Inledning
Vi har tillbringat många semestrar vid Medelhavet på olika platser, bla Spanien, Italien med Elba och Sardinen, Jugoslavien samt Grekland.
Vi söker oss helst till platser där det finns goda möjligheter att utnyttja vår gummibåt. Båten som går lätt att packa ihop är försedd med 25 HK utombordare. (Bilder från resorna finns i mitt Fotogalleri)
I samtal med husbilsvänner frågar de nästan alltid; ”Hur det är att köra så långt som till Grekland med husbil”. Men det är faktiskt inte så långt, ca 300 mil tur/retur. Att man inte ser så många svenska campare där nere beror kanske just på att många tror/tycker att det är för långt och jobbigt att köra.
Av den anledningen vill jag därför berätta om vår första resa till Lefkas som skedde för 12 år sedan men som är lika aktuell idag.
Efter att ha tillbringat fyra semestrar i vårt paradis på norra Sardinien, tyckte vi att det var dags för ett nytt resmål. Trots den underbara platsen, det fina och varma vattnet och alla de sköna sandstränderna, behövde vi se och uppleva något nytt.
Vår första tanke var att stanna i Sverige, inget land är egentligen vackrare eller bättre lämpat för båtsemester. Men efter den regniga våren vågade vi inte chansa på att stanna "hemma". Tanken på att inte kunna sola, bada och åka gummibåt endast iklädda badkläder, avgjorde vårt beslut.
Jag hade läst i en tysk tidning om en resa till öarna på den grekiska västkusten, söder om Korfu. Lefkas är den största ön och ligger närmast till. Mellan Lefkas och fastlandet samt söder om ligger ett antal öar, Meganisi, Kalamos och Kastos är de större samt bland de mindre kan nämnas Skorpios som ägs av ättlingar till Onassis.
Vi skaffade resehandböcker och annan information om öarna. Grekiska turistbyrån i Stockholm lovade att sända oss broschyrer, men hade förvånansvärt lite material. Jag faxade till Motomännens motsvarighet i Grekland som hade betydligt mer att komma med, bla tidtabeller över olika färjelinjer.
Vi valde att resa via Venedig, ca 130 mil bilfärd från Rostock och sedan åka färja till Igoumenitsa eller Patras (24 tim). Till skillnad från andra färjor så har de grekiska färjorna mellan Italien och Grekland "Camping on board". Detta gör att resan inte blir så långtråkig. När man tröttnat på solandet, badandet i poolen och shoppandet, kan man tillbringa resten av tiden i husbilen.
Färjorna är moderna med hög klass och campingdäcket är öppet och luftigt. Ombord ansluts husbilen/husvagnen till 220 volt från kablar i taket. Det är inte tillåtet att använda öppen eld på campingdäck, men har man elspis/elkokare kan man klara mathållningen själv. Men vill man slippa laga mat finns det finns både enklare matbar och restaurang ombord. I anslutning till campingdäcket finns toaletter och dusch.
Väl framme i Igoumenitsa återstår ca 15 mil till Lefkas och att där hitta en bra camping.
Temperaturen ligger runt 35°C i luften när vi passerar bron över till ön Lefkas. Bron är egentligen en lång vägfärja som är fäst i en betongpelare på babordssidan ett par meter framför aktern. Både för- och akterklaffarna är fällda och når precis fram till respektive landfästen. En gång varje heltimma sker "broöppning". Båda klaffarna lyfts och färjans bogpropeller tvingar färjan att röra sig runt betongpelaren tills färjan ligger längs med kanalen. En originell lösning och kanske också ett billigare alternativ än att bygga en riktig klaffbro.
Vi inhandlar en karta som även omfattar de närliggande öarna. På kartan bestämmer vi oss för en camping som ligger på stranden i en bukt strax söder om byn Nidri. Vi åker därefter längs kusten söderut, passerar en del nybyggda hotell längs vägen. Vi kör igenom Nidri som är en stor semesterby med mycket svenskar och skandinaver, Spies och Apollo har charterresor hit.
Efter några kilometer kommer vi till en vägvisare med campingskylt. Vi åker ner för vägen som nu är så smal att vi tror oss kommit fel. Just som jag tänker vända bilen, kommer en man på moped och gör tecken att vi skall följa efter honom. Efter en stund kommer vi till campingen som var nämnd på skylten. Mannen säger att vi skall fortsätta ytterligare ca 150 meter, för där finns en mycket bättre och nyare camping. Vi följer honom vidare ner för en mycket, mycket brant backe och kommer så fram till camping "Santa Maura".
Camping "Santa Maura"
Vi går runt och kollar campingen. Där finns en liten restaurang och i anslutning till denna en liten affär. Affären verkar hålla det viktigaste sortimentet och har varje morgon färskt bröd. Toaletter och duschar är rena och fungerar. Det är den vanliga sittmodellen på toan och duscharna har fritt varmvatten. Jag går ner till stranden, här ligger ett 30-tal gummibåtar av olika fabrikat och storlekar. Jag frågar några tyskar om campingen och även om andra campingar på ön. De säger att den här campingen är den bästa i hela Grekland, om man har båt dvs. De hade många platser att jämföra med eftersom de hade rest i landet under 10 års tid.
Vi beslöt oss for att stanna.
Campingen ägs av en familj där föräldrarna och tre söner arbetar på campingen under sommaren. Mamman arbetar i köket och den äldste sonen arbetar som kock, mellansonen är den som driver det hela och slutligen den yngste som hämtade oss vid vägen.
Det fanns inga ordnade uppställningsplatser för husvagnar eller bilar så det var bara att ta en plats som låg bra till. Vi hittade en plats intill restaurangen och i "händelsernas" centrum med utsikt över stranden. Bilen hade skugga hela dagen med undantag för ett par timmar då vi ändå inte tänkt vara hemma på campingen.
När förtältet var på plats blåste jag upp båten och sjösatte den. Det fanns ingen ordnad förtöjningsplats utan man fick själv leta rätt på en lämplig sten på bottnen att fästa båten i. Jag la båten med boj i fören på en halvmeter vatten och med lina från aktern till land. Där hade jag nu min fasta förtöjningsplats under hela vistelsen.
Vi ringde hem och berättade att vi var framme och förklarade att vi tänkte bo kvar här de närmaste veckorna. Mobiltelefonen fungerade bra och vi visste nu att man lätt kunde nå oss om det blev nödvändigt, tryggt och praktiskt med telefon i bilen.
Första båtutflykten
Första morgonen var en överraskning, havet låg som en spegel, det hade vi inte varit bortskämda med på Sardinien. Där drog alltid Mistralvinden fram, på morgonen svag men uppåt förmiddagen ökande den till c:a 6-8 meter/sek. Det var sällan helt lugnt, inte ens på natten. Ibland kunde det storma i ett par dagar och alla fick ligga kvar i hamnen med sina båtar.
Nu gällde det att passa på att åka runt den närmaste stora ön, Meganisi. Man visste ju inte om det skulle fortsätta vara lika lugnt de kommande dagarna.
Kartan som vi köpte för att hitta campingen får även duga som "sjökort". Den saknade visserligen djupsiffror eller grundmarkeringar, ja även de allra minsta öarna saknades på kartan. Nu har det inte så stor betydelse då man i det klara vattnet lätt kan se grynnor och stenar. Öarna som saknades ritade vi själv in på kartan efterhand som vi upptäckte dem.
Vi startade vid 10-tiden och åkte söderut för att runda ön motsols. Vid första anblicken saknade vi Sardiniens sköna sandstränder och mjuka klippor. Efter ett tag upptäckte vi emellertid att det även här finns sandstränder och klippor som var fina att ligga och sola på.
Kusten stupade brant ner i havet. På kartan fanns markerat att det skulle finnas grottor i berget. Mycket riktig, det fanns grottor som låg med öppningarna så att man kunde segla in i dem med ganska stora båtar. Inne i grottan fanns fåglar som häckade samt mängder av fladdermöss.
Vi fortsatte till öns sydspets och passerade några mindre öar om styrbord. Dessa var ogästvänliga med vassa klippor och inbjöd inte till något närmare besök. Just som vi rundar udden ser vi två delfiner ca 10 meter från båten. Jag stänger av motorn för att inte skrämma iväg dem. Dom gör några hopp tätt intill båten så nära att vi hör deras blåsljud. Dom verkar skygga och efter ytterligare några hopp forsvinner dom.
Vi passerar den lilla ogästvänliga ön Petalou om styrbord. Vid udden passerar vi ön Kithros som vi vid detta tillfälle inte synar närmare. Just runt udden finner vi en vik med sandstrand så här vi åker in för att bada. Vi har med oss våra solstolar, parasollen och matlådan. Jag slänger i draggen och låter båten ligga på svaj fem meter från land. Vädret är toppen, 35°C i luften 28°C i vattnet och helt vindstilla.
Vi tar på oss mask, fenor och snorkel för att simma runt i viken. Det är helt underbart att kunna ligga timmar i vattnet utan att frysa. Vi ser inget speciellt under vår rundtur, men kunde konstatera att djurlivet här inte skiljer sig nämnvärt från Sardiniens, möjligen finns det mer fisk som simmar omkring på grunt vatten.
Vi bryter upp vid två-tiden för att fortsätta runt ön. Ön består av en större nordlig del samt en långsmal, hög landtunga som sträcker sig nästan 10 km söderut till udden som vi just rundat. Enligt kartan skall det finnas ännu en grotta i bukten på den norra delens sydkust men den lyckades vi inte finna. Kusten är här väldigt ogästvänlig och skuggas av den höga landtungan från ca kl 11.00 på dagen, varför vi fortsätter mot öns östra udde.
Här är flera djupa vikar som lämnar gott skydd mot vinden och utnyttjas flitigt av seglare som ankrat upp för natten eller bara för att kunna laga mat och vila under den hetaste delen av dagen.
Vi åker ut och in i vikarna för att möjligen hitta något intressant. Vi passerar en mindre ö som inte finns på kartan, men som jag ritar dit. Ön verkar ha en bra klipphäll för att kunna ligga och sola och bada ifrån. Ön döptes senare av våra vänner till Nisos Olsson (Olssons ö). Efter ytterligare några vikar kommer vi till en liten hamn. Vi åker dit för att se om vi kan få en öl. En taverna ligger på kajen så vi förtöjer i ett av bordsbenen. Restaurangen har mycket att erbjuda men vi nöjer oss med dryck vid detta tillfälle, kanske kan vi köra hit en kväll och äta middag lite längre fram.
Klockan har redan blivit halv fem, så vi åker tillbaka till campingen.
Efter att vi tagit oss en varm, skön dusch, kopplar vi av med en Campari i bilen. På kvällen går vi bort till campingens restaurang och äter grillspett samt delar en flaska vin från Lefkas. Nu känner vi oss hemmastadda och ser fram emot en skön semester. Den första dagens upplevelser bådar gott, här kommer vi att stanna.
Hemresa
I slutet av juli och hela augusti kommer allt fler turister, mest italienare som då har semester. De har inte så långt att resa och de grekiska priserna är lägre än de italienska.
Alltfler campare kommer till platsen, lillsonen åker sin runda flera gånger om dagen för att ragga gäster.
Nu efter 4 veckor känns det lagom för oss att dra hemåt. Redan dagen före hemresan drar vi upp båten för att slippa stressa. Det är tråkigt att lämna den fina platsen för vi har mycket kvar att se, men samtidigt ser vi fram emot att få återkomma nästa år.
Det har blivit ytterligare 11 år i rad, men numera alltid i september-oktober som vi tycker är bästa tiden. Lite turister, varmt i vattnet och inte så hett i luften som i juli-augusti.
av Gunnar Olsson
Vi har tillbringat många semestrar vid Medelhavet på olika platser, bla Spanien, Italien med Elba och Sardinen, Jugoslavien samt Grekland.
Vi söker oss helst till platser där det finns goda möjligheter att utnyttja vår gummibåt. Båten som går lätt att packa ihop är försedd med 25 HK utombordare. (Bilder från resorna finns i mitt Fotogalleri)
I samtal med husbilsvänner frågar de nästan alltid; ”Hur det är att köra så långt som till Grekland med husbil”. Men det är faktiskt inte så långt, ca 300 mil tur/retur. Att man inte ser så många svenska campare där nere beror kanske just på att många tror/tycker att det är för långt och jobbigt att köra.
Av den anledningen vill jag därför berätta om vår första resa till Lefkas som skedde för 12 år sedan men som är lika aktuell idag.
Efter att ha tillbringat fyra semestrar i vårt paradis på norra Sardinien, tyckte vi att det var dags för ett nytt resmål. Trots den underbara platsen, det fina och varma vattnet och alla de sköna sandstränderna, behövde vi se och uppleva något nytt.
Vår första tanke var att stanna i Sverige, inget land är egentligen vackrare eller bättre lämpat för båtsemester. Men efter den regniga våren vågade vi inte chansa på att stanna "hemma". Tanken på att inte kunna sola, bada och åka gummibåt endast iklädda badkläder, avgjorde vårt beslut.
Jag hade läst i en tysk tidning om en resa till öarna på den grekiska västkusten, söder om Korfu. Lefkas är den största ön och ligger närmast till. Mellan Lefkas och fastlandet samt söder om ligger ett antal öar, Meganisi, Kalamos och Kastos är de större samt bland de mindre kan nämnas Skorpios som ägs av ättlingar till Onassis.
Vi skaffade resehandböcker och annan information om öarna. Grekiska turistbyrån i Stockholm lovade att sända oss broschyrer, men hade förvånansvärt lite material. Jag faxade till Motomännens motsvarighet i Grekland som hade betydligt mer att komma med, bla tidtabeller över olika färjelinjer.
Vi valde att resa via Venedig, ca 130 mil bilfärd från Rostock och sedan åka färja till Igoumenitsa eller Patras (24 tim). Till skillnad från andra färjor så har de grekiska färjorna mellan Italien och Grekland "Camping on board". Detta gör att resan inte blir så långtråkig. När man tröttnat på solandet, badandet i poolen och shoppandet, kan man tillbringa resten av tiden i husbilen.
Färjorna är moderna med hög klass och campingdäcket är öppet och luftigt. Ombord ansluts husbilen/husvagnen till 220 volt från kablar i taket. Det är inte tillåtet att använda öppen eld på campingdäck, men har man elspis/elkokare kan man klara mathållningen själv. Men vill man slippa laga mat finns det finns både enklare matbar och restaurang ombord. I anslutning till campingdäcket finns toaletter och dusch.
Väl framme i Igoumenitsa återstår ca 15 mil till Lefkas och att där hitta en bra camping.
Temperaturen ligger runt 35°C i luften när vi passerar bron över till ön Lefkas. Bron är egentligen en lång vägfärja som är fäst i en betongpelare på babordssidan ett par meter framför aktern. Både för- och akterklaffarna är fällda och når precis fram till respektive landfästen. En gång varje heltimma sker "broöppning". Båda klaffarna lyfts och färjans bogpropeller tvingar färjan att röra sig runt betongpelaren tills färjan ligger längs med kanalen. En originell lösning och kanske också ett billigare alternativ än att bygga en riktig klaffbro.
Vi inhandlar en karta som även omfattar de närliggande öarna. På kartan bestämmer vi oss för en camping som ligger på stranden i en bukt strax söder om byn Nidri. Vi åker därefter längs kusten söderut, passerar en del nybyggda hotell längs vägen. Vi kör igenom Nidri som är en stor semesterby med mycket svenskar och skandinaver, Spies och Apollo har charterresor hit.
Efter några kilometer kommer vi till en vägvisare med campingskylt. Vi åker ner för vägen som nu är så smal att vi tror oss kommit fel. Just som jag tänker vända bilen, kommer en man på moped och gör tecken att vi skall följa efter honom. Efter en stund kommer vi till campingen som var nämnd på skylten. Mannen säger att vi skall fortsätta ytterligare ca 150 meter, för där finns en mycket bättre och nyare camping. Vi följer honom vidare ner för en mycket, mycket brant backe och kommer så fram till camping "Santa Maura".
Camping "Santa Maura"
Vi går runt och kollar campingen. Där finns en liten restaurang och i anslutning till denna en liten affär. Affären verkar hålla det viktigaste sortimentet och har varje morgon färskt bröd. Toaletter och duschar är rena och fungerar. Det är den vanliga sittmodellen på toan och duscharna har fritt varmvatten. Jag går ner till stranden, här ligger ett 30-tal gummibåtar av olika fabrikat och storlekar. Jag frågar några tyskar om campingen och även om andra campingar på ön. De säger att den här campingen är den bästa i hela Grekland, om man har båt dvs. De hade många platser att jämföra med eftersom de hade rest i landet under 10 års tid.
Vi beslöt oss for att stanna.
Campingen ägs av en familj där föräldrarna och tre söner arbetar på campingen under sommaren. Mamman arbetar i köket och den äldste sonen arbetar som kock, mellansonen är den som driver det hela och slutligen den yngste som hämtade oss vid vägen.
Det fanns inga ordnade uppställningsplatser för husvagnar eller bilar så det var bara att ta en plats som låg bra till. Vi hittade en plats intill restaurangen och i "händelsernas" centrum med utsikt över stranden. Bilen hade skugga hela dagen med undantag för ett par timmar då vi ändå inte tänkt vara hemma på campingen.
När förtältet var på plats blåste jag upp båten och sjösatte den. Det fanns ingen ordnad förtöjningsplats utan man fick själv leta rätt på en lämplig sten på bottnen att fästa båten i. Jag la båten med boj i fören på en halvmeter vatten och med lina från aktern till land. Där hade jag nu min fasta förtöjningsplats under hela vistelsen.
Vi ringde hem och berättade att vi var framme och förklarade att vi tänkte bo kvar här de närmaste veckorna. Mobiltelefonen fungerade bra och vi visste nu att man lätt kunde nå oss om det blev nödvändigt, tryggt och praktiskt med telefon i bilen.
Första båtutflykten
Första morgonen var en överraskning, havet låg som en spegel, det hade vi inte varit bortskämda med på Sardinien. Där drog alltid Mistralvinden fram, på morgonen svag men uppåt förmiddagen ökande den till c:a 6-8 meter/sek. Det var sällan helt lugnt, inte ens på natten. Ibland kunde det storma i ett par dagar och alla fick ligga kvar i hamnen med sina båtar.
Nu gällde det att passa på att åka runt den närmaste stora ön, Meganisi. Man visste ju inte om det skulle fortsätta vara lika lugnt de kommande dagarna.
Kartan som vi köpte för att hitta campingen får även duga som "sjökort". Den saknade visserligen djupsiffror eller grundmarkeringar, ja även de allra minsta öarna saknades på kartan. Nu har det inte så stor betydelse då man i det klara vattnet lätt kan se grynnor och stenar. Öarna som saknades ritade vi själv in på kartan efterhand som vi upptäckte dem.
Vi startade vid 10-tiden och åkte söderut för att runda ön motsols. Vid första anblicken saknade vi Sardiniens sköna sandstränder och mjuka klippor. Efter ett tag upptäckte vi emellertid att det även här finns sandstränder och klippor som var fina att ligga och sola på.
Kusten stupade brant ner i havet. På kartan fanns markerat att det skulle finnas grottor i berget. Mycket riktig, det fanns grottor som låg med öppningarna så att man kunde segla in i dem med ganska stora båtar. Inne i grottan fanns fåglar som häckade samt mängder av fladdermöss.
Vi fortsatte till öns sydspets och passerade några mindre öar om styrbord. Dessa var ogästvänliga med vassa klippor och inbjöd inte till något närmare besök. Just som vi rundar udden ser vi två delfiner ca 10 meter från båten. Jag stänger av motorn för att inte skrämma iväg dem. Dom gör några hopp tätt intill båten så nära att vi hör deras blåsljud. Dom verkar skygga och efter ytterligare några hopp forsvinner dom.
Vi passerar den lilla ogästvänliga ön Petalou om styrbord. Vid udden passerar vi ön Kithros som vi vid detta tillfälle inte synar närmare. Just runt udden finner vi en vik med sandstrand så här vi åker in för att bada. Vi har med oss våra solstolar, parasollen och matlådan. Jag slänger i draggen och låter båten ligga på svaj fem meter från land. Vädret är toppen, 35°C i luften 28°C i vattnet och helt vindstilla.
Vi tar på oss mask, fenor och snorkel för att simma runt i viken. Det är helt underbart att kunna ligga timmar i vattnet utan att frysa. Vi ser inget speciellt under vår rundtur, men kunde konstatera att djurlivet här inte skiljer sig nämnvärt från Sardiniens, möjligen finns det mer fisk som simmar omkring på grunt vatten.
Vi bryter upp vid två-tiden för att fortsätta runt ön. Ön består av en större nordlig del samt en långsmal, hög landtunga som sträcker sig nästan 10 km söderut till udden som vi just rundat. Enligt kartan skall det finnas ännu en grotta i bukten på den norra delens sydkust men den lyckades vi inte finna. Kusten är här väldigt ogästvänlig och skuggas av den höga landtungan från ca kl 11.00 på dagen, varför vi fortsätter mot öns östra udde.
Här är flera djupa vikar som lämnar gott skydd mot vinden och utnyttjas flitigt av seglare som ankrat upp för natten eller bara för att kunna laga mat och vila under den hetaste delen av dagen.
Vi åker ut och in i vikarna för att möjligen hitta något intressant. Vi passerar en mindre ö som inte finns på kartan, men som jag ritar dit. Ön verkar ha en bra klipphäll för att kunna ligga och sola och bada ifrån. Ön döptes senare av våra vänner till Nisos Olsson (Olssons ö). Efter ytterligare några vikar kommer vi till en liten hamn. Vi åker dit för att se om vi kan få en öl. En taverna ligger på kajen så vi förtöjer i ett av bordsbenen. Restaurangen har mycket att erbjuda men vi nöjer oss med dryck vid detta tillfälle, kanske kan vi köra hit en kväll och äta middag lite längre fram.
Klockan har redan blivit halv fem, så vi åker tillbaka till campingen.
Efter att vi tagit oss en varm, skön dusch, kopplar vi av med en Campari i bilen. På kvällen går vi bort till campingens restaurang och äter grillspett samt delar en flaska vin från Lefkas. Nu känner vi oss hemmastadda och ser fram emot en skön semester. Den första dagens upplevelser bådar gott, här kommer vi att stanna.
Hemresa
I slutet av juli och hela augusti kommer allt fler turister, mest italienare som då har semester. De har inte så långt att resa och de grekiska priserna är lägre än de italienska.
Alltfler campare kommer till platsen, lillsonen åker sin runda flera gånger om dagen för att ragga gäster.
Nu efter 4 veckor känns det lagom för oss att dra hemåt. Redan dagen före hemresan drar vi upp båten för att slippa stressa. Det är tråkigt att lämna den fina platsen för vi har mycket kvar att se, men samtidigt ser vi fram emot att få återkomma nästa år.
Det har blivit ytterligare 11 år i rad, men numera alltid i september-oktober som vi tycker är bästa tiden. Lite turister, varmt i vattnet och inte så hett i luften som i juli-augusti.
av Gunnar Olsson