F
F.d. 3753
Guest
Nu har vi avverkat vår första semester i husbilen men förhoppningsvis inte den sista 
.
Vi har kuskat runt ca 600 mil i vårt avlånga land, längst upp till Gällivare, längst ner till Malmö, längst västerut till Färjelanda och så hem i öster, Målilla. Det var 5 helt underbara veckor som vi kommer att "suga på" när vintern gör sitt intåg.
Allt var ju naturligtvis inte problemfritt.....batteriet drog ur mer och mer för varje dag, men eftersom min käre make är förutseende så packade han med vårt lilla bensindrivna elkraftverk som funkar bra att ladda batterierna med när man inte har tillgång till el. I Spiken, på parkeringen, efter en natt så inträffade det att bilen var helt död, den startade inte
. Klockan var visserligen "bara" 8.00 på lördags morgonen men vi var tvugna att starta elverket. Det fanns några husbilar runt oss men ingen precis nära, så det var bara att dra igång.
Efter att ha provat några gånger och bilen fortfarande var heldöd blev vi mer och mer desperata, vad f-n skulle vi göra??
Närmsta husbilen kom och frågade om vi hade fått problem, tyska husbilsägare kom å frågade om vi hade elproblem, men ingen av dom hade startkablar så tyvärr var det inte så mycket hjälp. Det fanns en husbil från husbilsklubben, men dom hade kanske inte heller startkablar ???
Men längst ner i hörnan låg det en husbil från västkusten och dom hade vi tydligen väckt för där fanns ingen empati i världen. Jag har nog aldrig blivit så illa bemött och oförstådd för vårt problem, för dom hade minsann semester dom också!!......
Till slut kopplade vi ihop alla våra elkablar och drog till en elstolpe en bra bit bort, och då tog det inte många sekunder förrän bilen startade, och vi kunde fortsätta våran färd.
Kontentan blev att även om man är medlem i husbilsklubben och träffs på en plats så "behöver" man inte ställa upp och hjälpa varandra ???
Möter jag en från samma klubb som jag ser har problem så stannar jag alltid och iaf erbjuder min hjälp, har man sen inte det som behövs så är det ju inte mycket att göra åt men jag har ju visat mitt intresse och erbjudit min hjälp..
I Lidköping inköptes ett nytt batteri så nu är det problemet ur världen
.
Vi längtar redan efter nästa års semester å husbilskånkande, så vi är inte avskräckta. Om 14 dagar åker far i huset med sönerna till Sorsele-trakten på en veckas fiskesemester och husbilscampande, dom får det säkert jättemysigt.//Ingela
. Vi har kuskat runt ca 600 mil i vårt avlånga land, längst upp till Gällivare, längst ner till Malmö, längst västerut till Färjelanda och så hem i öster, Målilla. Det var 5 helt underbara veckor som vi kommer att "suga på" när vintern gör sitt intåg.
Allt var ju naturligtvis inte problemfritt.....batteriet drog ur mer och mer för varje dag, men eftersom min käre make är förutseende så packade han med vårt lilla bensindrivna elkraftverk som funkar bra att ladda batterierna med när man inte har tillgång till el. I Spiken, på parkeringen, efter en natt så inträffade det att bilen var helt död, den startade inte
. Klockan var visserligen "bara" 8.00 på lördags morgonen men vi var tvugna att starta elverket. Det fanns några husbilar runt oss men ingen precis nära, så det var bara att dra igång. Efter att ha provat några gånger och bilen fortfarande var heldöd blev vi mer och mer desperata, vad f-n skulle vi göra??
Närmsta husbilen kom och frågade om vi hade fått problem, tyska husbilsägare kom å frågade om vi hade elproblem, men ingen av dom hade startkablar så tyvärr var det inte så mycket hjälp. Det fanns en husbil från husbilsklubben, men dom hade kanske inte heller startkablar ???
Men längst ner i hörnan låg det en husbil från västkusten och dom hade vi tydligen väckt för där fanns ingen empati i världen. Jag har nog aldrig blivit så illa bemött och oförstådd för vårt problem, för dom hade minsann semester dom också!!......
Till slut kopplade vi ihop alla våra elkablar och drog till en elstolpe en bra bit bort, och då tog det inte många sekunder förrän bilen startade, och vi kunde fortsätta våran färd.
Kontentan blev att även om man är medlem i husbilsklubben och träffs på en plats så "behöver" man inte ställa upp och hjälpa varandra ???
Möter jag en från samma klubb som jag ser har problem så stannar jag alltid och iaf erbjuder min hjälp, har man sen inte det som behövs så är det ju inte mycket att göra åt men jag har ju visat mitt intresse och erbjudit min hjälp..
I Lidköping inköptes ett nytt batteri så nu är det problemet ur världen
.Vi längtar redan efter nästa års semester å husbilskånkande, så vi är inte avskräckta. Om 14 dagar åker far i huset med sönerna till Sorsele-trakten på en veckas fiskesemester och husbilscampande, dom får det säkert jättemysigt.//Ingela
västkusten
