uppställningsplatsen österut nedanför tennisbanorna utmed havet och att den stora trista parkeringen vid entrén bara verkar vara för lastbilar.
San Remo är en fantastisk stad med parker och prunkande blomrabatter, som vi skulle ha kunnat stanna längre än planerat i vilket vi dessvärre blev tvungna till eftersom Birgit blev magsjuk som hon trodde av glass. Från Campingen kunde vi promenera in till stadskärnan och bland annat Casinot, dock inte till Villa Nobel som ligger i andra ändan av San Remo. Som tips så ligger turistbyrån som delar ut förträffliga stadskartor lite anonymt alldeles bredvid Ryska kyrkan med sin lökkupol.
Andra kvällen i San Remo så inföll La notte bianca http://nottebianca.sanremomanifestazioni.com/ Den ljusa natten som tydligen är en ambulerande företeelse mellan olika städet. Alla affärer var öppna, bussarna gratis (när vi åkte tillbaka till campingen var vi enda passagerare) och massor med uppträdande på gatorna. Den grupp som vi blev mest förtjust i var Le Vedove Allegre – De Glada Änkorna http://www.levedoveallegre.org/vedove/, ett gäng sorgklädda tjejer som åkte runt och showade på en vagn med en likkista och dessutom spelade så att fönsterrutorna skallrade. De kan även avnjutas på http://it.youtube.com/watch?v=N5ZF0UChccQ. Klicka på den största av knapparna nere till höger på bilden så blir det fullskärm.
Milano med komplikationer
Från Sam Remo tog vi vis av andras erfarenhet motorvägen via Genova till Milano. Väl framme vid Milano så valde vår GPS att gena genom stadskärnan i ställt för att ta ringvägen som brukligt är. Vi ett stoppljus mitt inne i smeten så gjorde en skoterförare oss uppmärksam på att något var fel med vårt högra bakhjul och signalerade att vi skulle svänga höger vilket vi gjorde. Där var lägligt nog en busshållplats som vi körde in och stannade på. Ute ur bilen kunde jag konstatera att vi hade punktering vilket jag direkt förknippade med att jag kollat däcktrycket några timmar tidigare och att ventilen kanske inte stängt. Nu uppenbarade sig åter samma skoterförare och uppmanade oss att köra längre fram ”där det var lämpligare att parkera” men jag avstod eftersom jag i så fall hade riskerat att förstöra däcket. I stället började jag att greja med reservhjulet och domkraften. Under arbetats gång med att åla mig in under bilen för att lyfta och så vidare så återkom skoterförare åtskilliga gånger, men nu utan hjälm så Birgit men inte jag kände igen honom, och pockade på att vi skulle flytta bilen. Jag ignorerade honom men kunde inte fortsätta hjulbytet då ”skämtdomkraften” börjad glida, utan ringde i stället min före detta arbetskamrat som vi var på väg till, och bad honom komma till undsättning. När ”Trasse” som vi kallar honom kom, så bytte vi hjul och när vi skulle lägga mitt trasiga hjul i hans bagage så upptäckte vi direkt ett stickhål uppe på däcksidan. Efter att ha parkerat Birgit hemma hos Trasse så åkte han och jag till en gummiverkstad där hela personalen inspekterade däcket och var ense om att vi utsatts för ett rånförsök. Det verkar inte vara helt ovanligt att man punkterar ett däck, lotsar bilen till en lite avskiljd plats och sedan länsar den på kamrer, telefoner och GPS när föraren har sin uppmärksamhet på annat håll. Vi smala lycka var att vi stod kvar på en trafikerad gata och att Birgit satt kvar i bilen hela tiden, samt att Trasse tillskyndade.
Varning för Monza
Utan att gå in på vårt samkväm med Trasse och han fru Maria så avsåg vi att parkera på Autodrome Camping i Monza som låg närmast (det finns bara en annan camping i Milano) även om det var 2 mil i ett gytter av vägar. Trasse guidade oss en bit och sedan ansåg vi oss kapabla att hitta själv. Väl i Monza for vi fram och åter efter anvisningar från ett antal personer som gissade var campingen skulle ligga, men till slut hittade vi den skräpigaste, nerslitnaste och dyraste campingen på hela resan. Den låg kloss till racerbanan med endast ett täckt staket mellan. Trötta som vi var så stannade vi en natt och på morgonen så checkade vi ut. Tack och lov så uppenbarade sig då en ung tjej Claudia, som hade bra koll på prislistan och justerade ner priset till en nivå som trots det var alldeles för hög med tanke på hur campingen såg ut. Den enda ljusglimten från Monza var att de började träna Formel II på banan då vi höll på att betala, så Birgit fick ”filmat ljudet” för att imponera på barnbarnen med. Bilarna såg hon bara som streck i gliporna på staketets presenning.
Andra dagen i Milano var vi ute och handlade samt besökte Trasse och Marias son som arbetar för SCA. Andra natten i Milano så stod vi parkerade på innegården till hyreshuset som Trasse bodde i och kocken fem på morgonen kom Trasse ner för att guida oss ut till närmaste motorväg. Kvällen innan hade Trasse gjort tre olika försök att rita en karta för ändamålet men givit upp, vilket säger något om hur snårigt vägsystemet kan vara i Milanos förorter.
Schweiz, Lichtenstein och Österrike
Väl ute på vägen norrut passerade vi Lecco och Lago di Como under de mörka timmarna men med förhållandevis lite trafik. Sedan körde vi över Malojapasset (1815 m) i riktning St. Moritz, men tog vänster strax innan över Julierpasset (2288 m) mot Chur. Den vägen bjuder verkligen på hisnande vackra och omväxlande vyer för resande. Inte minst för dem som såg oss stå och duscha ”bakom” bilen och först när vi var klara, upptäckte trafiken på serpentinslingan ovanför oss.
I Schweiz lurades vi rejält av vår GPS. Trots att vi både markerat ”varning och undvik betalvägar” så ledde den oss in på en motorväg. Därför trodde vi först att Schweiz som Frankrike hade gratis motorvägar men körde ändå av för att fråga vilket var tur för ertappas man på motorväg utan kvitto i framrutan så blir det mycket dyrare än den redan dyra årsavgift som Schweiz har för att man skall få färdas på motorvägarna.
Från Chur gick färden vidare via Vaduz i Lichtenstein och Bregenz i Österrike där vi vis av GPS-missen i Schweiz lät den vila, eftersom Österrike har ett liknande betalsystem för motorvägar som i Schweiz. Strax innanför tyska gränsen hitta vi Park Camping i Lindau am See http://www.park-camping.de/. För 10 euro får man stå på stellplatsen utanför Park Camping, men använda alla faciliteter på denna fantastiskt fina camping. Efter att ha övernattat så fortsatte vi utefter Bodensjön men såg inte så mycket av den på grund av dimma och sly. Först när vi rastade vid Barockkirche vid Binau såg vi till något vatten, men alperna på andra sidan syntes bara på vykorten vi köpte där. En av dessa kort visade Rheinfall Schaffhausen som uppgavs vara de ”mäktigaste vattenfallet i Central Europa”. Schaffhausen ligger några mil sydväst om Bodensjöns västra ände, så vi sparade det till nästa resa och styrde hemåt via Stuttgart och så vidare.
Tyskland, Danmark och Sverige
I Puttgarden och Rödby blåste det så att vi måste hålla i allt som var löst och på broarna över Storströmmen så trodde Birgit att vi skulle blåsa i vattnet. Vi var därmed beredda att stanna ytterligare en natt i utlandet för att vi inte vågade oss över Öresundsbron, men när vi kom dit så hade vi vinden i ryggen så vi märkte just ingenting. På svenska sidan blev vi uppvaktade av en kvinnlig tullare som ville veta mer om vår camper eftersom hon och maken hade en likadan bil som oss och letat med ljus och lyckta efter en lös bodel. Vi erbjud henne att titta in och stannade en bit från betalspärrarna så att vi kunde visa campern och svara på frågor. Enligt Birgit så glodde förbipasserande bilåkare storögt på oss i tron att vi fastnat i tullen. Till och med en av den kvinnliga tullarens kollegor kom och frågade om vet var något problem.
Efter uppehåll i Landskrona så åkte vi hem och utanför Åby besökte vi Anders Vitt och hans fru som bjöd på kantarellmackor. Efter ytterligare ett uppehåll i Uppsala så kom vi hem den 20 september exakt en månad, 670 mil och 650 liter diesel sedan vi for hemifrån.
Länkarna
http://en.wikipedia.org/wiki/Ronin_(film
http://www.husbilieuropa.se/
camping.laives@wanadoo.fr
http://micocou.free.fr/
http://www.cathedrale-images.com/
http://www.parcornithologique.com/
www.beyond.fr/sites/verdon.html
http://evm.vr-consortium.com/titres/alpes/zzf/zzon6/44053.htm
http://www.camping-azur-rivage.com
http://www.villaggiodeifiori.it
http://nottebianca.sanremomanifestazioni.com/
http://www.levedoveallegre.org/vedove/
http://it.youtube.com/watch?v=N5ZF0UChccQ
http://www.park-camping.de/
Inför resan
Redan vid årsskiftet hade jag och hustrun (Birgit) bestämt att semesterresan 2007 skulle gå till San Remo och Italienska Rivieran fram till Genova för att bada. Resten av Italiens kust hade vi besökt tidigare då vi åkt runt kanten på Italienska ”stöveln”. Efter att ha efterlyst restips så kom vi fram till att just denna kuststräcka var relativt okänd för de flesta och de som händelsevis varit där antingen var lyriska eller avskräckta. Badvänliga stränder sades vara näst intill obefintliga och vägarna ingenting man ville uppleva fler gånger.
För att utvidga semestern så hade vi dessutom tänkt att dels åka Rehndalen ner och dessutom besöka en parkering i Frankrike. Som den minnesgoda kanske kommer ihåg så efterlyste jag för något år sedan en vägsträcka och en parkering i trakterna av Arles med säregen natur som förekom i videfilmen Ronin http://en.wikipedia.org/wiki/Ronin_(film) med bland annat Stellan Skarsgård, Robert de Niro och Jean Reno. Efter tre års letande hittade jag med hjälp av bland annat Caravanbladets läsare och Google Earth (satelitfotoprogrammet) dels vägen i närheten av Saint-Rémy-de-Provence, men även parkeringen som förekom i filmen. (Ett år tågluffade vi Skottland i jakt på puben "The Laughing Duck",i Lasse Åbergs film ”Den ofrivillige golfaren” men puben visade sig ligga i Bromma.)
Så här långt i planeringen kom Birgit efter att ha läst resehandböcker på att vi borde besöka Camargue vid kusten nedanför Arles och beskåda djurlivet och sedan lades den stora förkastningen vid Verdon till listan med ”rundningsmärken”. Men det var inte slut med det. När vi ändå skulle passera Milano på hemvägen så ville Birgit bese Bodensjön och en resvan husbilsnisse hävdade bestämt att vi skulle byta ut Rehndalen mot Moseldalen för då skulle vi dessutom få se Luxemburg som bonus. När vi äntligen gav oss iväg så hade jag producerat 11 mycket detaljerade färdplaner.
Äntligen iväg
För att göra en lång historia något kortare så hoppar jag raskt ut på kontinenten via Öresundbron och Rödby – Puttgraden. Tidigare hade vi provat att landvägen ta oss ner till Tyskland via broarna men den vägen är cirka 16 mil längre i en riktning och det är det inte värt. Dessutom har vi provat Scandlines färjor Trelleborg – Sassnitz men där har bolaget en regel som det tog mig otaliga mejl till i stort sett hela företaget att få reda på, nämligen att man i Trelleborg behandlar ”alla bilar man kan ligga i som husbilar” och vill ha mer betalt oavsett längd, något som de är så ensamma om att endast personalen i Trelleborg och knappt ens den känner till regeln – hepp!
Tyskland har aldrig varit min favorit men jag har börjat se på det med andra ögon efter att ha läst en del resehandböcker som exempelvis Anders Witt´s ”Husbil i Europa” http://www.husbilieuropa.se/. Dessvärre har jag fortfarande inte något till övers för Kasselbackarna så vi åker hellre på en slinga österut som rundar denna berg-och-dalbana då vi inte tänker stanna och sova på någon rastplats efter motorvägen. Nu var det redan mörkt när vi kom till Göttingen så dessvärre fick vi ägna nerfärden mot Koblenz i början på Moseldalen åt att växelvis köra om långtradarna i uppförsbackarna och bli omkörda i nerförsbackarna.
Moseldalen och Luxemburg
Väl framme i på ställplatsen i Cochen vi kanten av Mosel så promenerade vi utefter floden till centrum och sedan en gata ”innanför” utom synhåll från strandpromenaden tillbaka till bilen. Åter där fick vi ett SMS från Anders Witt som undrade om det var vi som stod på ställplatsen eftersom han med utgångspunkt från Ernst där han ”bodde” 2 kilometer bort, hade gjort en repa in och ut ur Cochen och sett ekipage som motsvarade min beskrivning sedan tidigare (vi har båda camper och det är rätt så ovanligt). Vi kunde ju bara bekräfta och beklaga att vi båda helt ovetande hade missat varandra med ett kvarter (50 meter) cirka 100 mil hemifrån. Hur som helst så kunde vi ses en kort stund dagen därpå när vi åter var på väg.
Efter Moseldalen som inte lämnade några djupare minnen så passerade vi i stort sett rakt genom Luxemburg och stannade endast för att tanka. Den del av staden som vi passerade föreföll stor, ren och modern, men närmast övergiven. Det enda avvikande var två som vi uppfattade mycket drogpåverkade personer som satt och höll om varandra i rännstenen så vi brydde oss inte om att stanna. Bränslet var dessutom inte uppseendeväckande billigt.
Frankrike
Första campingplatsen camping.laives@wanadoo.fr som vi besökte efter Luxemburg låg i något som närmast liknade en nationalpark. Väldigt lugn, fin och där gick både bada och fiska. Dessutom låg slottet ”La Ferté” på promenadavstånd med en gigantisk park som vi dessvärre inte vågade oss in i. Där börjad bilen krångla på så sätt att en varningslampa indikerade motorproblem som sedan visade sig vara falskt.
Vidare genom det Franska landskapet som med våra mått mätte bestod av gigantiska åkrar som får våra egna i Norrland att framstå som trädgårdsland. Tråkigt nog var lavendeln redan skördad. Vår GPS som var inställd på ”någon motorväg men inte betalväg” bjöd på positiva överraskningen då vi närmade oss storstäder. Den guidade oss strax före städerna till motorvägen som löpte runt staden och sedan av motorvägen när den åter blev betalväg efter städerna.
Cathedrale D´Images
När vi hade passerat Avignon så tog vi sikte på ”Roninparkerinen” som jag inledningsvis nämnde, men stannade först över en natt på en camping Les Micocouliers http://micocou.free.fr/ några kilometer från platsen enligt vår GPS . Den Stor Dagen anträdde vi färden genom det mycket säregna landskapet och kom till slut fram till parkeringen som var fullsmockad med bilar och turistbussar. ”Hade alla dessa sett Ronin?” ”Inte visste vi att filmen var så välkänd.” Vi parkerade och följde folkströmmen tvärs över vägen in till en (som inte visades i filmen) och betalade 7 Euro utan att veta varför. Parkeringen visade sig tillhöra Cathedrale D´Images http://www.cathedrale-images.com/, en gigantisk grotta. I grottan visades på golv, väggar och tak ett fantastiskt blidspel med temat ”Venedig” till pampig musik. Det var allt från medeltida Venedig till våra dagar med mycket överraskande effekter som att plötsligt vid ett tillfälle kom upp tvättlinor på alla väggarna och vid ett annat tillfälle kläddes hela grottan av noter. Sedermera fann vi ut att man byter tema då och då vilket går att läsa om på Internet.
Camargue
Efter detta mycket överraskande slut på en lång historia så styrde vi kosan till kusten, Camargue, och en ställplats Parking Page Est i Santies-Maries-de-la-Mer (8 Euro och campingen bredvid 23 Euro). På vägen dit såg vi de berömda svarta tjurarna och vita hästarna som också förekom rikligt i staden. Vi parkerade alldeles vid trappen upp till strandpromenaden och hade cirka 100 meter till stranden med duschar. Santies-Maries-de-la-Mer är en trevlig stad att strosa i som dessutom hade en livlig marknad då vi var där. De rosa flamingo http://www.parcornithologique.com/ som vi var ute för att se uppgavs finnas på en plats flera kilometer bort efter stranden som för övrigt ingick i ställplatsen. Efter att ha travat en bra bit på väg så genade vi över något som liknade ljung och slutligen kom vi att gå barfota i lågt vatten. Då såg vi dels en stor flock flamingo på långt håll men även en mindre flock som Birgit försökte närma sig för att fotografera genom att växelvis vada och stå på ett ben som fåglarna. Det gick väl så där, tills det kom en karavan av hästar med andra turister som störde fåglarna som flydde.
Åter hemma vid bilen så gick vi in till centrum för att handla, gick vilse på hemvägen och vips stod vid en havsvik inne i staden full med flamingo.
Grand Canyon du Verdon
Efter några dagar Santies-Maries-de-la-Mer så styrde vi norrut mot Grand Canyon du Verdon. en gigantisk ”spricka” flera hundra meter djup. (www.beyond.fr/sites/verdon.html)
(http://evm.vr-consortium.com/titres/alpes/zzf/zzon6/44053.htm)
Först övernattade vi på en stellplats med en fantastisk utsikt i Saint-Croix-Du-Verdon strax innan (vilket visade sig vara ett bra beslut). Vi tog sedan vägen på norra siden av Grand Canyon och tänkte ursprungligen åka ut till en utsiktsplats men avstod eftersom vi var mer än nöjda av upplevelsen utefter transportsträckan. Till och med vykorten med Grand Canyon som vi köpte var så hisnande att vi nästan inte vågade se på dem.
Franska Rivieran
Väl framme på plan mark i Castellane och Grasse där vi förorsakade en krock utan att själva vara inblandade, så styrde vi kosan via Cannes till en camping Azur Rivage http://www.camping-azur-rivage.com i Antheor cirka 16 km före St. Raphael. Som framgår av bilder på Internet så ligger campingen på ena sida av en “ferro viaduct” (järnvägsbro) och på andra sidan bron ligger en väg och d badstranden (cirka 100 meter från campingen). Denna badstrand var en av de mycket sällsynta sandstränder vi upptäckte efter denna kuststräcka med röda klippor.
På campingen hade vi ett danskt par från Spentrup till grannar. De berättade bland annat att så kallade ”mover” för husvagnar bara kostade en tredjedel i Holland i jämförelse med Danmark och att man kunde kampera hos leverantören då de monterades. Det kan vara ett tips.
Italienska Rivieran och San Remo
Efter Antheor tog vi trots varningen kustvägen via Cannes, Nice och Monte Carlo till San Remo i Italien och Camping Villaggio dei Fiori http://www.villaggiodeifiori.it. Campingen har både fått ros och ris av svenskar som har varit där. Vi tyckte att den var mycket fin med i stort heltäckande stenläggning, nära till bad från klippor och liten strand, egen restaurang och pizzeria samt en välsorterad Supermercato 500 meter bort. Dessvärre var det lite strängare regler än vi var vana vid på campingen, som att vi skulle lämna från oss båda passen, skriva på någon slags dokument samt få vår elkabel fastlåst. Dessutom var det dyrt om man inte som vi hade Camping Cheque. Vid entrén fanns en ACSI-skylt som bara indikerade att campingen bara var inspekterad (vad det nu innebär) men inte lämnar rabatt. Det gäller även för alla de många campingar som finns på ACSI´s hemsida men inte på kartan från ACSI.
För de som bara skall övernatta så finns det en stellplats med infart till vänster om nerfarten till campingen. Notera att det går en väg till uppställningsplatsen österut nedanför tennisbanorna utmed havet och att den stora trista parkeringen vid entrén bara verkar vara för lastbilar.
San Remo är en fantastisk stad med parker och prunkande blomrabatter, som vi skulle ha kunnat stanna längre än planerat i vilket vi dessvärre blev tvungna till eftersom Birgit blev magsjuk som hon trodde av glass. Från Campingen kunde vi promenera in till stadskärnan och bland annat Casinot, dock inte till Villa Nobel som ligger i andra ändan av San Remo. Som tips så ligger turistbyrån som delar ut förträffliga stadskartor lite anonymt alldeles bredvid Ryska kyrkan med sin lökkupol.
Andra kvällen i San Remo så inföll La notte bianca http://nottebianca.sanremomanifestazioni.com/ Den ljusa natten som tydligen är en ambulerande företeelse mellan olika städet. Alla affärer var öppna, bussarna gratis (när vi åkte tillbaka till campingen var vi enda passagerare) och massor med uppträdande på gatorna. Den grupp som vi blev mest förtjust i var Le Vedove Allegre – De Glada Änkorna http://www.levedoveallegre.org/vedove/, ett gäng sorgklädda tjejer som åkte runt och showade på en vagn med en likkista och dessutom spelade så att fönsterrutorna skallrade. De kan även avnjutas på http://it.youtube.com/watch?v=N5ZF0UChccQ. Klicka på den största av knapparna nere till höger på bilden så blir det fullskärm.
Milano med komplikationer
Från Sam Remo tog vi vis av andras erfarenhet motorvägen via Genova till Milano. Väl framme vid Milano så valde vår GPS att gena genom stadskärnan i ställt för att ta ringvägen som brukligt är. Vi ett stoppljus mitt inne i smeten så gjorde en skoterförare oss uppmärksam på att något var fel med vårt högra bakhjul och signalerade att vi skulle svänga höger vilket vi gjorde. Där var lägligt nog en busshållplats som vi körde in och stannade på. Ute ur bilen kunde jag konstatera att vi hade punktering vilket jag direkt förknippade med att jag kollat däcktrycket några timmar tidigare och att ventilen kanske inte stängt. Nu uppenbarade sig åter samma skoterförare och uppmanade oss att köra längre fram ”där det var lämpligare att parkera” men jag avstod eftersom jag i så fall hade riskerat att förstöra däcket. I stället började jag att greja med reservhjulet och domkraften. Under arbetats gång med att åla mig in under bilen för att lyfta och så vidare så återkom skoterförare åtskilliga gånger, men nu utan hjälm så Birgit men inte jag kände igen honom, och pockade på att vi skulle flytta bilen. Jag ignorerade honom men kunde inte fortsätta hjulbytet då ”skämtdomkraften” börjad glida, utan ringde i stället min före detta arbetskamrat som vi var på väg till, och bad honom komma till undsättning. När ”Trasse” som vi kallar honom kom, så bytte vi hjul och när vi skulle lägga mitt trasiga hjul i hans bagage så upptäckte vi direkt ett stickhål uppe på däcksidan. Efter att ha parkerat Birgit hemma hos Trasse så åkte han och jag till en gummiverkstad där hela personalen inspekterade däcket och var ense om att vi utsatts för ett rånförsök. Det verkar inte vara helt ovanligt att man punkterar ett däck, lotsar bilen till en lite avskiljd plats och sedan länsar den på kamrer, telefoner och GPS när föraren har sin uppmärksamhet på annat håll. Vi smala lycka var att vi stod kvar på en trafikerad gata och att Birgit satt kvar i bilen hela tiden, samt att Trasse tillskyndade.
Varning för Monza
Utan att gå in på vårt samkväm med Trasse och han fru Maria så avsåg vi att parkera på Autodrome Camping i Monza som låg närmast (det finns bara en annan camping i Milano) även om det var 2 mil i ett gytter av vägar. Trasse guidade oss en bit och sedan ansåg vi oss kapabla att hitta själv. Väl i Monza for vi fram och åter efter anvisningar från ett antal personer som gissade var campingen skulle ligga, men till slut hittade vi den skräpigaste, nerslitnaste och dyraste campingen på hela resan. Den låg kloss till racerbanan med endast ett täckt staket mellan. Trötta som vi var så stannade vi en natt och på morgonen så checkade vi ut. Tack och lov så uppenbarade sig då en ung tjej Claudia, som hade bra koll på prislistan och justerade ner priset till en nivå som trots det var alldeles för hög med tanke på hur campingen såg ut. Den enda ljusglimten från Monza var att de började träna Formel II på banan då vi höll på att betala, så Birgit fick ”filmat ljudet” för att imponera på barnbarnen med. Bilarna såg hon bara som streck i gliporna på staketets presenning.
Andra dagen i Milano var vi ute och handlade samt besökte Trasse och Marias son som arbetar för SCA. Andra natten i Milano så stod vi parkerade på innegården till hyreshuset som Trasse bodde i och kocken fem på morgonen kom Trasse ner för att guida oss ut till närmaste motorväg. Kvällen innan hade Trasse gjort tre olika försök att rita en karta för ändamålet men givit upp, vilket säger något om hur snårigt vägsystemet kan vara i Milanos förorter.
Schweiz, Lichtenstein och Österrike
Väl ute på vägen norrut passerade vi Lecco och Lago di Como under de mörka timmarna men med förhållandevis lite trafik. Sedan körde vi över Malojapasset (1815 m) i riktning St. Moritz, men tog vänster strax innan över Julierpasset (2288 m) mot Chur. Den vägen bjuder verkligen på hisnande vackra och omväxlande vyer för resande. Inte minst för dem som såg oss stå och duscha ”bakom” bilen och först när vi var klara, upptäckte trafiken på serpentinslingan ovanför oss.
I Schweiz lurades vi rejält av vår GPS. Trots att vi både markerat ”varning och undvik betalvägar” så ledde den oss in på en motorväg. Därför trodde vi först att Schweiz som Frankrike hade gratis motorvägar men körde ändå av för att fråga vilket var tur för ertappas man på motorväg utan kvitto i framrutan så blir det mycket dyrare än den redan dyra årsavgift som Schweiz har för att man skall få färdas på motorvägarna.
Från Chur gick färden vidare via Vaduz i Lichtenstein och Bregenz i Österrike där vi vis av GPS-missen i Schweiz lät den vila, eftersom Österrike har ett liknande betalsystem för motorvägar som i Schweiz. Strax innanför tyska gränsen hitta vi Park Camping i Lindau am See http://www.park-camping.de/. För 10 euro får man stå på stellplatsen utanför Park Camping, men använda alla faciliteter på denna fantastiskt fina camping. Efter att ha övernattat så fortsatte vi utefter Bodensjön men såg inte så mycket av den på grund av dimma och sly. Först när vi rastade vid Barockkirche vid Binau såg vi till något vatten, men alperna på andra sidan syntes bara på vykorten vi köpte där. En av dessa kort visade Rheinfall Schaffhausen som uppgavs vara de ”mäktigaste vattenfallet i Central Europa”. Schaffhausen ligger några mil sydväst om Bodensjöns västra ände, så vi sparade det till nästa resa och styrde hemåt via Stuttgart och så vidare.
Tyskland, Danmark och Sverige
I Puttgarden och Rödby blåste det så att vi måste hålla i allt som var löst och på broarna över Storströmmen så trodde Birgit att vi skulle blåsa i vattnet. Vi var därmed beredda att stanna ytterligare en natt i utlandet för att vi inte vågade oss över Öresundsbron, men när vi kom dit så hade vi vinden i ryggen så vi märkte just ingenting. På svenska sidan blev vi uppvaktade av en kvinnlig tullare som ville veta mer om vår camper eftersom hon och maken hade en likadan bil som oss och letat med ljus och lyckta efter en lös bodel. Vi erbjud henne att titta in och stannade en bit från betalspärrarna så att vi kunde visa campern och svara på frågor. Enligt Birgit så glodde förbipasserande bilåkare storögt på oss i tron att vi fastnat i tullen. Till och med en av den kvinnliga tullarens kollegor kom och frågade om vet var något problem.
Efter uppehåll i Landskrona så åkte vi hem och utanför Åby besökte vi Anders Vitt och hans fru som bjöd på kantarellmackor. Efter ytterligare ett uppehåll i Uppsala så kom vi hem den 20 september exakt en månad, 670 mil och 650 liter diesel sedan vi for hemifrån.
Länkarna
http://en.wikipedia.org/wiki/Ronin_(film
http://www.husbilieuropa.se/
camping.laives@wanadoo.fr
http://micocou.free.fr/
http://www.cathedrale-images.com/
http://www.parcornithologique.com/
www.beyond.fr/sites/verdon.html
http://evm.vr-consortium.com/titres/alpes/zzf/zzon6/44053.htm
http://www.camping-azur-rivage.com
http://www.villaggiodeifiori.it
http://nottebianca.sanremomanifestazioni.com/
http://www.levedoveallegre.org/vedove/
http://it.youtube.com/watch?v=N5ZF0UChccQ
http://www.park-camping.de/
