• Husbilsklubbens årsmöte och träff år 2024 kommer att hållas i Karlstad 9-12 Maj.
    Mer information och anmälan finns här: Klicka Här för Årsmötesträff 2024
  • Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2024.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.

Ett dygn i husbil

F

F.d. 2549

Guest
Ett dygn i husbil

En vacker ”vårdag” i februari var det dags för vår vapendragare att bli utrustad med en ”sog”. Vår vän Gunnars (Go soft) entusiastiska uttalande: ”Sogen är så bra att man vet inte om man har eller inte har”, blev det utlösande startskottet för oss att ställa kosan mot Vellingetrakten i och för en operation som skulle få vapendragarens problem med de obehagliga tarmgaserna att vara ett minne blott.

Petra, en barndomsvän till min dotter, vinkade glatt när vi, strax efter starten, mötte henne joggande på vägen. Tänk vad tiden går, for det genom min lilla hjärna när jag såg den drygt 30-åriga damen. För 15 år sedan försökte hon cykla om mig på Ölandsbron, men se det gick inte. Vi cyklade om de bilister som höll sig till de 70 km/tim som lagen föreskrev. Tänk vilken galenskap, och nu kör jag knappt så fort med husbilen.
Vidare for det genom min hjärna det ovanliga besök Petra fick en dag när hon jobbade i Kommunens växel. Tack och lov så for tankarna snabbare genom hjärnvindlingarna än det gjorde för mina fingrar att få dessa tankar till en begriplig textmassa.

Plötsligt stod två flickor i 12-årsåldern lite försynt i Kommunhusets entré. Den ena bar på en plastkasse som hon svängde lite frågande på. Även Petra var lite frågande när hon undrade vad de hade på hjärtat.
Jo, sa den ena, vi har hittat en död katt.
När Petra undrade var katten fanns någonstans, stoppade den ena flickan ner handen i kassen och drog upp katten med ett stadigt tag i svansen:
Här är den!
Petra ville skratta men hon behöll en min som var mera lämplig i sammanhanget och bad dem stoppa tillbaka katten i kassen.

Flickorna hade hittat katten död i rännstenen. Den hade förmodligen blivit såväl på- som överkörd av någon bil. Att flickor i den åldern blir bedrövade, när de ser ett gosedjur som fått möta döden allt för tidigt och helt i onödan, och att de då vill göra slutet på resan så värdigt som möjligt för katten, det är en handling som bör uppmuntras och som de bör ha all heder av.
En äldre förstående dam försåg flickorna med en plastkasse samtidigt som hon berömde dem för deras insats. Så stod de där mitt i Hörby med en död katt och med ännu ett problem: Var skulle de göra av katten? En man, som såg ut att bära med sig den visdom som behövdes i detta sammanhang, fick deras oroliga fråga:
Var kan vi lämna katten någonstans?
Mannen tittade lite förvånat och gav dem det brutala rådet:
Släng den i närmaste soptunna.
Flickorna blev uppskakade och tyckte att så kan man inte behandla en stackars katt. Hur kunde mannen vara så okänslig inför döden?

Efter lite funderande kom de på den ljusa idén att polisen naturligtvis skulle ta hand om ”deras” katt och se till att den fick gå till vila någon annanstans än i en soptunna. Stolta över sin i tankarna goda idé vandrade de bort till Västergatan och till polisen. När de hade berättat sitt ärende fick de ett nästan lika nedslående svar som de tidigare hade fått av den brutale mannen. De blev upplysta om att polisen inte kunde taga emot deras katt. De hade ingenstans att göra av den och flickorna fick rådet att gå till Kommunen och fråga där hur de skulle göra.

Trots allt motstånd och deras gäckade förhoppning att polisen var till för att hjälpa folket i byn, gav de inte upp utan vandrade vidare mot Kommunhuset.

Nu stod de inför Petra med sin fortfarande obesvarade fråga. Petra ringde upp till Miljöavdelningen och berättade vad som utspelat sig i entrén. Därefter kunde hon skicka de lyckliga flickorna vidare till Samhällsbyggnadsförvaltningens miljöexpedition. Nu blev de väl mottagna och lovade att katten skulle få en värdig begravning i Kommunens regi.
Glatt vinkande till Petra lämnade de båda flickorna kommunhuset. Inom dem fanns en stor besvikelse över hur likgiltiga människor kan vara och en stor glädje över hur fina de är i Hörby Kommun.

Efter att en viss farbror i Hörby fick del av historien hade den lokala tidningen strax ett mail om händelsen och följden av detta blev en liten vacker historia i tidningen någon dag senare, där det beskrevs hur katten blev högtidligt begravd på en lugn plats utanför byn. Såväl kommunrepresentant som de båda flickorna fanns med bland begravningsgästerna. Några vackra ord sades och följdes av psalmsång.

Efter dessa och många andra tankar var det så dags att backa in på operationsbordet i Vellinge. Kirurgen var på plats med allt som fordrades för en lyckad operation. Efter en timma var allt på plats. Under det att operationen pågick fick jag mig till livs såväl nyttiga som roliga episoder från ett långt kirurgliv. Bland annat fick jag veta sanningen om olika toalettpappers upplösningstid. Kirurgen påstod att vanligt mjukt toalettpapper löstes upp snabbare än det dyra papper som är det vanligaste förekommande i våra kassetter.

Väl hemkommen tog jag ett par decimeter papper från vardera sorten och la i var sin bunke med vatten. Jag rörde om lite då och då för att få det att liknas vid en husbilsfärd. Redan efter ett par timmar visade det sig att kirurgen hade rätt. Fortsättningsvis kommer våra resekostnader att minska, kanske inte drastiskt men i varje fall ett tillskott till andra mera nyttiga prylar som …

Efter operationen och förmiddagskaffe på den skånska slätten besökte vi ett par ungdomsvänner i Malmö. Paret hade just skaffat sig sin första dator, och det för ju med sig en hel del bekymmer när datakunskapen är noll och åldern hög. Men vill man följa med i dagens mediebrus och ”Läs mera om detta på www. ???.se”, så är en dator nästan ett måste. Det blev en hel del dataresonemang, pianospel, prat kring gamla minnen samtidigt som vi laddade batterierna med mat och dryck – och så ringde mobilen.

Uppringaren var vår dotter som fanns på lasarettet i Lund med sin 3-årige son, som just fått diagnosen: Öroninflammation och dubbelsidig lunginflammation. Han måste få behandling klockan 23 och 8 nästa morgon, men någon plats på lasarettet fanns ej. De skulle vara tvungna att köra hem (10 mil) mellan behandlingarna. Nu var det så lyckligt att HBK hade en ledig husbil i närområdet som såg till att mor och son fick såväl utspisning som sovplats i anslutning till lasarettet.
Tänk på de stackare som inte är anslutna till HBK:s förplägnads- och sovgemaksservice.
Inga vidare kommentarer härifrån kring vårdsituationen i vårt land.
Grabben mår bra nu, bilen står beredd för nya utryckningar och efter besök på toaletten märks endast en behaglig tvåldoft efter handtvagningen.
Snart är det vår kära vänner – så spår farbror Claes.
 
F

F.d. 2621

Guest
Sv: Ett dygn i husbil

Farbror Claes, du skriver väl och fängslande om små och nära ting, utan ett enda stav- eller syftningsfel, vilket får en nästan lika gammal humanist och språkpolis som jag att rysa av välbehag. Ännu större vore behållningen av läsningen denna sena ördagskväll om jag förstod vissa detaljer. Som t ex vem vapendragaren är, vad i alla heta en "sog" är, vem som var föremålet för vad, där på operationsbordet?

Sån´é jag - petig och besvärlig, nöjer mig inte bara med skön läsning, utan vill dessutom begripa vad jag läser. Så är det för oss pedanter, födda i Jungfruns tecken.
 
F

F.d. 6238

Guest
Sv: Ett dygn i husbil

Varje gång när jag ser att Farbror Claes har gjort ett inlägg blir jag lycklig. Då sparar jag detta till sist innan jag går ur Husbilsklubbens. se s sida.

Sedan sätter jag mig ner och njuter av denna fantastiska människas berättarkonst. Hur man kan bli fängslad och glad samtidigt är det få förunnat att utföra som farbror Claes gör.
Är tacksam om Du fortsätter skriva om "små" eller "stora" saker. Tack, Farbror Claes för att man får ta del av Dina berättelser och historier.
Hälsningar från Monica o Kurt.
:spinny::spinny::spinny::spinny:
 
Senast redigerad av en moderator:
F

F.d. 4879

Guest
Sv: Ett dygn i husbil

Du är bara för underbar Fabror Claes när du skriver och man kan utläsa dina värderingar av den röda tråden här i livet, tråden som man bör följa för att vara en god och bra människa. Man kan göra ett snedsteg både till vänster och höger om tråden men man bör inte vika av från den för det är då livet går snett. Man har undet livets gång önskat att alla människor hade haft din syn på livet, vad enklet det hade varit för alla människor att leva då!
Utan att vara vare sig talpedagog eller språkpolis så fattade jag det som att vapendragaren är er husbil, SOG är toalettsugen och föremålet på operationsbordet Fabros Claes själv.
Jag blir lika glad och faktiskt även rörd varje gång jag läser dina kåserier. Tack!

Göran
 

Knut

FD HBK Medlem
Inlägg
19.559
Kommun
Australien
HBK-Nr
994
Medlemskap
2022
Sv: Ett dygn i husbil

Jeg tolket föremålet på operationsbordet som husbilen som fikk innopperert sin nye SOG.
 
F

F.d. 2549

Guest
Sv: Ett dygn i husbil

Visst känns det bra, när någon finner glädje att läsa det som man själv finner glädje i att skriva.
Det är dock beklagligt när det skrivna blir missförstått, och ännu värre när det inte alls går att tyda.
Om jag skulle skriva till gamla faster Ester, som på sin höjd har sett en husbil på vykort, då skulle jag självfallet inte nämna namnet sog utan att samtidigt redogöra för dess funktion och tillämpning, men när jag skrev i detta forum, då larmade inte mitt varningssystem för oförståelse, utan sogen var i mitt inre en lika självklar detalj som bodelsbatteri och garage.

Jag lovar inget, men jag skall försöka att tänka till i fortsättningen så även ”Jungfrufödda” blir tillfredsställda. (Det blev ju nästan lite småfräckt.)
För den som kände till sogens funktion stod det säkert klart att vapendragaren var synonymt med husbilen.

Dock är det tillfredsställande att jag blir påmind om bristerna i mitt skrivande. Sådan kritik, om än till synes negativ, tar jag emot med glädje.

Som avslutning vill jag nämna att uttrycket ”Vapendragare” skall ses som dels ”anhängare” och dels, just den som drager mina vapen under mina färder. De oinvigda i ämnet ”farbrors Claes vapen” ombedes söka under ”fogsvans”.

Hälsningar från farbror Claes.
 
F

F.d. 15874

Guest
Sv: Ett dygn i husbil

Farbror Claes, du skriver väl och fängslande om små och nära ting, utan ett enda stav- eller syftningsfel, vilket får en nästan lika gammal humanist och språkpolis som jag att rysa av välbehag. Ännu större vore behållningen av läsningen denna sena ördagskväll om jag förstod vissa detaljer. Som t ex vem vapendragaren är, vad i alla heta en "sog" är, vem som var föremålet för vad, där på operationsbordet?

Sån´é jag - petig och besvärlig, nöjer mig inte bara med skön läsning, utan vill dessutom begripa vad jag läser. Så är det för oss pedanter, födda i Jungfruns tecken.

ja farbror claes skriver bra och helt utan fel,men förstå mej rätt nu!jag undrar om det kan vara på det viset att du är språkpolis?isf kan du förklara för mej vad ördagskväll betyder
jag har aldrig hört det ordet. En sog är en såådan sak som man kopplar på kassett toan som sedan har en slang med tillhörande fläkt som tar bor al skit lukt från toan/inne i bilen.
MVH:891
 
F

F.d. 2621

Guest
Sv: Ett dygn i husbil

Ja, man frågar sig ju vad vissa tykna inlägg ska betyda? Det är ju sannerligen inte första gången, och förmodligen inte den sista heller, som jag som nybörjare inom husbilslivet känner kalla vindar dra från de gamla rävarna. De som kan allt redan och som även på forumet väver ett slags skyddsnät runt sig själva.

Jag skrev själv att jag "är ett slags språkpolis". Ändå undrar "bigmarlin" om jag är språkpolis och ber mig förklara vad ördagskväll betyder?!?

Till farbror Claes vill jag betona att mina undringar över betydelsen av vissa ord inte på något vis var illa menade. Jag tyckte helt enkelt det var trist att inte förstå innebörden. Jag ska tänka mig för en gång extra innan jag skickar iväg ett sådant inlägg, som både avslöjar min okunnighet och får andra att som skyddande vapendragare till dig dra ut i försvar.
 
F

F.d. 6238

Guest
Sv: Ett dygn i husbil

Man blir aldrig älskad för att säga sin mening. Älskad blir man oftast om man håller med.

Stå på Er och skriv Er mening. Sanningen är aldrig farlig endast lögnen.

Personligen tycker jag att Vi har ganska högt i Taket i klubben.
hls kurt
 
Toppen