Eva & Hasse 9
HBK Medlem
På söndagen den 29 juni efter Nordiska Träffen i Sappe körde vi mot kusten för att där ta en linfärja över till Åland. Det var en otroligt tråkig väg, smal och slingrande och utan slut, verkade det ett tag. Men ett slut hade den och vi halkade över med färjan och gled över ön till nästa färja som just då skulle avgå när vi kom dit. Vi hade inte tänkt att åka vidare men nu blev det så.
Åland är de korta vägsträckorna öar så helt plötsligt så var vi vid nästa hamn. Färjan låg där och plats fanns men vi tyckte att det blev försent att åka över. Vi stannade till och såg färjan ge sig iväg i solskenet sedan körde vi för att hitta en övernattningsplats.
Vi hittade övernattning vid Brändö by kyrka. Då tänkte vi att det kanske är bäst att ringa och boka färjan till nästa dag. Jag ringde till rederiet men där var stängt för dagen, så klart!. Då stod det i tidtabellen att man kunde ringa direkt till färjan, så det gjorde jag. Då utspann sig följande samtal (ungefär):
”Hej” svarar en mansröst på klingade finlandssvenska.
”Hej” svara jag. ”Jag heter Eva och skulle vilja boka en husbil på färjan kl…….. i morgon.”
”En Esprit” frågar han och fortsätter ”En Dethleffs”
”Ja” svarar jag mycket förvånat, ”hur vet du det”
”Jag är synsk” svarar han lugnt.
”Jaha, det tror jag inte på, vad står det på vår reg. skylt då?” frågade jag, helt säker på att nu gick han bet.
”Det står TRASSEL” svarar han och nu tog jag mig en funderare.
”Men” fortsatte han ”jag bokar inga husbilar här men det finns nästan säkert plats till er. Så ta fram bord och stolar och öppna en flaska vin och ha de gott.”
”Vi har ju kört ifrån hamnen” sa jag, och då så tändes ”luman”.
Vi pratade en hel del till för mannen tänkte köpa husbil, vilket jag tyckte var en utmärkt idé. Att han visste så mycket berodde ju på att han jobbade på färjan och hade sett oss i hamnen.
Vi gick en promenad och njöt av solnedgången i den vackra skärgården sedan blev det att slafa bredvid kyrkogården, och ingen störde oss.
Måndagen den 30 juni så rullade vi ner till färjeplatsen i god tid. Vi kom med, det var ingen trängsel precis, och kom så över till Kumlinge. I behagligt tempo så körde vi på de smala åländska vägarna och kom så småningom fram till Ledholms Camping. Det var bara att köra in och ställa sig någonstans. Vi valde att stå nära elstolpen. Vädret var lite ostadigt men varmt.
Eftersom det fanns möjlighet att meta och det fanns spö att låna så kunde ju inte Hasse låta bli att prova lyckan. Det blev en del siklöja som fick komma tillbaka i vattnet igen.
Servicebyggnaden var väl inte av högsta klass men rent och det duger bra. En trevlig, ung campingvärdinna dök sedan upp för att ta betalt. Man kunde även köpa lite godis och div. Senare på kvällen kom hon in i vår husbil för att prata lite. Och hon pratade mycket om sitt kära Åland och då speciellt Kumlinge. Vi kunde förstå att det är mycket speciellt att vara öbo på Åland. Man får ju inte vara stressad, färjorna går när dom går och det är bara att gilla läget. Hon berättade att när hon skulle till Mariehamn så kom det en lång rad med grannar som hade sina inköpslistor med sig, så då var det en heldag. Hon lärde oss ett nytt trevligt ord. Så här sa hon: ”Hoppeligen hittar många hit till min camping”. Vilket underbart ord. Hoppeligen.
Efter en god natts sömn så bar det iväg till nästa färja. Det var tisdag den 1 juli. Det tog 3 minuter. Jag hade även till denna färja försökt att boka men det gick inte för det var ”farligt gods transport”. Och dom hade företräde. Vi körde och ställde oss i god tid och det var vi och en transportbil på kö. Vi tillbringade några timmar där med att fika, titta på svanfamiljen, kolla linfärja och så var det avgång och vi kom med. Ingen trängsel.
Vi kom nu till Överö och tänkte köra till camp CC, vilket vi också gjorde. Det var lika vackra vägar över broar och öar. Havet glittrade i solen och det var bara så underbart.
Det går inte att ha någon högre hastighet här för vägarna är smala och kurviga. Men varför ha brått när det är så vackert och man måste titta åt höger och vänster och rakt fram för att hinna se så mycket som möjligt av allt det fina.
Ner på en smal grusväg visade skylten till campingen. Väl framme så bredde campingen och havet ut sig framför oss. Det var bara att välja var vi ville stå, gott om plats. Som vanligt kunde vi sitta ute i solen och njuta och titta ut över det soliga havet. Enkel incheckning i ett litet café. Servicehusen var välskötta och trevliga. Vi tillbringade en trevlig eftermiddag och kväll här. Nästan för lugnt för vår smak.
Fortsatte nästa dag , onsdag 2 juli, mot Mariehamn. Åkte över Föglö och sedan vidare till Svinö och sedan var vi efter en trevlig resväg framme. Körde runt på lite olika ställe och tittade.
Sedan körde vi till camping Gröna Udden. Den ligger väldigt fint vid havet och det tar endast några minuter att promenera till centrum i Mariehamn. Campingen är lite kuperad men längst ner mot vattnet ställde vi oss och det blev bra. Servicehusen är fina och välskötta, dom är rätt så nya.
Efter att ha kommit i ordning så gick stegen mot centrum. Vi behövde handla lite livsmedel så vi försökte att hitta en affär. Hittade en karta och tog ut riktningen mot en sådan. Inte kom vi rätt utan vi fick fråga oss fram. Vi hade gått förbi en affär på gågatan men missat den. Fick i alla fall handlat det vi behövde. Strosade runt några timmar och njöt av folklivet, fönstershoppning och solen.
Väl tillbaka vid husbilen var det skönt att bara sitta och ta det lugnt. Några fler svenska husbilar hade anlänt och vi snackade lite med ett par som var nyblivna husbilsägare. Dom hade problem med att deras markis hängde så lågt. Satte dom markisbenen i marken så kunde dom inte gå under den så att benen sattes på bilen. Även då blev det lågt. Alla har vi varit nybörjare och råkat ut för konstigheter. Vi förstod ju med en gång vad felet var. Dom hade inte kommit underfund med att benen gick att förlänga. Hasse gick dit och visade hur det skull vara. Oj, vad glada och tacksamma dom blev för denna lilla hjälp.
Efter en glad kväll med andra nyfunna vänner kom vi alldeles för sent i säng så vi tog det lugnt nästa dag. Vi skulle endast köra till Eckerö och göra lite utflykter på vägen dit. Det var nu torsdag 3 juli och nästa dag så skulle vi lämna Åland. Eftersom vi ville åka med den tidiga färjan, den som är billig, så ringde jag för att boka plats och nu gick det bra.
Vi körde runt en del och hittade lite att handla i en butik med delikatesser. Var vid ett liten hamn och kollade. Körde förbi en massa campingplatser som vi inte ville ta in på. Tiden gick fort som vanligt och det blev dags för att hitta nattplats. Eftersom vi skulle upp tidigt så ville vi vara rätt nära hamnen. Det blev en enkel parkeringsficka längs vägen, klockan var redan ca 18.00 så vi skulle bara äta och sova i princip.
Morgonen den 4 juli kom vi iväg till färjan i god tid och körde och ställde oss nästan först i kön. Jag gick iväg på en tur med Zacko och hinner inte vara bort mer än 10 minuter så ser jag att dom börjar att köra in bilarna innanför grindarna. Jag nästan sprang tillbaka och undrade om vi skulle bli akterseglade. Så farligt var det inte, dom tog betalt och flyttade in bilarna i väntan på pålastning. I biljettluckan så släppte dom så klart in mig när jag sa att jag skulle till Trassel.
Färjeturen till Sverige var lugn och skön. Zacko fick följa med upp på färjan och där fanns 4 bord reserverade för oss med hund. Det uppskattade vi. Väl hemma i Sverige igen så körde vi i sakta mak hemåt. Vi hade en mycket trevlig och fin resa över Åland, men det går inte att skynda på, vägarna är smala och slingriga, och färjorna går enligt tidtabellen så det är bara att coola ner och njuta av de vackra vyerna.
Åland är de korta vägsträckorna öar så helt plötsligt så var vi vid nästa hamn. Färjan låg där och plats fanns men vi tyckte att det blev försent att åka över. Vi stannade till och såg färjan ge sig iväg i solskenet sedan körde vi för att hitta en övernattningsplats.
Vi hittade övernattning vid Brändö by kyrka. Då tänkte vi att det kanske är bäst att ringa och boka färjan till nästa dag. Jag ringde till rederiet men där var stängt för dagen, så klart!. Då stod det i tidtabellen att man kunde ringa direkt till färjan, så det gjorde jag. Då utspann sig följande samtal (ungefär):
”Hej” svarar en mansröst på klingade finlandssvenska.
”Hej” svara jag. ”Jag heter Eva och skulle vilja boka en husbil på färjan kl…….. i morgon.”
”En Esprit” frågar han och fortsätter ”En Dethleffs”
”Ja” svarar jag mycket förvånat, ”hur vet du det”
”Jag är synsk” svarar han lugnt.
”Jaha, det tror jag inte på, vad står det på vår reg. skylt då?” frågade jag, helt säker på att nu gick han bet.
”Det står TRASSEL” svarar han och nu tog jag mig en funderare.
”Men” fortsatte han ”jag bokar inga husbilar här men det finns nästan säkert plats till er. Så ta fram bord och stolar och öppna en flaska vin och ha de gott.”
”Vi har ju kört ifrån hamnen” sa jag, och då så tändes ”luman”.
Vi pratade en hel del till för mannen tänkte köpa husbil, vilket jag tyckte var en utmärkt idé. Att han visste så mycket berodde ju på att han jobbade på färjan och hade sett oss i hamnen.
Vi gick en promenad och njöt av solnedgången i den vackra skärgården sedan blev det att slafa bredvid kyrkogården, och ingen störde oss.
Måndagen den 30 juni så rullade vi ner till färjeplatsen i god tid. Vi kom med, det var ingen trängsel precis, och kom så över till Kumlinge. I behagligt tempo så körde vi på de smala åländska vägarna och kom så småningom fram till Ledholms Camping. Det var bara att köra in och ställa sig någonstans. Vi valde att stå nära elstolpen. Vädret var lite ostadigt men varmt.
Eftersom det fanns möjlighet att meta och det fanns spö att låna så kunde ju inte Hasse låta bli att prova lyckan. Det blev en del siklöja som fick komma tillbaka i vattnet igen.
Servicebyggnaden var väl inte av högsta klass men rent och det duger bra. En trevlig, ung campingvärdinna dök sedan upp för att ta betalt. Man kunde även köpa lite godis och div. Senare på kvällen kom hon in i vår husbil för att prata lite. Och hon pratade mycket om sitt kära Åland och då speciellt Kumlinge. Vi kunde förstå att det är mycket speciellt att vara öbo på Åland. Man får ju inte vara stressad, färjorna går när dom går och det är bara att gilla läget. Hon berättade att när hon skulle till Mariehamn så kom det en lång rad med grannar som hade sina inköpslistor med sig, så då var det en heldag. Hon lärde oss ett nytt trevligt ord. Så här sa hon: ”Hoppeligen hittar många hit till min camping”. Vilket underbart ord. Hoppeligen.
Efter en god natts sömn så bar det iväg till nästa färja. Det var tisdag den 1 juli. Det tog 3 minuter. Jag hade även till denna färja försökt att boka men det gick inte för det var ”farligt gods transport”. Och dom hade företräde. Vi körde och ställde oss i god tid och det var vi och en transportbil på kö. Vi tillbringade några timmar där med att fika, titta på svanfamiljen, kolla linfärja och så var det avgång och vi kom med. Ingen trängsel.
Vi kom nu till Överö och tänkte köra till camp CC, vilket vi också gjorde. Det var lika vackra vägar över broar och öar. Havet glittrade i solen och det var bara så underbart.
Det går inte att ha någon högre hastighet här för vägarna är smala och kurviga. Men varför ha brått när det är så vackert och man måste titta åt höger och vänster och rakt fram för att hinna se så mycket som möjligt av allt det fina.
Ner på en smal grusväg visade skylten till campingen. Väl framme så bredde campingen och havet ut sig framför oss. Det var bara att välja var vi ville stå, gott om plats. Som vanligt kunde vi sitta ute i solen och njuta och titta ut över det soliga havet. Enkel incheckning i ett litet café. Servicehusen var välskötta och trevliga. Vi tillbringade en trevlig eftermiddag och kväll här. Nästan för lugnt för vår smak.
Fortsatte nästa dag , onsdag 2 juli, mot Mariehamn. Åkte över Föglö och sedan vidare till Svinö och sedan var vi efter en trevlig resväg framme. Körde runt på lite olika ställe och tittade.
Sedan körde vi till camping Gröna Udden. Den ligger väldigt fint vid havet och det tar endast några minuter att promenera till centrum i Mariehamn. Campingen är lite kuperad men längst ner mot vattnet ställde vi oss och det blev bra. Servicehusen är fina och välskötta, dom är rätt så nya.
Efter att ha kommit i ordning så gick stegen mot centrum. Vi behövde handla lite livsmedel så vi försökte att hitta en affär. Hittade en karta och tog ut riktningen mot en sådan. Inte kom vi rätt utan vi fick fråga oss fram. Vi hade gått förbi en affär på gågatan men missat den. Fick i alla fall handlat det vi behövde. Strosade runt några timmar och njöt av folklivet, fönstershoppning och solen.
Väl tillbaka vid husbilen var det skönt att bara sitta och ta det lugnt. Några fler svenska husbilar hade anlänt och vi snackade lite med ett par som var nyblivna husbilsägare. Dom hade problem med att deras markis hängde så lågt. Satte dom markisbenen i marken så kunde dom inte gå under den så att benen sattes på bilen. Även då blev det lågt. Alla har vi varit nybörjare och råkat ut för konstigheter. Vi förstod ju med en gång vad felet var. Dom hade inte kommit underfund med att benen gick att förlänga. Hasse gick dit och visade hur det skull vara. Oj, vad glada och tacksamma dom blev för denna lilla hjälp.
Efter en glad kväll med andra nyfunna vänner kom vi alldeles för sent i säng så vi tog det lugnt nästa dag. Vi skulle endast köra till Eckerö och göra lite utflykter på vägen dit. Det var nu torsdag 3 juli och nästa dag så skulle vi lämna Åland. Eftersom vi ville åka med den tidiga färjan, den som är billig, så ringde jag för att boka plats och nu gick det bra.
Vi körde runt en del och hittade lite att handla i en butik med delikatesser. Var vid ett liten hamn och kollade. Körde förbi en massa campingplatser som vi inte ville ta in på. Tiden gick fort som vanligt och det blev dags för att hitta nattplats. Eftersom vi skulle upp tidigt så ville vi vara rätt nära hamnen. Det blev en enkel parkeringsficka längs vägen, klockan var redan ca 18.00 så vi skulle bara äta och sova i princip.
Morgonen den 4 juli kom vi iväg till färjan i god tid och körde och ställde oss nästan först i kön. Jag gick iväg på en tur med Zacko och hinner inte vara bort mer än 10 minuter så ser jag att dom börjar att köra in bilarna innanför grindarna. Jag nästan sprang tillbaka och undrade om vi skulle bli akterseglade. Så farligt var det inte, dom tog betalt och flyttade in bilarna i väntan på pålastning. I biljettluckan så släppte dom så klart in mig när jag sa att jag skulle till Trassel.
Färjeturen till Sverige var lugn och skön. Zacko fick följa med upp på färjan och där fanns 4 bord reserverade för oss med hund. Det uppskattade vi. Väl hemma i Sverige igen så körde vi i sakta mak hemåt. Vi hade en mycket trevlig och fin resa över Åland, men det går inte att skynda på, vägarna är smala och slingriga, och färjorna går enligt tidtabellen så det är bara att coola ner och njuta av de vackra vyerna.