Med HUSBIL till MAROCKO Del 3

[Guben]

Del 3.
Fortsättning från; Med HUSBIL till MAROCKO Del 2

JAG VILL DELA MED MEJ!!!!



SJU MÅNADERS UPPLEVELSER PÅ RESA GENOM EUROPA TILL AFRIKA OCH TILLBAKS TILL SVERIGE I HUSBIL!!!!

Jag vill här försöka summera tankarna jag hade för några år sen och hur vårt nya liv sakta förändrades. Sakta o sakta förresten - det är ju en bedömnings sak...

DEL 3 Från AFRIKA 60 1998-99 till och med AFRIKA 101 1998-99

[BREAK=AFRIKA 60 1998-99]
ÅTER I EUROPA…
Vår väg från färjan går förbi TARIFA där man kan ta sej över till Marocko via Tanger. Kanske vi provar en annan gång… Nu hamnar vi åter i Zahara (fast i Spanien) och detta för andra gången, här var vi på vår första resa med husbilen. Här har det blivit förändrat, förra gången vi var här så fanns det vatten i en slang som stack upp ur sanden, vikt mitt på med en ståltrådsklämma och då klämman lossades kom det vatten direkt. Nu har man byggt ett litet hus på platsen där det står att det skall finnas vatten och dusch, men inget fungerar… Det står fyra andra husbilar här förutom oss, förra gången var vi ensamma… B går en sväng bland husen och konstaterar att det även där blivit uppsnofsat och renoverats. Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka i Europa på något sätt, även om jag saknar böneutropare och åsneskrin… Vi har riktig fest med Serranoskinka, fårost, röd paprika och annat smått o gott och så förstås lite spanskt rödvin..

Då vi vaknar ligger vi och gottar oss länge, vad skönt det är att inte ha några tider att hålla! Det blir mycket sen frukost och sen en flera timmar lång strandpromenad, som inleds med att vi hjälper ett tiotal fiskare som kämpar med att dra upp en båt på ”träpålar” i sanden. Som tack får jag några fossilliknande snäckor som han säger är ”Fortuna”...


Då vi senare möter en österrikare längs stranden, som liksom jag går med näsan neråt för att fynda, visar han att han har en sådan liggande i sin plånbok, och talar om att den kallas Guds öga och bringar tur och lycka. Under vår långa sköna promenad lyckas vi hitta ytterligare 40 st Guds öga plus en kasse full av stenar, som jag tänkt att B skall göra smycken av då vi kommit hem!!

Mot kvällen går vi upp en runda i de smala gränderna för att leta upp en panaderia, vi behöver bröd till morgondagen. Vi möter två tjejer varav den ena sjunger flamenco. B säger att det hörs som om det är i ren ilska… Hon har skapligt bra röst, hon är väl ca 14 – 15 år och det hörs riktigt mysigt i gränden. Vi hittar efter en stund en liten bar där vi går in och tar ett glas vin. Detta smakar så gott så B frågar om det finns att köpa i någon affär i byn, men får till svar (på spanska), att det bara går att köpa i ett visst område i Riojadistriktet och troligen bara för restaurangfolk som köper stora kvantiteter… Vi får köpa en oöppnad flaska av honom och det hela kostar 1000 pts. inräknat vad vi förtärt... Vi tar adjö och fortsätter för att få tag i bröd och finner en fin butik, där vi köper tre maffiga bullar till frukosten imorgon. Då vi är på ”hemmagatan” går vi in i en annan butik och fixar 5 l friskt dricksvatten.

Under natten har det blåst upp och vi har blivit vaggade eftersom vinden har kommit från sidan… Efter morgonmålet klär vi oss för blåsigt väder och vandrar iväg längs stranden i motsatt riktning mot gårdagens, för att se om vi kan finna ytterligare Guds ögon. Efter en timme tittar vi bakåt och får se regnmoln som vi förstår kommer att släppa ner sina droppar innan vi hinner tillbaka… Vi vänder och ökar farten i motvinden, och efter en liten stund börjar dropparna falla. Vad gör väl det, vi hittar ytterligare 22 fossilsnäckor och en massa fina ämnen till smycken. Och då regnet upphör ungefär då vi når bilen, går jag ytterligare en stund och torkar faktiskt i den ljumma vinden.

Det blåser nu och är så mulet, att B känner för att fortsätta resan inåt land för att kanske finna en något lugnare plats. Det blir riktning Arcos de la Fronterra och vägen dit är frodig och grön. Blommorna har kommit längre här än i Afrika. Längs vägen finns det många lantbruk med mycket kor och tjurar, på åkrarna går det några arbetare och gallrar betor, kålplantorna är redan stora och vi ser sallad och andra grönsaker, bl a rödbetor som vi konstaterar är ungefär så stora som i och slutet av maj i Sverige. Idag är det den 4 mars och alltså 2,5 mån ”tidigare” här.

[BREAK=AFRIKA 61 1998-99]

Vi anländer ARCOS DE LA FRONTERA vid 17 tiden och efter en sväng brant upp och ner i den mysiga lilla staden där vi kollar reapriser i skyltfönsterna och jämför med priser hemma, så fortsätter vi några kilometer och finner en campingplats. Här finns några husvagnar och ett antal tält (mest ungdomar), men det är rent och fint med varma duschar och fina sittoaletter och det känns bra, det kostar oss 90 kr för en natt och det är ju överkomligt för att vara i Spanien. Ikväll har jag lagat till kycklingbröst på samma sätt som wienersnitzel med citron och kapris och råstekt potatis och till det gröna små ärtor och det smakar mums!

Citerar B: Kör väg 382 till Villamartin och sen A371 till Sevilla. De första 4 milen är ett mjukt böljande landskap som skinkorna på Svea Bengtsson…, sedan ett platt och bördigt med mycket apelsin-vin-oliv-persikor osv. Det ser ut att vara längre kommet med våren och odlingarna här än i Marocko. Slut citat.

I SEVILLA ställer vi oss utanför turistinformationen där vi får en karta. Går först en sväng upp på Plaza Espana, där vi får uppleva något mycket härligt. Ett gäng unga tjejer sitter tätt tillsammans, och plötsligt hör vi hur de börjar sjunga tillsammans med klara stämmor samtidigt som 6 av dem reser sej och börjar dansa flamenco, det blir riktig fart på dem just då vi passerar och de ser glada och härliga ut. Vi tar sen en ”spårvagn” som e en buss (Bs ord), på en guidad rundtur. Den kör igenom stora delar av stan och även det gamla Expo 92-området. Kl 16.30 drar vi mot Huelva på gratis motorväg i 110 km/tim. Fortsätter mot

PORTUGAL – MONTE GORDO där vi kör in på den stora pplatsen invid Casinot där vi stod förra året. Här är stora gatuarbeten så vi får köra över trottoarkanterna för att komma dit! I kvällningen går vi in i gränderna, smiter in på en Pizzeria och äter varsin, den var DYR, 1300 esc!..., men god.
Vi tar en promenad längs stranden och går upp för att kolla campingen och platsen där det brukar stå rätt många husbilar. Där har det kommit upp en ny skylt som förbjuder husbilar att parkera och rakt över gatan finns campingen. Då vi går in för att se oss om lite grann finner vi en svensk husvagn. B går fram och knackar på och ut kommer en kille som berättar att han har stått på samma plats i många år. Han har sin sambo med sig, men hon sitter kvar i vagnen, hon drabbades av en hjärninfarkt för två år sen och har därav tappat sitt minne. Han har det tydligen mycket jobbigt för hon frågar bara fem saker många ggr om dagen, vem hon är, vad hon heter, hur gammal hon är, var hon bor och om de inte kan köra en runda. Tänk att ha det så varje dag, psykiskt och fysiskt måste han hjälpa henne med allting. Han berättar också att han varit sjöman och därför kan lite grann av många språk och portugisiska klarar han riktigt bra, eftersom han varit här så många gånger. Han är här från oktober till april. På campingen är det överfullt och vi har ingen lust att ta in här.

Vi gör inköp i supermercadon och senare efter ytterligare en strandpromenad så kör vi vidare, därför att det sitter en lapp på framrutan då vi kommer tillbaka, med information om att vi inte får stå här!

Vi behöver inte köra så långt, bara några kilometer efter ett tips av svensken på campingen. Då vi svängt ner mot praian (stranden) finner vi ett tjugotal andra husbilar, här är det lugnt och skönt under natten. Runt omkring oss har vi stora träd av blommande vit ginst och det doftar riktigt gott. Jag har som vanligt plockat fler snäckor och sorterar dem efter att ha sköljt bort all sand och nu börjar jag få en riktigt fin samling. Jag har många idéer om vad jag skall göra med dem då jag kommer hem.

[BREAK=AFRIKA 62 1998-99]
När vi idag går en sväng västerut får vi syn på en ännu bättre plats och tänker köra dit. På väg mot bilen får vi se en underlig larvmarsch rakt över gatan på flera ställen och det står en ung familj och tittar på. Just som vi står där kommer det en myra och försöker ta sig igenom, det ser först omöjligt ut men till sist puttar den till en larv, som då går lite snett och släpper igenom myran för att sedan binda ihop raden snabbt igen. B lyckas ta några bra bilder.

[BREAK=AFRIKA 63 1998-99]
Vi börjar tala med den unga mannen i familjen som visar sig kunna engelska och får veta att han är tysk och frun italienska och att de bor mellan Verona och Venedig, men mest befinner sej på resa i husbilen, eftersom han livnär sej som musiker. Han är mycket glad för att prata och det går så långt att vi nästan börjar lösa världsproblemen…

Vi flyttar sedan bort till den andra platsen som bara är ca 500 m längre bort och får sällskap av två franska bilar. Här är det lugnt och skönt och den första riktigt varma sköna dagen på ett tag. Vi solar i våra franska stolar och då vi senare gör en strandvandring får vi se några små fåglar som vi tidigare sett även i Marocko. De springer precis i vattenbrynet och så fort vattnet närmar sej pinnar de på som bara den med sina tunna långa ben och smala långa näbb. En av dem hoppar omkring på ett ben och vi tycker synd om den ända tills den lille rackaren fäller ner sitt andra ben och springer likt alla de andra!

Vi vaknar idag till ett stilla varmt och skönt soligt väder och känner för att ta en cykeltur, så B lyfter ner cyklarna och torkar och borstar bort Saharaöknen från dem. Vi cyklar ner till stora vägen och vidare till Manta Rota där vi ser mycket trevliga små radhus och letar upp en Recepcao som tyvärr bara har två stora villor och resten lägenheter i ett stort komplex till uthyrning, alla alternativen är mycket dyra även nu under lågsäsong. Vi blir visade en av lägenheterna som består av ett kök, bad och ett sovrum och en väl tilltagen balkong, och så skulle priset innefatta städning och tvätt av lakan och handdukar till en summa av 6000:- /mån. Det priset gäller lågsäsong. I en fin saluhall köper vi det mesta vi behöver för några dagar, packar våra cykelkorgar fulla och cyklar ”hemåt”. Eftermiddagen ägnar vi åt solning och slött liv, som kompenseras av den vanliga strandpromenaden, sedan spelar vi boule och jag förlorar givetvis så det stänker om det… Idag har vi haft söndagsmiddag fastän det är måndag, eftersom det fanns en slaktare i saluhallen, som lockade med fläskkarré, och jag kunde plocka ihop perfekt rosenkål i saluhallen och det blev t o m sås med stekt äpple i och det är härligt för det räcker till middag i morgon också + pålägg! På eftermiddagen får vi sällskap av en belgisk bil och efter en stund får vi höra underliga ljud och gälla visslingar. Då B går för att kolla får han se en stor papegoja i en bur intill deras bil. Gojan heter Tjacko och är 25 år gammal med en grå fjäderskrud, utom på stjärten där den är klarröd. Matte talar om att den kommer från Afrika och kan bli upp till 60 år och att den gillar att åka husbil, då den ställs in i duschutrymmet. Så fort de stannar visslar den och talar om att den vill ut, den är ett trevligt sällskap för henne, eftersom maken försvinner med sitt staffli och sina målargrejer ut i naturen så fort de stannar någonstans.

[BREAK=AFRIKA 64 1998-99]
Denna morgon vaknar vi till en mulen himmel och det blir att montera cyklarna och fortsätta vidare efter frukost. Vi stannar vid ett varuhus strax innan Tavira för att i lugn och ro gå och shoppa eftersom det är mulet och vi ändå inte har något annat på programmet för idag. Det står ytterligare tre husbilar framför oss och det känns tryggt. Vi hittar en spännande grill som vi kan använda på den lilla gasspisen vi köpte på souken i Thasenakt i Marocko och B hittar en ”kulsits” till sitt säte och vi hittar en hel del bra matvaror. Med vagnen överfull rullar vi ut mot bilen och blir då mötta av de tyskar som står parkerade framför oss, de är upprörda och talar om för oss att det varit inbrott i vår bil, att larmet blivit aktiverat just som tyskan kom tillbaka från varuhuset. Hon fick då se en man springa ut från vår dörr och kasta sej in i en liten beige bil, i vilken det satt två andra män och inväntade honom! Vi kollar fönstret bak i sovdelen som blivit uppbrutet och rullgardinen är avskuren och vi skyndar oss in för att se om de lyckats stjäla något, men vi har tur i oturen så allt finns kvar! Både data och video och telefon, som är åtråvärda stöldgods finns kvar, antagligen därför att han blivit skrämd av larmet. Troligen har han velat öppna dörren för att ha en reträttväg och det räddade oss! B går in i varuhuset för att få hjälp att tillkalla en polis och efter en stund kommer det en bil med en polisman som kan tala hjälplig engelska och då han talat med tyskan och med föraren i en annan bil som stått i närheten hela tiden och måste ha sett allt, så ber han oss följa med till stationen för att få våra försäkringspapper ifyllda och ett papper att visa då vi kommer hem. Allt känns konstigt men vi är ändå rätt så glada eftersom inget blivit stulet! Då alla papper är klara kör vi vidare mot Olhao där B försöker få tag i nya ”fönsterhaspar” och till sist hittar vi en bilfirma som erbjuder sej att försöka hjälpa oss att få tag i det vi behöver. Vi skall återkomma i morgon före lunch för att höra om det lyckats.

Platsen för natten blir på den stora campingen i Olhao, där vi träffar två trevliga svenska par, det ena från Hjärnarp och det andra från Piteå. De kommer och hälsar på oss då vi precis stallat upp på en plats så långt som möjligt från järnvägen, som går just utanför camping- gränsen. Vi talar en lång stund vid vår bil och kommer sen överens om att träffas borta på puben som ligger inom området. Där har vi det trevligt tillsammans ända till 22.30 och vi sitter faktiskt utomhus hela kvällen. De tycker att det skulle vara trevligt om vi stannar någon dag till så att vi kan lära känna varandra lite bättre och så blir det nog.

Vi är trötta då vi kommer tillbaka till bilen, det har varit en händelserik dag. Får se vad morgondagen har att bjuda oss på. Jag delar en kork och sätter i låsen på fönstret som provisorium och det verkar som om det skall fungera, åtminstone så förblir fönstret stängt så att vi kan sova.

[BREAK=AFRIKA 65 1998-99]
Det har varit en varm natt och vi vaknar till sol och 15 gr kl 8.00, det blir nog en varm dag idag. Vi får besök då vi sitter och äter frukost, det är pitebon som är ute och cyklar en runda, han talar om att de redan har tvättat och skall göra en utflykt till en borg där det går att köpa vin. Då jag säger att jag tycker det hörs trevligt så ändrar han genast på planerna och bestämmer att de väntar till eftermiddagen så att vi också kan hänga med.

Då B går på rek-runda ser han att det är en ”jättebuss” från Sverige som står en bit ifrån oss, så han går bort för att hälsa och blir sen stående där en lång stund i, som det ser ut, ett intressant samtal. Jag pysslar lite med tvätt, diskar undan och fixar den nya toamattan som vi köpte igår, innan jag också går bort för att hälsa. Den trevliga mannen heter Lennart och är från Halmstad, frun har flugit hem till Sverige ett tag för att få träffa sina efterlängtade barn och barnbarn. De har ett hus i Bjärred också och har varit här sedan i oktober. Han är mäklare och har arbetat i Lissabon och varit i Portugal i tio år och trivs bäst här. Bussen är köpt i Åstorp och han har själv ritat inredningen och den är riktigt exklusiv, med riktigt kök, stora garderober och i ”rummet” två fåtöljer och stenbord plus TV med perfekt bild från Sverige. Stora solceller som ger mycket ström,180 w osv.

Det är mycket intressant att tala med honom, han började resa redan då han var 15 år och har sedan fortsatt i hela sitt liv och har därför varit i många länder. Det som berört honom mest och stannat kvar starkast i minnet är Indien, där han var 1956 och såg folkmassorna med många små barn, med så vackra ögon som tiggde utan ord och på gatorna runt om honom människor som dog och föddes och även bröllop där han blev inbjuden. Det var också märkligt tyckte han, att de lyckades få ihop så mycket bränsle så de kunde bränna alla lik på begravningarna. Han visar också en bok med recept och härliga bilder från Portugal. Den har skrivits av ett svenskt par som har en vingård här i närheten vid en campingplats i Fuceta. Den kommer vi nog att leta upp senare. Vi tycker det är mycket intressant att tala med honom, då vi är tvungna att köra till bilfirman före lunch, frågar jag om vi inte kan fortsätta samtalet senare och det vill han gärna.

Då vi kommer till bilfirman kan vi fortfarande inte få något besked, och inte heller då vi kommer senare på kvällen! Tillbaka på campen bjuder Lennart in oss för att se på SYDNYTT! Det var inte igår det hände sist! Sen blir det prat ända tills 22.30 och under tiden bjuder han på getost, valnötter och flytande honung, med ett gott portvin till och det smakar inte alls så dumt.

Fortsättning följer och vi får besked från verkstaden att de inte kan hjälpa oss, vi får försöka i Lissabon säger dom. Det har börjat regna så vi kör till Almancil och handlar i en affär som heter Appolonia efter ett tips vi fått av Lennart. Det blir DYRT, kaviar, inlagd ABBA-sill, knäckebröd, fint kött och pålägg. Vi fortsätter mot Loulé och vidare genom Sao Bras och Tavira. Ett trevligt landskap, gröna åsar och vackra hus. Framför oss har vi hela tiden ett gäng tävlingscyklister och deras följebilar så vi kan unna oss att köra sakta och verkligen se oss omkring. Det blir även en sväng ner till Fuzeta, där svenskan som skrivit den fina boken skall finnas. I sin butik säljer hon ett vin från den egna vingården, utan konstiga tillsatser, men vi finner inte butiken. Vi finner istället en bra fricamp längst nere vid campingen. Det finns det även då vi tar en sväng ner till Santa Luzia o Pedras del Rei, där det står säkert 25 andra bilar och det är rejält med plats och det verkar lugnt, utan störande landsvägstrafik eller tåg som dundrar förbi…

[BREAK=AFRIKA 66 1998-99]
Idag är det återigen dags för en trevlig tv-kväll hos Lennart, som kommer och bjuder på programmet ”Så ska det låta” och sen diskuterar vi allt mellan himmel och gjord ända till kl 01.00. Det är en man som är mycket bevandrad i det kulturella och litterära och vi har verkligen mycket att prata om!

Idag då vi vaknar regnar det, så vi kör en runda istället för att sola. Lennart följer med och vi startar med Fuzeta där vi med Lennarts hjälp hittar butiken, men tyvärr är det stängt... Vi äter lunch på en liten restaurang, B äter grillad makrill och Lennart och jag väljer grillade getkillingkotletter och det smakar utmärkt alltihop och dessutom till ett mycket bra pris.

Upptäcktsfärd blir det sen i trakten, på små vägar som L känner väl till, annars hade vi nog inte gett oss in på dem, med vår erfarenhet av portugisiska små smala vägar från föregående resa. Då vi kommer till Milreu parkerar vi vid kyrkan, där det just väller ut ett helt bröllopsfölje. Vi har turen att kunna besöka ett gammalt palats med underbara azullejos, mosaiker, skulpturer och fontäner osv. Lennart kan berätta att mycket är hämtat från en plats alldeles i närheten där det pågår utgrävningar av romerska lämningar. Azullejosen är daterade till 1800-talet, även signerade och de är tillverkade i Lissabon.

[BREAK=AFRIKA 67 1998-99]
Det är sorgligt att se hur allt har tillåtits att förfalla, vi njuter ändå av allt det vackra och det blir många foton..

Vi går en runda i byn och jag blir rädd för en liten bjäbbig hund som går emot mej gång på gång, morrande och visar sina små vassa tänder med uppdragen överläpp. Lennart lugnar mej, jag inte behöver vara rädd, för i fickan har han en flaska tårgasspray som han använt två gånger vid just sådana här tillfällen, alltså mot hundar som varit aggressiva. Han har samma känsla som jag och jag bestämmer mej för att försöka skaffa mej en sådan sprayflaska då vi kommer till Tyskland.
Turen går sen vidare genom Estoi och tillbaka till campen kl 19.00 efter en trevlig och givande dag. Det åskar nästan hela kvällen så vi hoppas att det skall rensa upp ordentligt, så att det kan bli bättre väder nu!

Äntligen vackert väder, och det inbjuder till en härlig morgon-promenad. Närmast campingplatsen går vi gata upp och gata ner och blir mycket imponerade och inspirerade av underbara nybyggda fantasifulla villor. En del är i mitt tycke alldeles för pampiga och stora, men de flesta är härliga, med runda, mjuka utbyggnader och balustrader och valvbågade fönster, fantastiska trädgårdar och smides-grindar och fönsterprydnader. Sen fortsätter vi vidare över landsvägen och kommer upp till en liten panaderia där vi går in för att ta en kopp kaffe tillsammans med byborna.

På eftermiddagen blir vi bekanta med ett par från Finland, Väinö och Marita Hahnström från Helsingfors. Jag hämtar albumen för att visa korten från Tomar, dit de skall köra nästa vecka för att tillbringa fjorton dagar. De bjuder på vin och det blir en mysig eftermiddag. Då vi på kvällen skall testa den nyinköpta grillen från Marocko och den nya gasoltuben (även den från Marocko) och allt är klart, skruvar B av brännaren, men gasen fortsätter att spruta ut som raketbränsle och han får springa bort med den till häcken som omger campingen och där får flaskan ligga och pysa färdigt. Tack och lov att inte något allvarligt hände! En liten gnista och vad som helst hade kunnat hända... B har idag bekantat sej med en glada, som flera gånger landat på vårt tak och nyfiket spanat in vad vi håller på med!

19.00 bjuder Lennart åter in oss på tv där vi ser ett program av Stellan Sundahls bästa ögonblick, det är tråkigt att han inte finns mer, vi behöver så väl alla skratt vi kan få, och det har han gett oss många! Det blir lika sent som de andra kvällarna tillsammans med Lennart!

[BREAK=AFRIKA 68 1998-99]
Bengt känner för en långpromenad på morgonkvisten så vi vandrar iväg, men då vi passerar Marita och Väinö så undrar de om vi har lust att följa med till Pingo Doc dit dom ska köra för att göra inköp. Bengt fortsätter promenaden, medan jag nappar på erbjudandet eftersom jag vill köpa frimärken och leta efter en ny diskbalja.

Vi går en sväng i Olhau, som faktiskt är riktigt mysig med sina smala gränder och småbarer, vi sätter oss och dricker ett glas och fortsätter sen till butikerna. Hurra! Jag hittar en diskbalja som passar perfekt i bilen, den har jag letat länge efter! Det var ett bra varuhus, med mycket fin frukt o grönsaksavdelning, likaså delikatess- och charkdisk! Pengarna räcker precis och jag känner att jag fått bra valuta för dem! På eftermiddagen njuter vi i solen och jag klipper håret på Marita, som verkar bli nöjd. På kvällen vandrar vi ner längs gatan utanför campen och smiter in på en liten bar där vi tar oss en kaffe och konjak och likör,( tre koppar kaffe, två konjak och en likör kostar oss 45:- kronor)... Då vi går förbi våra finska vänner, bestämmer vi att vi skall följa med imorgon för att titta på keramik, Marita tillverkar eternellgrupper hemma som hon sen säljer på marknader. Hon köper in mycket keramik här i Portugal, just för det ändamålet.

Vi vaknar skapligt tidigt så jag får tid att göra en smaskig fruktsallad till frukost-youghurten och sedan gör vi oss klara att åka iväg till Faro med Marita och Väinö. Det blir som vanligt så att det finns en hel del som lockar, bland annat en portugisisk skorsten, lyktor, skänkporslin osv., men vi hejdar oss. Marita finner det hon vill ha och skall komma åter i morgon då de ev. kunnat skaffa hem det antal hon beställt och därför har vi lite tid på oss att fundera över ev. inköp… Keramiken tillverkas på en fabrik i Braga. Sen blir det ett besök till i varuhuset Pingo Doc så nu får B också chans att plocka ihop en del godsaker, det blir mer kött för frysen och två fina laxskivor som vi steker till lunch och de smakar utmärkt tillsammans med sparris och en lätt youghurtsås.

Grannarna som är två tyska par från Hamburg, har en Frankia av samma årsmodell som vår men lite annorlunda i inredningen, och det blir lite diskussion om priser och jämförelser av bagageutrymmen. De kan ställa in fyra cyklar i luckan bak, men har då sängen mycket högt och blir av med skåputrymme och han säger att han gärna velat ha sådana överskåp som vi har… Det finns alltid både nackdelar och fördelar med allt. En sak blir vi avundsjuka på och det är att eftersom hans bil bara är ca fjorton dagar gammal, så är den utrustad med den nya tv-hyllan, som går att sänka ner i lagom höjd, så att man slipper få nackspärr då man tittar på tv:n. Vi får betala extra om vi vill skaffa en sådan, men vaddå, vi tittar ju så sällan på tv:n och det är inget som behöver uppmuntras… Att läsa en bra bok eller träna hjärnan med ett svårt korsord tillsammans ger en hel del.

[BREAK=AFRIKA 69 1998-99]

Vi lämnar campingen och våra nya vänner, som vi får adresserna till, plus att vi får köpa boken om Portugal och tre flaskor av vinet som Lennart tipsat oss om i Fuzeta av honom, eftersom han har möjlighet att köra dit senare och köpa nytt. Hoppas att han får tag i en ny bok, den är verkligen läsvärd och har många härliga foton + recept som vi kanske kommer att testa…

[BREAK=AFRIKA 70 1998-99]
Vi kör en mycket härlig väg inåt land, där vi finner en nattaplats på en parkering som tillhör en restaurang, högt uppe på en knalle med utsikt över berg och dal utanför en liten by som heter ALTE. På kvällen går vi in och äter en god middag på restaurangen, där vi har sällskap av fem tyska par, som samtalar två och två i mycket dämpad ton. En helt annan stämning än i de små mysiga, enklare restaurangerna vi brukar besöka, men maten är som sagt god, sparris och skinka som förrätt och vildsvinskotlett som varmrätt för B och för mej blir det melon i portvin följt av grillad frango. Sover sen gott hela natten, utan hundskall och mopedljud…

På morgonen då vi kör ner från höjden, hamnar vi mitt inne på marknadsplatsen och har tur som lyckas ta oss vidare genom stånd och annat… Längs vägkanten går det getter och betar och vi talar om skillnaden mot getterna i Marocko. Här har de gott om mat och ser helt annorlunda ut, ändå skiljer det inte så många mil…

Bengt känner för ännu ett dopp vid Algarvekusten, så vi kör söderut igen på små ”hålvägar” och genom smala gator i småbyar, och vi når så småningom kusten och beachen i ARMACAU DE PERA. Det blir en fin fricamp på en plats väster om samhället, där vi har sällskap av ytterligare sex sju stycken andra fricampare. Vår plats blir bakom en klippa som skyddar för trafikljuden från gatan och även för vinden.

Här får vi en ny kompis, en vit häger som spatserar mycket nära oss, letande ibland buskar och snår efter små ödlor och andra kryp som det nog finns gott om. Ödlorna är mycket snabba men hägern är en bra jägare… Det blir några dagar här med solbad, riktiga bad och snäck-samlande, jag finner ytterligare några ”guds ögon”. Vi pratar om att fortsätta härifrån och uppåt Lissabon längs kusten, men eftersom det nog är större risk för blåst och kallare vatten, så är detta kanske det sista doppet i Portugal.


Färden går mot Silves och där hittar vi en ny mycket bra mercado, Modelo heter den och den finner vi lite här och var i hela Portugal. Vi skulle bara köpa vatten och bröd men handlar för 17.889 Esc! Vi kör med välfylld kyl och fruktkorgar som är överfulla, mot västkusten via Monchique och vidare mot Aljezur som är en mycket vacker väg, vi körde här förra året också fast då på andra hållet, vi har redan glömt hur smal och högt upp vägen här. Då vi kommer till Aljezur hamnar vi mitt upp i en procession från kyrkan, med madonnan buren av flera personer och standar med religiösa motiv burna av andra, följda av en orkester som spelar riktigt glad musik...

[BREAK=AFRIKA 71 1998-99]
Färden går vidare till ZAMBUJEIRA DO MAR en liten by, med hus dekorerade med stenar och snäckor nere vid en klippa som stupar rakt ner mot den brusande Atlanten.

[BREAK=AFRIKA 72 1998-99]

Vi går en härlig promenad högt över havet där jag hittar vackra små stenar att tillverka smycken av. Stigen går så nära klippkanten att jag får lite svindel men B fortsätter ensam framåt och hittar en trappa som går ner till en liten strand inklämd bland klipporna, 176 trappsteg räknar han till då han går ner och 499 då han går upp? Jag stannar där uppe och plockar ännu fler stenar! Vi sover sedan gott vid sidan av ett litet kapell som tack och lov inte har klockspelet igång!


På morgonpromenaden väljer vi att gå andra hållet längs havet. Den börjar med en brant asfalterad gata, här har jag otur, mitt vänstra ben viker sej och jag faller handlöst framåt och eftersom jag är iklädd shorts så skrapar jag upp mitt högra knä (så det blöder) ordentligt, plus att höften får sej en ordentlig törn aj. Aj. AJ! Kameran, som jag har i handen, klarar sej som tur är med en liten skavank fastän fodralet blir söndrigt, phu det kunde ha gått riktigt illa. Vi fortsätter promenaden och nere på stranden där det just då är lågvatten, (en skillnad på över 100 m mera strand än i går kväll) kan vi njuta av kolsvarta sammanpressade ”skivor” som ser ut att vara tryckta upp ur havet.


När vi fortsätter över en flod, som det inte finns någon bro över, får vi hoppa över på stenar, bilarna kör rakt ut genom vattnet för att korsa den. På andra sidan vandrar vi uppåt och kommer fram till nya klippstup med nya små beachar. Jag får sätta mej ner en stund medan B återigen nyfiket fortsätter på egen hand. Det ska bara dröja en liten stund, säjer han, men tji… Då han efter en lång stund kommer vandrande tillbaka, så får jag veta varför… det var fyra ungdomar som badade nakna och blev beundrade både av B och en portugis… Karlar…

[BREAK=AFRIKA 73 1998-99]
Nu är det dags för lite citat från B:s dagbok: 990322
Åter en skön dag randas. Äter en fruktfrukost och går sen längs klippstupen norrut. Gurly börjar som vanligt att plocka sten. Jag hittar en playa som det är 200 trappsteg ner till och 400 uppför… En sällsam känsla att gå på en liten strand med 30 meter höga klippor bakom ryggen och Atlanten framför. Går him och tar en siesta och sen är det dags att gå på andra hållet. Där hittar vi också några playor som ligger ca 30 m ner från klipporna. Här ser jag två par som badar nakna och det ser skönt ut! Sent på em. kör vi norrut till Almograve och vidare mot VILA NOVA DE MILFONTES som ser ut att vara en ganska stor ort där portugiserna turistar. Ställer oss på en pplats vid playan där den stora floden Rio Mira har sitt utlopp.


990323 Vi tillbringar halva dagen med att undersöka playan och plocka sten. Floden Mira ser klar och fin ut och det är bara att välja vilket man vill ha: havsbad med höga salta vågor eller bräckt vatten i lugna laguner. Platsen är lugn och skön och vi solar och badar på eftermiddagen. Till kvällen får vi ett ryck och kör iväg. Drar igenom Cercal och vidare på mycket dåliga vägar till SANTIAGO DO CACEM. Där kör vi runt ett tag innan vi ser en restaurang med en bra parkering, då vi frågar ägaren som just kommer ut genom dörren om vi får stå där så dirigerar han oss så att vi ska stå riktigt bra. Vi går in och sitter som enda gäster och beställer kokt kummel. Får in en hel gryta som kunde ha räckt till minst 4 personer. Han frågar vänligt om vi vill ha med oss allt det vi inte orkat äta … Lägger oss feta och stinna. Olle ringde. De är redan himma i Löddeköpinge..


990324 citat blandat med mina egna ord ... Fortsätter på vägen förbi restaurangen och kommer fram till en utgrävning från romartiden i Mirobriga. Här vandrar vi runt i ca en timme och glor på de mycket intressanta ruinerna. Det är mycket utgrävt och frilagt t ex ett helt badhus med både varma, kalla bad, kanaler och cisterner och vilorum m m. Forumet är placerat högst upp på en kulle med en underbar utsikt åt alla håll och här kan man se var tempel och teatrar funnits. En mycket intressant förmiddag som för tankarna bakåt i tiden. De visste verkligen vilka platser de skulle välja för sina samhällen, de måste ha tyckt om naturen! Det finns ytterligare platser runt här i området som håller på att grävas ut, men de är ännu inte öppna för allmänheten. Vad spännande det är att försöka tänka sej hur de levde och kände för många tusen år sen. Jag har tagit med min kära bok ” 2 miljoner år” och den har vi ofta framme och slår i .


Vi fortsätter mot en plats som Lennart i Olhau har rekommenderat oss som ligger längre inåt land och vägen är värre än vanligt knölig men bättrar sej då vi närmar oss målet Camping Markadia vid BARRAGEM DE ODEVILAS. Barragem betyder sjö och campingen ligger just vid sjön som är mycket vacker och stilla.

[BREAK=AFRIKA 74 1998-99]
Det är en holländare som äger den och det finns mycket fina sanitära anläggningar och vi får veta av norrmannen och hans hustru, (de bor i Holland men har köpt torp i Värmland i Årjängstrakten) som skött campen i två månader, att den inte är mer än åtta år gammal. Det finns gott om fisk i sjön, men det är mest abborre och karp och de har ju så mycket be… Det är två holländare som bor intill oss och de har bott här sen i november och det har varit mycket bra väder. Detta är en plats som jag kan tänka mej att besöka igen. Fast på kvällen kommer det en hel buss med portugisiska ungdomar som håller igång till kl halv tre på natten så det ekar över hela campen och sjön… det tog ju bort lite av det mysiga! På morgonen drar vi vidare mot Lissabon.


Vi kör ut mot kusten igen och följer en väg som går genom Alcacer do Sal och kör på en lång smal udde med sanddyner på båda sidor och massor av blommande vita ghinstbuskar. Från en ort som heter Troia går det en ”vägbåt” över till Setubal, biljetten kostar 1560 Esc … Från Setubal fortsätter vi den ”gula” kustvägen västerut och den slingrar sej upp för klipporna med en otrolig utsikt och ibland ner till playorna i klippskrevorna. Vi stannar till vid en vingård och köper några flaskor vin och portvin. Eftersom vi inte får provsmaka (!?) så blir det inte mer än fyra flaskor.

I SESIMBRA kör vi in på hamnområdet eftersom campen är stängd och vakten säger att det är OK. Vi ställer oss först invid kajen, men det lastas och lossas hela tiden både framför och bakom oss så vi känner oss lite ivägen, även om de vinkar att vi kan stå kvar. Det är spännande att från bilen se ner i alla baljorna med agnad långrev som lagts i prydliga cirklar och jag lyckas ta ett foto innan vi kör runt hörnet och ställer oss på en något lugnare plats, med privat hundvakt. Någon har placerat en soffa och en fåtölj utanför fiskeboden och där ligger det två hundar bekvämt i var sitt hörn och lyfter bara på ena ögonlocket då B tar ett kort av dem.


Det blir skapligt lugnt på natten men vi vaknar redan 6.30 och klär på oss för en morgonpromenad längs kajen och vidare bort till den större fiskehamnen. På väg dit möts vi av 4 underbara hundvalpar som kämpar för att ta sej över en lite hög trottoarkant för att komma och hälsa. Det dröjer bara någon minut så kommer deras mamma, följd av släkt och vänner i alla storlekar och raser så vi vandrar raskt vidare.


Framme i den större fiskehamnen går vi igenom auktionshallen och jämför den med den vi besökte i Agadirs hamn. Vilken skillnad... Med en riktig läktare och stora tavlor med digitalsiffror över det löpande bandet där fisklådorna rullas framför inköparna... I Agadir stod de uppe bland fisklådorna och ropade för att överrösta varandra..

[BREAK=AFRIKA 75 1998-99]
Det kommer in en båt och den har en last som är uppdelad i olika stora fack på däck.

Det står en man med en kraftig vattenslang och sköljer av fångsten hela tiden och fyller en nätkorg med sill-liknande fisk som langas upp av tre män, som står i en trappa för att leverera den vidare till ytterligare fyra män som står runt ett bord och rensar undan smått och skadat till fiskmåsarnas glädje. Sedan kommer det ännu ett gäng för att lasta i lådor och på kärror under uppsikt av två kontrollanter i vita rockar och vita stövlar innan det körs in i auktionshallen. Efter en stunds tittande fortsätter vi tillbaka till bilen för att köra in till Lissabon och titta på lite andra fiskar...


För att ta oss in måste vi över 25 aprilbron och hamnar innan dess mitt i morgontrafiken och några kilometer före bron är det verkligen vad jag kallar bilkö! På vägen vi kör är det först tre filer som sedan undan för undan fylls på av andra vägar för att slutligen bli 19 filer! Men det fungerar otroligt bra och utan några poliser eller annat krymps denna breda trafik ihop till broavgiftsplatsen och därefter till tre filer genom att alla hänsynsfullt släpper in ungefär varannan bil från filerna vid sidan av… Det var en upplevelse! (Brokostnad 370 Esc).

[BREAK=AFRIKA 76 1998-99]
Vi söker oss rakt igenom Lissabon och till akvariet vi tänkt besöka… Det tillhör Expo –98 alltså världsutställningen, där vi parkerar och går runt och tittar på de konstfulla byggnaderna och en vatten trädgård som har gjorts så att man verkligen upplever annorlunda saker. Det finns ett stort vattenfall som man kan gå in under och många vattenspel som man själv får starta för att se vad som händer, lite svårt att beskriva de måste upplevas. Inne i det enorma akvariet Oceanario de Lisboa vandrar vi runt och njuter i 2 timmar och jag kunde ha gått där ännu längre...

Vi går runt ytterligare en stund och njuter av fyra stora vattenspel längs mittgatan på området, som består av konformade mosaikklädda pelare med två smala kanaler som löper ut därifrån mot söder och mot norr. Med jämna intervaller trycks det upp en kraftig fontän uppe i konen, vattnet samlas upp på en platta och leds ner i kanalerna där det bildas en våg, som löper till kanalens slut där den till sist upplöses.

[BREAK=AFRIKA 77 1998-99]
Ett genialt konstverk och med underbara färger, först en blågrönlila, sedan en lilaröd och nästa helt röd osv. Här skulle jag kunnat ta många fler foton, men det kostar ju en hel del att framkall… Här är många skolklasser på besök och det ser festligt ut då en hel klass har röda mössor (även deras fröken) så kommer nästa gäng med knallgula osv. Även riktigt små barn är här med sina dagisfröknar och det ser ännu mysigare ut för de är tvungna att hålla varandra i händerna, så att det blir som en riktig långdans..

Nöjda tar vi oss sedan genom Lissabon och följer vägen ut mot Estoril och Cascais, samhällen som ser trevliga men exklusiva ut och hamnar så småningom utanför ett tjusigt hotell på en parkering vid ett stormigt hav vid PRAYA DO GUINCHO, där vi blir vaggade till sömns av vinden.

[BREAK=AFRIKA 78 1998-99]
990326
Efter en stormig natt drar vi vidare genom ett vackert landskap på slingriga vägar till Cabo da Rocha som är den västligaste punkten i Europa. Det blåser ordentligt och då vi gått en sväng för att verkligen ha trampat på punkten, kör vi tillbaka till den lilla byn vi passerade sist för att köpa lite frukt och grönt på den lilla marknadsplatsen som består av två stånd. Vi har turen att parkera just vid sidan av brödbilen och kan köpa alldeles färska bullar!


Vi fortsätter genom Sintra och kommer så småningom fram till Mafra, där vi besöker det enorma palatset och tar en guidad tur för att få ut så mycket som möjligt. Det är till hälften ett kloster och vi får titta in i munkceller och se deras späkningsrum, farmacia och kök och det är verkligen mycket intressant! I palatset finns ett bibliotek som är 85 meter långt och innehåller 40.000 böcker från 1800-talet som munkarna samlat, men inte kunnat färdigställa på grund av flykt från en invasion av krigare.


Kungen och drottningen hade 250 meter (!!!) mellan sina sovrum och vi får även se deras badrum osv. Det är mycket givande, eftersom alla rum är möblerade med autentiska möbler och vi får även se rummet som den sista portugisiska kungen sov i före flykten till England där han senare avled. Vi ser också kyrkan som är inbyggd i palatset så att kung och drottning kunde sitta med öppna franska fönster på andra etagen och följa gudstjänsten.


Följer sen floden Tejo på västra sidan norrut på en motorväg som vi har tänkt köra av för att komma ner till floden, men det finns så få avfarter så det blir inte aktuellt förrän vid Abrantes. Vädret har nu blivit sämre och det börjar bli sent på dagen, fortsätter till campen i TOMAR där vi gjorde ett besök på vår förra resa och tyckte om både stan och campen. Här möter vi åter våra finska vänner Marita och Väinö. De säjer att det regnat de fem senaste dagarna. Vi har solen med oss när vi kommer. På kvällen går vi till den italienska restaurangen vi besökte i fjol och äter en god middag. Då vi kryper till sängs har det börjat regna och det låter rätt mysigt och vi sover gott…

990328
En riktig slöaredag. Det är skönt att gå upp och äta frukost och sen gå och lägga sej igen och läsa en bok eller bara ligga och dra. Vi pratar lite med finnarna. Ställer in klockan på sommartid. Det är mycket portugiser ute och fingår på kvällen liksom vi, det blir en promenad på flera timmar i de trevliga gränderna och vi ser mycket få turister. Vi avslutar kvällen med ett glas portvin på campingens bar för att sen gå hem och laga till en Biff á la Lindström.

[BREAK=AFRIKA 79 1998-99]
990329
Vi tar adjö av finnarna som ska köra till Vinaros i Spanien där det skall vara bra väder, de är trötta på det solfattiga Portugal, och säjer till oss att det är kallt i norr och att vi inte skall köra upp till all kyla och regn… Själva packar vi ihop och far mot Coimbra på väg 110. Den är stundtals mycket dålig och med mycket trafik. Vi kör först in i Coimbra men i den starka trafiken är det svårt att stanna och finna någon lämplig parkering, så vi kör tillbaka till Conimbriga som vi passerat 17 km söderut. Där finns den bäst bevarade utgrävningen från romartiden och där vandrar vi runt i någon timme och ser på fina mosaikgolv, fontäner osv.

Sen tar vi oss fram på en mycket vacker, men smal väg genom Assarfarge och Ceira utmed floden Mondego mot Penscova camp där vi stallar upp för natten intill floden med höga berg runt om oss. Vi är endast två husbilar här!! Vägen ner till campen är mycket brant och utfarten går direkt på landsvägen, som svänger runt ett klipphörn, jag tänker på hur det skall gå då vi skall köra vidare i morgon… usch.


Det ligger en tjock morgondimma över floden då vi vaknar efter en något orolig natt… Ljudet från trafiken på vägen har hörts mycket tydligt, det blir väl så då man är nere i en floddal med höjder på båda sidor som återkastar ljudet… Vi gör oss klara och då vi tittar på kartan, bestämmer vi oss för att köra till Bussaco, som är den äldsta planterade skogen i Portugal, planterad av munkar och det skall finnas 700 olika sorters träd som man kan promenera omkring bland.

Vi startar i den branta backen och kommer halvvägs och får MÖTE!!! En holländare kommer nerför med en husvagn och vi är tvungna att backa. Bengt håller tungan rätt i mun och klarar det som vanligt galant! Efter att ha släppt förbi holländaren tar vi ny sats och denna gång har vi bättre tur och lyckas ta oss ostörda upp och ännu mer tur, det kommer inga bilar just nu, så det blir full gas upp på vägen PUH, vi klarade det...

Vägen är mycket vacker och ovanligt bra och den ligger mycket högt, med en underbar utsikt. Vi kör förbi den lilla kurorten Luso och parkerar längs landsvägen nedanför Militärmuseumsskylten, för vi vågar inte chansa på att det går att komma fram med husbilen, vägen ser mycket smal och brant ut.

[BREAK=AFRIKA 80 1998-99]
Militärmuseet blir vi nyfikna på, så vi smiter in i den lilla gamla byggnaden och det är faktiskt en liten fin samling vi får se här, med flintlåsgevär och pistoler, det har jag inte sett i verkligheten tidigare. Stenkulorna till dessa vapen ser ut precis som våra ”puttkulor” fast färglösa... Jag håller just på att läsa en bok om Karl XII, så det ger mej lite visioner om hur det gick till och såg ut på slagfältet.


Då vi kommer ut i solen igen promenerar vi in i den fina parken, där fåglarna håller konsert. Träden är verkligen imponerande, vi ser ormbunkar på stam och andra träd vi inte sett tidigare, under träden blommar violer, gullvivor och massor av vild vinka m.m.

[BREAK=AFRIKA 81 1998-99]
Det är små källor och planteringar längs vägen och det doftar underbart av skog. Vi har läst på skylten att det skall finnas ett hotell mitt i skogen som heter Palace hotell, men byggnaden vi kommer fram till ser mer ut som ett palats som är flera hundra år gammalt och parken runt palatset är helt magnifik.

Då vi går in i foajén och njuter av den vackra inredningen får vi av portieren veta, att det är byggt i början av seklet, men i gammal stil. Det kostar 1.260 esc för ett dubbelrum med frukost för två personer och det kan det ju vara värt för att kunna känna sej som kung i ett dygn… Jag köper några vykort till albumet.

[BREAK=AFRIKA 82 1998-99]
Vi går en runda i den tillhörande parken där det finns en damm med två vita svanar stilla glidande omkring bland näckrosblad. Det är buxbomshäckar planterade i labyrinter och i rabatterna blommar liljor av olika slag, rosenbuskar, förgätmigej, hyacinter och många andra sorters växter. På en avsats finns en ”gång” under ett blåregnstak med stammar som är mycket tjocka och höga, rhododendronträd översållade med lysande röda blommor, lila blommande syrener ibland alla underbara kameliaträd i vitt, rosa och rött. Vita brudspireor hänger ner som ett vattenfall från en höjd. Jag tycker det är underligt att se allt detta blomma samtidigt, hemma kommer det ju lite pö om pö. Här skulle jag kunna ta en hel rulle med kameran och måste hejda mej. Efter några timmar vandrar vi tillbaka till bilen för att fortsätta till kusten, för nu är det VARMT.

Vägen till kusten går genom en massa småsamhällen Vi kommer till en järnvägsövergång där vi först tror att vägen är avstängd, men sen får vi se tåget komma och efter det en kvinna som går fram och drar undan grindarna (som går på hjul) först på ena och sedan på andra sidan, undrar hur många gånger om dagen hon måste göra det, det ser tungt ut! Vi hittar en plats i FURADOURO vid strandpromenaden... Imorgon skall vi vidare till Porto för att stanna där några dagar, det verkar vara en intressant stad då vi läser om den.

990331
Idag är det alltså den sista mars, vädret är halvklart då vi vaknar och nu citerar jag B igen:
Innan vi drar iväg tar vi en sväng på playan och fyller på förrådet av stenar. Vi kör kustremsan mot Porto och kommer in i Vila Nova de Gaia där vi kör fel ibland de små skumpiga gränderna. En portugis talar om för oss på sitt eget språk, att vi måste tillbaka och köra i snirklar för att finna campen ute vid kusten. Trots stark trafik lyckas vi vända med hans hjälp, och komma på rätt håll.

Genom smala gränder letar vi oss ut till kusten där vi hamnar på en camp som heter Marisol, MADALENA PLAYA, där vi får en liiiiten plats som är svår att komma in på, men det går till sist.
Tar bussen in till centrum av Gaia som tar en halv timme genom smala gränder där jag inte trott att bussar kan ta sej fram. Den får ibland backa och tutar i de värsta krökarna, en helsickes fart håller han men fram kommer vi! Vi hoppar av vid Sandemans och går runt och kollar kvarteren vid floden och alla portvinsförsäljare. Tar en sandvikare och en öl på en bar och ett glas portvin på en annan. Sen ännu en spännande busstur tillbaka till campen. Man borde faktiskt ha njurbälte på sej.

990401
Åker den fantastiska ”ormenbussen” som slingrar sej fram genom gränderna som en såpad blixt! Och in till centrum kommer vi. Över en bro som en elev till mr Eiffel har konstruerat och av på hållplatsen precis efter bron. Ner längs floden Douro och förbi marknadsplatsen som är stationär och där det säljs fisk och allt möjligt. Mittemot är det valv med små mysiga restauranger och små ”butiker”. Vi fortsätter uppåt stan och då menar jag verkligen uppåt, eftersom allt i denna stad går uppåt, neråt och snett och vint, men mycket charmigt. Staden är inte vacker men som sagt mycket charmig. Vi tar en guidad tur i det vackra Börshuset Bolsa som verkligen är sevärt. Vi äter och dricker oss mätta på barer och restauranger och går in i fina affärer, där jag köper två fina tyger och har turen, att båda är i slutet av räckan, så jag får en bra bit extra till samma pris!! Bengt hittar ett par flotta byxhängslen i en flott engelsk butik till det flotta priset 13.000 esc!!! I en liten spritbutik hittar vi portvin o lite annat till bra priser så här blir det en hel kartong…

Och nu citerar jag B igen: Efter att ha sett den fina stationen med sina vackra azullejos = utsmyckningar av kakelplattor, tar vi fullpackade med varor, ”ormen såphal” till vårt ”him”. Jag får lägga mej utan både förrätt och efterrätt, för Gurly har blitt trött!! Slut citat.

[BREAK=AFRIKA 83 1998-99]
Vi börjar morgonen med en sväng på stranden. Det är lågvatten och mycket sten, där folk går omkring och plockar musslor. Sen blir det tvättat en maskin tvätt och tumlat torrt, medan vi ligger på solterrassen på taket över restaurangen, alldeles ensamma... Värden på campen hjälper oss att beställa en resa på floden Douro imorgon och fixar rabatt också, eftersom han är vän med bokningskillen.

Får gå en långpromenad längs strandvägen, där det är mycket trafik och ingen trottoar, för att komma till en bankomat. Det är helgdag idag och mycket folk är ute och rör på sej… Betalar morgondagens flodresa i förskott till värden då vi kommer tillbaka och packar ihop vad vi skall ha med oss på båten (resan kostar 13.800 esc per person). Då vi mumsat i oss en god middag bestående av vinkokt lax (jag använder den sista tetran vitt ”don Simonvin” att koka den i), avslutar vi dagen med bokläsning och tidig nattning, eftersom vi måste gå upp kl 06.00 för att ta bussen in till Porto kl 07.00..

Vaknar som tur är efter att ha ställt om klockorna till sommartid, det är sällan vi använder dem, vi har två stycken för säkerhets skull, bortskämda som vi är med att sova tills vi vaknar och det är inte klockan sex det! Då bussen för oss in till stan sitter B längst fram med videon och försöker fånga färden, men det kan inte vara lätt, så som det hoppar och skakar, det är inte någon trafik att tala om eftersom det ju är lördagsmorgon och portugiserna inte har vaknat riktigt än...

Väl inne i Porto äntrar vi båten som skall föra oss till Regua, 10 mil inåt land. Det är mest tyskar, ett helt resesällskap så det är liv i luckan. Morgonen börjar lite disigt, men då båten tuffar iväg vid 8.00 kommer solen fram och värmer härligt. Då vi seglat under fyra broar, går vi ner en ”våning” där det serveras kaffe med nybakta bullar och croissoner till. Vi har turen att få plats vid bordet längst fram i fören, med endast två passagerare som bordsgrannar, ett portugisiskt par ifrån Lissabon (får vi veta då vi börjar småprata.). Då frukosten är avklarad går alla upp på däck igen för att njuta av utsikt och solsken. Floden är bred och landskapet vackert på båda sidor, vi får av våra portugisiska vänner veta, att det är den vackraste floddalen i Portugal enligt deras tycke. Vi kommer efter någon timme fram till den första slussen som är 14 meter hög och eftersom det är första gången jag upplever detta, så är det mycket intressant. Det är förstås inget jämfört med nästa sluss som är 35 meter hög och påstås vara den högsta i Europa. Det känns som att vara i ett fängelse med jättehöga murar, det får inte plats med mer än en båt och det är mycket svårt att fånga det som händer på bild, men jag gör ett försök…

Sen går båtfärden vidare och floden smalnar av på vissa ställen. Båten går under en bro, som är så låg att några män får fälla ner den lilla ”mast” som finns strax bakom styrhytten, för att vi skall kunna passera. Längs sluttningarna växer mycket fruktträd som blommar och mycket vinodlingar är det också, och längs kanterna ligger små båtar förtöjda, som ser ut som minigondoler, med mycket uppsvängd för.

[BREAK=AFRIKA 84 1998-99]

Mitt på dagen serveras det en trerättersmeny. Först en god soppa, sedan en kötträtt med så mycket rödvin vi vill ha och sist en bit äppelkaka med kaffe. Vi får veta att våra bordsgrannar är på Påskresa och igår vaknade till fågelsång på det underbara hotell Palace i Bussacoskogen...
Solen gassar och vi lyckas få bra platser mitt i solen då vi kommer upp på däck igen. Här sitter vi och njuter, tills vi kommer fram till Regua där druvorna odlas till Sandemans portvin m.m.

[BREAK=AFRIKA 85 1998-99]

Här går vi iland för att testa portvin på en vingård. Då vi kommer dit, upptäcker vi att det är samma gård som vi besökt förra året (då vi var här med husbilen) vi bryr oss därför inte om att gå ner i källaren utan nöjer oss med provsmak och handel i den trevliga bodegan. Utomhus har det de sista timmarna varit så varmt så vi söker skuggan.

Nu är båtfärden slut och vi åker tillbaka till Porto med tåg. 1:a klass-vagn med servering av kalla drycker, som smakar bra, för nu börjar vi bli rätt så trötta efter 10 mil på floden, i gassande sol och engelsktalande så att hjärnan också fått sitt. Vi kommer lagom till bussen som tar oss i rasande fart genom gatorna hem till campen, kl 21.00. En lång men givande dag..

990404
Under natten har det varit ett himla smällande, här kan man tala om påsksmällare, det är som små bomber. Vi har beslutat oss för att köra till Braga och leta upp Bom Jesus, en mycket känd pilgrimskyrka som skall ligga fyra kilometer utanför stan uppe på en höjd.

[BREAK=AFRIKA 86 1998-99]
Hela vägen dit ser och hör vi smällare och jag tappar lusten att gå in i stan, men kyrkan som ligger mycket vackert är verkligen värd ett besök! Det går att åka med en elevator, men vi går de 600 trappstegen upp. Det finns 12 avsatser med kapell där det finns olika händelser skulpterade i normal storlek med början från Judas svek mot Jesus, Pilatus soldaters fängslande och pinande av honom, hela vandringen upp till och korsfästelsen vid Golgata. Sen kommer vi upp till själva trappan som i sig är ett jättekonstverk och då vi kommer ända upp får vi njuta av blomsterrabatter, planteringar och en magnifik utsikt. Värmen har verkligen slagit till och blommor, träd och buskar är i full blom! Själva kyrkan är inte så pampig, som många andra vi sett med en massa guld och pelare, men det måste väl finnas något speciellt här för alla pilgrimer, eftersom de allra mest troende sägs krypa på knä uppför alla 600 trapporna.

Vi väljer att åka elevatorn ner och efter en matbit kör vi vidare på en vacker väg till AMOROSA PRAIA. Finner en lugn gata, där det inte hörs så mycket av smällandet eftersom det troligen är en sommarstad för portugiser, med många tomma hus och inte är så mycket firande. Efter en skön strandpromenad och ett glas vin på en liten bar, blir det tidigt sänggående.

990405
Efter en lugn, skön natt och en varm o go morgon, 20 gr redan kl 8.30, följer vi en gul väg till Viana de Castello och parkerar där vid hamnen. Går en sväng i stan som ser trevlig ut, med mycket människor ute på promenad i solskenet. Vi trodde att affärerna var öppna, eftersom det inte firas annandag påsk söderut men det gör man tydligen här i denna provins... Bankerna har öppet likaså caféerna och en liten affär där vi köper lite livsmedel. Stan är genuin, här finns inte en massa hotell och turister.


Vidare till Caminha där vi tar bilfärjan över till Spanien (kostar 1120 esc) Väl över på andra sidan hamnar vi på fel väg, en liten väg som är vit på kartan. Till en början är den bra men sen får B köra på ettans växel. Jag får hoppa av för att gå före och kolla runt svängarna och även fråga en spanjor (vid ett hus där vägen ser oframkomlig ut) om det går att komma fram till stora vägen??? Vi klarar detta också!!, trots stenar, djupa fåror och branta backar!!!


Så är vi uppe på fin väg igen och kör genom Baiona mot Vigo, vi letar efter playor men får köra igenom Vigo som är en stor stad, (en aning krånglig med mycket trafik) men vi lyckas krångla oss igenom på något vis och drar vidare. Det har varit varmt hela dagen ca 25 gr, men nu blir det svalare, eftersom dimman ligger tjock längs kusten och vi föredrar att leta efter en plats en bit inåt land vid någon fjord, det finns ett antal att välja bland.


I Pontevedra kör vi över bron och svänger ut mot havet en liten bit till COMBARRO där vi hittar en minimal, alldeles ny hamn där vi ställer oss för natten, en härlig plats med utsikt över fjorden, med en liten ö som bäddas in av kvällsdimman precis som av bomull. Solnedgångar har vi njutit många längs vår väg, men de är alltid olika och här är den verkligen speciell.

990406
Innan vi drar vidare provar B fiskelyckan, men enligt honom så förstår inte firrarna sej på de svenska dragen här eller så är dom inte vakna än… Färden går vidare mot Santiago de Campostella som vi läst skall ha en stor pilgrimskyrka, men vi har sett så många kyrkor. Stan ser stor ut att köra in i så vi fortsätter. Njuter istället av ett otroligt vackert landskap på väg mot Lugo och vidare mot kusten vid Biscaya-bukten. Högsta passet är 575 m och vi ser varningsskyltar för snö längs vägen. Vi hittar en liten fritidsanläggning vid (väg n 640) Filgueira där vi tar fram våra solstolar och solar i det mycket varma, sköna solskenet. Här hade varit fint att övernatta men vi fortsätter in i CASTROPOL längs sjön. Byn ligger på en höjd ovanför oss och nu står vi åter på en fin plats i en liten hamn, utanför en kanotklubb. Här är det full aktivitet med många ungdomar, de fixar med åror och båtar medan de pratar glatt och det är en fin stämning. Tar oss upp för den mycket branta gatan till den lilla byn där vi traskar runt i de smala gränderna, för att sedan ta oss ner till kanotklubben och vidare mot en liten restaurang för att få något lite gott i oss.

[BREAK=AFRIKA 87 1998-99]
Det finns inga andra gäster och då senhoran kommer fram för att höra vad vi vill ha, så försöker hon förstå men springer sen och hämtar dottern som kan lite engelska och då vi beställt, försvinner mor ut i köket, far står i baren och dottern kommer med dricka och några goda köttpajstapas för att reta vår aptit. Vi får massor av verkligt god mat. Under tiden har det kommit in två äldre herrar plus ett yngre par och vi får plötsligt en spontan sångunderhållning! En av männen sjunger mycket bra och de andra sjunger så gott de kan, vi ger dem applåder och det blir en mycket trevlig kväll. Den avslutas med att B vinner över spanjorerna i pilkastning. Ytterligare en dotter kommer in med en barnvagn och vi beundrar det första barnbarnet som är en pojke, bara en månad gammal och mycket söt!!!

Efter en god natts sömn ber B mej att åter sätta på stekjärnet, för nu skall fiskelyckan åter provas, men inga firrar här heller. Jag undrar om han har någon krok? Nu har det blivit lite kyligare och vi far vidare mot okända mål… Vägen är som vanligt mycket vacker med många broar över raviner och dalar, jag tycker visserligen att Portugals blommande inland förra året var ett strå vassare, men vägen där var så jobbigt hålig och hoppig jämfört med här. Det är förstås en skillnad, här är så otroligt grönt. Husen här är inte lika roliga som i södra Spanien, det är mest klumpiga funkishus men det finns roliga förrådshus som är byggda på pelare med stora flata stenar som grunden vilar på, för att inte råttor och andra djur skall kunna ta sej upp, gissar jag.

På några ställen ser vi fullt med majskolvar upphängda på förrådsväggen och vi tror att det är ett lämpligt ställe att hänga de goda torkade skinkorna i..

[BREAK=AFRIKA 88 1998-99]
Vi kör ner till en playa i Salinas, där vi pausar, kollar runt på den breda stranden och på ett museum för ankare i slutet av playan. Här finns en byst av Neptun som monterats (direkt på klippavsatsen) mycket effektfullt och den kan vi beskåda från en friliggande hög klippa i havet, där det byggts en landgång till och utkiksplats på.

Himlen är blå men det har börjat blåsa en aning kyligt från havet. Vi passerar igenom både Avilos och Gijon som är stora städer och lyckas komma rätt i båda. Efter Gijon blir vägen kringelkrokig men slät och fin. Efter Villaviciosa tar vi en vit väg som är mycket bra till playan i RODILES. Här är det gott om plats intill en camp där vi ställer oss.

[BREAK=AFRIKA 89 1998-99]
En lugn, skön plats, men mulet och kyligt så vi kör iväg kl 11.00. Vi försöker köra på den gamla slingriga och lite mer spännande vägen, men leds hela tiden upp på motorvägen trots upprepade avstickare... Det kostar inget, men den är inte riktigt färdig och det är ofta vägarbete med tråkiga passager och det är inte lika lätt att njuta av naturen.


Nu väljer vi att köra ner på en annan liten playa som heter Barra för att pausa. Det duggregnar och är ca 15 gr i luften och blåser, men trots det är det en massa ungdomar som badar efter att ha spelat fotboll… De kommer sen våta och frusna vandrande förbi oss där vi sitter i bilen och har det varmt och gott med en kopp kaffe...


Nästa mål vi satt upp är en grotta som heter Cuevas de Altamira och enligt boken skall det finnas grottmålningar från stenåldern här, men tyvärr vi kommer försent, då det är stängningsdags redan kl 14.30 och vi har ingen lust att stanna tills i morgon, så vi far vidare lite besvikna… Vid en paus längs vägen kikar Bengt på intressanta grottor.

SANTONA heter nästa anhalt, där vi drar oss ner till hamnen och finner en bra plats alldeles för oss själva. Staden ligger vackert inbäddad av åsar runt om lagunen och med en stor fin fiskeflotta. Båtarna är rena och vackert målade i klara glada färger. Då vi vandrar omkring i hamnen, ser vi massor av lådor fulla av makrill, faktiskt den enda fisk vi kan se. Vi går in på en fin restaurang i hamnbyggnaden för att äta en god fiskmiddag, men det serveras inte middag förrän kl 21.00 så efter ett glas i baren, går vi hem och öppnar några burkar goda sardiner istället. Vi somnar gott med ljudet av regn på taket…

[BREAK=AFRIKA 90 1998-99]
Vaknar kl 6.00 på morgonen, då hela armadan av fiskebåtar tuffar förbi vårt fönster med lanternor och lite andra ljus tända. Ut mot Biscayabukten kör de i långa rader, det är säkert minst 100 båtar. Vi somnar om igen och vaknar vid niotiden till en klarblå himmel och går en lång runda längs strandpromenaden efter fruktstunden…


De första båtarna kommer glidande in vid 12- tiden, även nu med nästan bara makrill fast det finns lite sardiner med i fångsten också. Då vi pratar med en spanjor från trakten, (som vi förresten köper färska musslor av) så talar han om att de stora båtarna kunde ha 20.000 kg makrill i fångsten varje dag och hela flottan tillsammans ca 300.000 kg!!!! Undra på att det blir utfiskat… Mycket av det säljs till Tyskland och Holland osv. för rökning och annat. Makrillen kostar ca 15 kr/kg färsk i affärerna som vi kikar i.

Mannen vi talar med har bott i München i 5 år och sedan utbildat sej i Italien och har arbetat sej jorden runt per båt som motorman, mest på Sydamerika och Mexico.

Hugo (döper B en ny hundkompis till), en stor schäfer som står utanför vår dörröppning då vi äter en nystekt kotlett. Hugo slickar snålvattnet runt nosen, han får benen och brosket som försvinner i ett nafs i hans stora gap, Jag brukar ha respekt för stora schäfrar, men Hugo har verkligen snälla och goa ögon! Det får oss att börja diskutera vad för sorts hund vi skulle kunna tänka oss om det skulle bli aktuellt någon gång, jag skulle nog välja en amerikansk cockerspaniel och B kan tänka sej en mellanstor blandrasare…


Då vi promenerar runt i stan, som vi börjar tycka om, ser vi som vanligt här i södern balkonger och fasader fulla av uthängd tvätt i alla möjliga färger och mönster, till och med på första plan, så att man ibland måste väja undan för den…

Vi hittar ett trevligt torg i centrum, flera grönsaksaffärer med härligt fina fräscha godsaker, vi kan inte låta bli att gå in och köpa. På kvällen blir det krogrunda och vi njuter av en underbart god tallrik torkad skinka som smälter i mun och har den absolut rätta smaken i vårt tycke! På väggarna hänger det massor av skinkor som ser grönmögliga och oätliga ut men skenet bedrar, då de karvat av ytskiktet kommer delikatessen fram!!! Enligt B alldeles förträffligt gott.


Efter några trevliga dagar här, vi har verkligen haft det mysigt, avslutar vi det med att gå upp i stan och köpa byxor och joggingskor till B. Färden går sen vidare mot Bilbao på gul väg som är mycket fin. Vi passerar Bilbao på motorvägen för att sen köra ut till en härlig utsikts-plats vid Deba där vi pausar och mumsar i oss en nygjord baguette med en mugg kaffe till, sittande på murkanten och njutande värmen, solen, havet och klipporna…

Sen ger vi oss på motorvägen igen för att passera San Sebastian och vidare på gul väg till HONDARRIBIA där vi tar oss upp till fyren där det även finns en camp. Men vi ställer oss utanför på pplatsen (utanför restaurangen som tillhör campen) för natten. Det är mycket folk som kommer upp hit både för att promenera och för att äta på restaurangen. Där finns även några mycket tuffa pojkar som kör som dårar längs parkeringen och tvärnitar så att gruset yr om det. De spelar på bilradion så att det är konstigt att högtalarna håller… Vägen går inte längre än hit, men kommer troligen att göra det senare eftersom det är ett stort projekt på gång framför oss, men det står stilla nu för det är lördagskväll...

[BREAK=AFRIKA 91 1998-99]
Sover länge och tar sen en promenad längs kusten i det småblåsiga vädret. Solen börjar värma och vi vandrar längs kusten i flera timmar, vi får ta av oss och knyta jackorna om magen, det syns inget slut på vägen som slingrar sej runt klipporna. Dikena kantas av blommande violer, någon sorts små blå liljor och andra blå blommor som doftar gott.


Vi ligger sen och läser men det är så mycket folk och bilar hela tiden runt oss, vi får ingen ro utan bestämmer oss för att söka upp någon annan plats i närheten, eftersom det är söndag idag och vi har bestämt oss för att handla här i Spanien innan vi kör över gränsen till Frankrike.


Inne i Hondarribia finns en väg som går upp på en höjd några kilometer och för oss till ett naturområde vid GUADALUPE till höger om kyrkan, en fästning med gott om parkeringsmöjligheter för oss, här blir vi för inatt. Jag steker en liten kyckling på 0,7 kg som vi ”klämmer” hela, den blev faktiskt mycket god (uppfläkt och stekt i traktörpannan.).


Natten har varit mycket lugn och skön, vi fick sällskap av tre andra husbilar (som tydligen kände till platsen eftersom de kom rätt sent). Detta är ett bra ställe att stå på, med utsikt över hela staden och t.o.m. över till Hendaye i Frankrike! Just vid kyrkan finns det en fontän med gott vatten där vi passar på att fylla både tank och dunkar.


Hondarribia är också en mycket trevlig stad, med bra affärer men framför allt en gågata, med härliga gamla hus som har fullt av blommor på balkongerna, vi fick nästan lite känsla av sydtyskland… Här gör vi slut på våra pesetas och vandrar fram och åter till bilen med varukassar. Gubbar klädda i baskrar med olika stuk på, sitter på ljugarebänkarna vid den lilla hamnen, där det finns en bra parkering. Det är ofta ett problem att finna tillräckligt stor plats i dessa små mysiga städer!


Tankar diesel eftersom det är billigare här och kör sen ut och in över gränsen 2 ggr, eftersom det är mycket knepigt skyltat… Vi väljer väg N10 genom Bayonne och österut mot Pau. Det regnar, blåser och är lite trist så vi stannar i Orthez för att strosa runt på ett fint, stort varuhus som heter Léclerc, en stor varuhuskedja med hög kvalitet på sina varor. Sen far vi vidare och över floden en mil innan Pau och hittar en plats vid kyrkan i ARTIQUELOUVE, kyrkan slår dubbla slag varje hel och halvtimma, men vi lyckas ändå sova gott det mesta av natten!


Det regnar till och från hela natten, det är jämnmulet och bådar om dagsregn. När vi kör in i Pau för att se vad denna stad har att bjuda på så blir det faktiskt lite uppehåll och solen tittar fram. Det vi ser av stan är branta, smala gator upp från stationen (där vi hittar en bra parkering). Slottet ser imponerande ut och det finns ”fina” affärer med märkeskläder överallt… B behöver gå på toa, så det blir ett besök på ett café (en god kopp kaffe och en smaskig bit bärpaj därtill)…


Sen vandrar vi åter ner till bilen. Den står nästan på startlinjen för de rallybilar som vid en stor årlig tävling startar just här och på andra sidan gatan finns en stor permanent läktare och på gatan är det målat nummer och linjer… Vi kör åt motsatt håll och tar väg D937 mot Lourdes där vi stannar efter en lång rad bilar. Här gör vi ett besök i tre olika enorma religiösa ”byggnader” i sällskap med många nunnor och sköterskor. De har hand om de tusentals handikappade som vallfärdar hit på grund av att en fjortonårig flicka här fått en uppenbarelse av jungfru Maria. Sedan dess har det skett under just på denna plats…

[BREAK=AFRIKA 92 1998-99]
De flesta handikappade sitter i rullstolar med en blå kur som går att fälla upp och just nu regnar det, så vart vi än ser är det långa rader av blå stolar och vitklädda sköterskor. I speciella stånd köps det offerljus i olika prisläge och storlekar, B ser fyra killar komma bärande ljus tjocka som stockar på sina axlar, det måste vara de som enligt taxan väger 24 kilo!!

Jag undrar stilla om det blir lättare att få lindring p gr av att man har mer pengar och kan tända dyrare ljus… Hit kommer miljoner människor varje år och då vi tittar in i ett jättekapell där det pågår en mässa just nu, finns det säker 25 präster, varav fyra stycken turas om vid altaret. Utanför porten står det massor av människor i kö för nästa mässa. Det hålls mässor på alla möjliga språk och vi hör en röst i en högtalare som läser upp de olika tiderna och platserna för kommande mässor.

Vi går upp mot staden, men vänder strax tillbaka, det är bara en massa souveniraffärer med madonnabilder och skulpturer i olika material överallt och till vilka priser!!! De religiösa souvenirerna är mycket dyra, somliga kostar flera tusen kronor och det berör mej illa att köpmän ”skor sej” på de troendes bekostnad!!


Då vi går mot bilen passerar vi en grotta, där det också ringlar sig en lång kö, för att (som vi ser) få röra vid klippväggen och sedan placera sina tända ljus i speciella ljushyllor. Under ljushyllorna finns plåtfack där en man står och samlar upp stearinet som rinner ner, antagligen för återvinning. Därefter passerar vi badhytter, en byggnad för män och en för kvinnor, kanske är det något speciellt renande, religiöst bad och det står på en skylt att det inte är tillåtet att ta med sej kamera in till badet. Vi hör sång från olika grupper och processioner som bär kors klädda med blommor eller stora standar med religiösa symboler på. Detta är en mycket speciell upplevelse och jag tycker mycket om den vackra mosaikutsmyckningen i klara blå färger och guld utanför kyrkan och även mosaikerna inne i den stora kyrkan.


I regnet som varit ihållande de sista timmarna fortsätter vi på småvägar via Bagneres i en vacker trakt och sen mot MONTREJEAU (där vi hittar en bra parkering mellan en fabrik och en idrottsplats).

Drar vidare österut på 385-N117-D117. Bra väg som går genom många byar. Vi tar en paus i Girons där vi efter en promenad i samhället, sätter oss ner på ett café och dricker ett glas juice i den sköna solen (till ett pris av 28 fr, dyyyrt)… Sen fortsätter vi till Foix, som ser trevlig ut, vi kan ju inte stanna i varje by…, sen norrut från bergen som vi sett snöklädda på avstånd.

Då vi kommer förbi Mirepoix måste vi däremot stanna! Vi parkerar och går in genom stadsporten till en miljö som är från medeltiden, närmare bestämt från 1200-talet och husen finns kvar fortfarande! Jag väntar mej nästan att när som helst få se Ivanhoe komma ridande med sitt följe genom gatorna och över det mycket gamla torget!!! En fin upplevelse! Synd bara att alla intressanta platser blir så fulla av souvenirer, fast här är det inte så överdrivet.

[BREAK=AFRIKA 93 1998-99]

Mot Carchasonne där landskapet planar ut och blir ett vackert jordbruksområde med mycket vinodlingar. Det är Longedoc-Rossillion-provinsen. Efter Carchasonne tar vi sikte på Trébes ca 5 km österut där vi finner en kanal att stå invid över natten, vi har sällskap av några husbilar till.

Kanalen heter Canal Midi och då vi tittar på kartan ser vi att man kan ta sej från le Cap Agde vid Beziers och Medelhavet ända till Bordeaux vid Biscayabukten!!!

[BREAK=AFRIKA 94 1998-99]
Några små nykläckta andungar kommer simmande ensamma och B försöker mata dem med bröd… Ett svanpar kommer glidande och är lättare att fresta. Efter en stund kommer andpappa i full fart och hämtar in ungarna som nog varit på rymmen. Mitt emot oss ligger ett antal kanalbåtar som troligen är för uthyrning, och vi funderar på hur det skulle vara att flyta fram på en kanaltur med två eller fyra goda vänner…

Vi avslutar dagen med en lång härlig promenad längs kanalen som en bit bort har slussar i tre etager där mysiga kanalbåtar ligger och väntar för slussning i morgon. Stilla och skönt väder, innan vi kryper ner mellan lakanen.


I natt har det regnat och det är bara 6 gr då vi vaknar, det är KALLT. Vi bestämmer oss för att köra neråt mot varmare trakter och hamnar så småningom i VILANOVA i SPANIEN söder om Barcelona på en stor pplats vid strandpromenaden. Det regnar som det har gjort hela dagen och är 6,5 grader, det har varit den kallaste dagen på hela resan!!! Som tröst äter vi en god billig nygrillad kyckling på en take away-restaurang!!!


Denna morgon ligger vi länge och stiger inte upp förrän himlen är blå!

Det är stor marknad i centrum runt saluhallen och massor av människor i rörelse som liksom vi frossar i fina grönsaker och annat gott. På em. går vi på ett fint Järnvägsmuseum där vi blir visade en intressant film på jätteduk och bilder runt oss på alla håll, med stereoljud så att det känns som om vi är mitt upp i filmen själv ackompanjerade av härlig klassisk musik! Vi får följa hela historien ända från diligensen början… Och därefter rundvandring alldeles ensamma… Faktiskt en givande eftermiddag!.


På kvällen är det stor karneval i stan p.gr. av hamnens 50-årsjubileum. En mycket annorlunda karneval med många drakar som är laddade med raketer och sprutar eld rakt ut bland publiken, plus dansande neptunier med ljuster som också de är laddade med fyrverkerier som sänder ut ett snurrande stjärnehav över hela gatan, hela tiden smällande och pangande, så att jag får hålla för öronen… Och hela tiden upphetsade av många trummor med samma rytm hela tiden… Verkligen något vi inte upplevt tidigare. De har tur med vädret för nu har det blivit 16 gr och slutat regna.
Efter 3 dagar i V, där vi trivts bra kör vi åter norrut, jag börjar längta hem… Dagen känns varm och skön och innan vi kör iväg ser vi hur både vuxna och ungdomar hjälps åt att göra i ordning den fina minijärnvägen som finns intill parkeringen där vi står.

[BREAK=AFRIKA 95 1998-99]

Det finns både station, broar, vagnstall och allt som hör till en riktig station, t.o.m. en stins. Tåget som går att åka på ser helt autentiskt ut och föräldrar sitter redan väntande med sina barn för att få premiäråka. Det måste finnas någon i denna stan som verkligen är en eldsjäl när det gäller järnvägar…

Efter många försök att finna en parkeringsplats i Barcelona där vi gärna hade velat titta på Sagrada Familia, kyrkan som är så speciell med alla sina tinnar och torn, så vi ger upp och kämpar oss igenom alla enkelriktade gator ut ur denna stora stad. Anländer till BLANES där vi ställer oss på en gata nära stranden.

Då vi går en runda på kvällen, kommer vi förbi ett hotell där det står två svenska bussar utanför… Vi går in och tar ett glas i baren och då B börjar tala med killen som står närmast honom visar det sej att han är från Borstahusen, men dock bor härnere det mesta av året. Han är researrangör för golfresor från Landskrona och heter Thomas. B frågar om det möjligen finns några svenska tidningar på hotellet, men Thomas erbjuder honom att komma in i morgon så skall vi få hans tidningar som modern just sänt ner från Sverige. Det är alltså fullt av svenskar på hotellet där det dansas varje kväll. Det är en spanjor som sjunger och spelar keyboard mycket bra med en härlig repertoar, så fastän vi har joggarskor på, så kan vi inte låta bli att ta oss en svängom. Det är happy hour så tjejen i baren klingar i klockan med jämna mellanrum och stämningen är trevlig.
B fixar så att vi får hänga med på en spansk afton tillsammans med resesällskapet eftersom bussen inte är full…

[BREAK=AFRIKA 96 1998-99]
Vi kör först in på en camping och det känns lite bättre att lämna bilen här utan tillsyn hela kvällen och så får vi en välbehövlig varm dusch i de mycket fräscha, fina serviceutrymmena. Den ligger nära både hotellet där vi skall utgå från och intill stranden. Vi sätter igång att städa och får tvättat en maskin tvätt och det känns riktigt skönt.


Telefonen ringer och det är Bs broder Sven, som undrar var vi är och han har hälsning från vår vän från Kungsbacka som sökt oss… Kent Torkelsson som han heter, ringer en stund senare och talar om att han idkat detektivarbete för att få tag i oss. Vi mötte honom och hans fru i november i Spanien och han berättar att dagen efter vi skilts åt, på väg norrut, ställde de sej på samma plats i Salou som vi gjort tillsammans på väg söderut från Barcelona. De hade gått ner till stranden för att ta ett dopp, bara en liten bit från bilen och då de kom tillbaks, hade det varit inbrott och mycket hade blivit stulet, även väskan med papperna där de förvarade vårt tel.nr och adress. Tur att vi kom ihåg vad B hette i efternamn, sa han, för det säger man ju bara då man presenterar sej, så det är ju lätt att glömma… De vill så gärna träffa oss igen och eftersom vädret varit så uselt hemma i Sverige, har de beslutat att köra iväg neråt Spanien den 10 maj. Får se var vi befinner oss då och om vi kan träffas i farten…


På kvällen då vi klätt upp oss vandrar vi till hotellet och möter upp med de andra som skall med. Mycket trevliga busschaufförer som heter Janne o Danne och vår ”guide” för kvällen Carina som alla tre hamnar hos oss vid bordet, då vi kommer till den stora haciendan, tillsammans med en massa andra turister från Finland och Spanien osv. På min andra sida sitter en trevlig dam som heter Nancy, det kommer jag ihåg för hon hade svårt att komma ihåg namn själv och därför sa: tänk på Nancy Sinatra… Maten är riklig och god och till den serveras både Sangria, rött, vitt, och mousserande vin så mycket man vill ha. Från scenen får vi underhållning non stop av musiker, dansare och flamencodansare, allt mycket proffsigt utfört och efter detta dansar vi själv. Kvällen är trevlig och då vi kommer tillbaka till hotellet, väntar oss en hel hög ”nya” svenska dagstidningar som Thomas haft med till B, så nu vet B vad han skall göra imorgon!!!


B njuter av tidningarna redan efter frukosten och det är egentligen det enda vi roar oss med idag, eftersom vi festat och dansat två dagar i rad… B konstaterar på kvällen, att det är ljust till kl 21.00, mot kl 18.00 då vi var i Marocko.


I dag är vädret riktigt ljummet och vi tar en båt till Lloret de Mar och sen ytterligare en annan båt som kallas glassboat, p g av att det finns tre stora glasfönster i botten med sarg runt så att man kan sitta och titta ner på havsbotten. Båten kryssar och glider sakta fram längs kusten inne vid klippkanterna, där det på många ställen inte är mer än en meter ner till klippbotten. Vi ser mycket småfisk i stim, maneter och sjöborrar, men blir lite besvikna eftersom vi trodde det skulle finnas mer liv, större fiskar, krabbor och sådant. Sjöturen är förstås behaglig och då vi vänder hemåt sitter vi på däck njutande av solen och den vackra kusten. Husen hänger ut över klippstupen och det finns småplayor här och var.

[BREAK=AFRIKA 97 1998-99]

Åter i Lloret virrar vi runt på smågatorna och hittar en härlig restaurang som heter le Jardin. Det är verkligen en trädgård vi sitter i, med grönskande tak och blommor överallt. Maten smakar utmärkt, vi sitter helt ensamma och blir perfekt uppassade av trevlig personal. Detta kostar oss inte mer än 1100 pts pr person, ca (70:- ) för tre rätter och en flaska gott vin. Vi hittar också en bodega där vi testar moscatel som vi köper (en på plats fylld 5-liters plastdunk) av, den smakade nämligen riktigt gott. Denna dunk går vi sen och kånkar på, då vi valt att stiga av båten till Blanes en kajplats tidigare och har en 25 minuters promenad till campen...


På kvällen ringer goda vänner från Kastrups flygplats och undrar var vi är. De är på väg till sin lägenhet i Antibes dit vi är välkomna, de stannar en vecka och har kollat in så det går att parkera husbilen på en parkering nära lägenheten. Sen ringer även B:s syster och talar om att hon åker till la Marina den 3/5 och undrar om vi kan komma då...


Nu känner vi att det är rätt att köra lite norrut, så det blir inte la Marina. Första målet är Narbonne plage, där vi vet att det finns en bra fricamp. eftersom vi varit där tidigare. Nära gränsen till Frankrike blir det ett besök i en supermarket för ytterligare inköp av torkad skinka och sådant som är dyrare i Frankrike och mycket dyrare hemma. Det är massor av bilar och människor från Frankrike som åker hit precis över gränsen och handlar, ungefär som då vi åkte till Danmark för 25 år se… Vädret blir nu sämre igen. Tempen faller till 9 grader och det regnar ända tills vi kommer upp till Perpignan, som vi kör igenom utan problem och då vi anländer till Narbonne har det blivit 14 grader…

[BREAK=AFRIKA 98 1998-99]
Efter en lugn natt kör vi norrut mot sjön LAC DU SALAGOU, som vi gärna vill se eftersom våra tyska vänner Dieter och Waltraud har talat så varmt om den. Vi väljer D118 en skön väg till Courson och sen N9 genom Beziers till Clermont där vi viker in på den mycket smala D156 som leder ner till sjön. Det finns här både campingplats och en pplats där det går att övernatta, men det blåser friska vindar från sjön, så när vi sett oss omkring och sett hur folk cyklar eller vandrar iväg längs stranden, förmodar vi att det finns fler möjligheter på någon annan sida av sjön och kör tillbaks till Clermont igen. Härifrån kör vi norrut på motorväg tre avfarter och vänder sen ner mot Celle och en brant kurvig liten väg ner till en ruin, där vi tror att Dieter och Waltraud måste ha stått, för här blir vi helt ensamma nere vid sjön på en liten gräsplätt, varifrån det är en härlig utsikt och solstolarna åker fram! Sedan blir det ”sightseeing” i en pytteliten nästan övergiven by, bara några få hus är bebodda och det är otroligt lugnt och skönt här.

B provar åter fiskelyckan och konstaterar även här, att franska fiskar inte klarar av de svenska dragen, kanske har de för små gap… Han provar även med slangbellan men det blir ingen fiskmiddag idag heller! Idag har det varit 17 grader varmt och vi ska försöka ta det sköna vädret med oss till Provence imorgon…

En skön natt och en ljuvlig morgon, med soluppgång över den stilla vattenytan och med bergen skimrande runt sjön. Jag tar kameran och smyger ut i den härligt friska morgonluften och tar ett kort av sjön med husbilen i blickfånget och det blir en bild likt dem i reklambroschyrerna för husbilar… Det är ju så här man skall kunna stå, direkt i naturen och stillheten. Redan vid sextiden börjar det komma fransmän i sina bilar med små fiskebåtar på trailers och sätter ner sina farkoster på vattenytan och glider sen ut med alla fiskeattiraljerna och med gemytligt småpratande. Tänk att ha en liten stuga invid strandkanten så här… När B vaknar åker fiskespöet åter fram, för att sen förpassas in i bagaget igen utan resultat… Vi njuter den sköna morgonen och kör inte iväg förrän vid tiotiden.

[BREAK=AFRIKA 99 1998-99]
I Montpellier hamnar vi lite tokigt och jag är inte så glad för att vara kartläsare i detta land, skyltningen är verkligen gjord för fransmännen som känner till sitt land och inte för ”utlänningar” som oss. Då vi passerar norr om Camargue, hittar vi en liten avfart där vi kan fika och ta en siesta. Det finns inte några pplatser längs vägarna och det är svårt att hitta pausplatser. Efter siestan tar vi fram solstolarna och sitter i den nu gassande solen, det är bara 20 grader men strålarna är starka!

Färden går sen vidare in i Aix en Provence och den staden är ingen trevlig ”genomfart”, skyltarna står på ”omöjliga platser” som man inte hinner uppfatta förrän det är försent och istället för att det står Nizza eller Cannes som är vårt mål och dit motorvägen borde vara skyltad, så står det Frejus, en liten ort söder om motorvägen… det blir den hittills besvärligaste stan att passera och finna rätt väg ut ifrån! Då vi nästan klarat av det, hamnar vi på fel påfart och blir tvungna att köra två mil tillbaka innan det finns möjlighet att vända grrrrr. Här tar vi ny sats och lyckas på rätt motorväg ta oss förbi Aix en P. och då vi kört en stund på N7 en bit mot Frejus, tar vi D7 precis förbi Roqueburne där vi finner en plats intill grusvägen mot en camping. Här står vi lugnt och bra. Tar kontakt med Bi o Bo som nu är i lägenheten i Juan les Pins och vi bestämmer möte vid en golfbana i Grasse där de bokat en tid i morgon eftermiddag.

Det blir en mycket vacker väg till Grasse och vi kommer fram i god tid och Bi o Bo dyker snart upp och det blir ett glatt återseende! Jag dukar upp en god frukost innan vi ger oss ut på golfbanan. Banan är ganska kuperad och flera hål är blinda enligt Bengt, som inte tycker att banan är någon höjdare men här är vackert och det är skönt med motion! (320 fr i greenfee) Vi kör sen efter Bi o Bo ner till JUAN LES PINS och vilken tur, precis bakom huset de ”bor i” finns det en stor bra parkering där vi kan stå flera dagar utan avgift! Efter en trevlig dag som vi fortsätter i lägenheten, blir det inte ”nattagång” förrän klockan 02.00.

Denna dag startar vi efter frukosten i deras lilla hyrda bil på en gemensam rundtur. Första anhalten blir den lilla medeltidsstaden St Paul som är mycket pittoresk, med smala branta gränder där vi kan gå ut och in i det ena lilla galleriet efter det andra. Hötorgskonst av bra klass, all sorts konst, även smycken och skulpturer o s v. Det finns ett litet minimuseum, där vi gör ett besök och kan beskåda adelsmän och sköna damer i romantiska kläder från medeltiden. Det blir ett långt besök hos en man som varit pärldykare i Bahamas och som talar varmt om sina vackra fynd, äkta svarta pärlor som verkligen är en njutning att se, med enkla, stilfulla infattningar. Bobby förärar sin sköna dam en svart pärla infattad i guld och med tillhörande guldkedja! Senare finner vi damer en butik med kläder i vår smak och efter provning köper jag en ensemble i blått, långbyxa, linne och jacka plus ett halssmycke, och Bi köper kjol och överdel i samma sköna tyg och färg! Mycket nöjda vandrar vi iväg för att leta upp våra kavaljerer som snabbt avvikit då vi gick in i butiken. Då vi funnit dem utanför en restaurang, blir det här en god lunch avnjuten vid ett bord på terrassen, där vi har en underbar utsikt över Provence.

På hemvägen stannar vi till i den lilla fina byn Valbonne, där Birgitta och Bobby skulle kunna tänka sej ett liv som pensionärer. Här köper vi god mat till kvällen som kostar, men också smakar mycket bra! Aftonen blir mycket trevlig och det är hög stämning i lägenheten där Birgitta går mannekäng i Japansk kimono och med ”blommor” i håret (enorma röda tygblommor, som fungerar som gardinomtag).

Idag är det åter dags för en golfrunda på en annan bana i närheten av Grasse. Bengt uppskattar denna banan mer än föregående, inte så kuperad och mer öppen. Det blåser men är annars skönt väder. Spelet går dåligt för Bengt och Birgitta, men bättre för mej och Bobby, jag får pris för bästa bunkerspel eftersom jag råkar hamna i så gott som alla bunkrar, men lyckas varje gång ta mej ur på ett slag.

På kvällen blir det promenad i Juan les Pins och sen ett besök på en restaurang nere vid playan och efter det blir det åter en sen natt i lägenheten under prat och skratt, stackars grannar...
Efter att ha ätit en god frukost tillsammans på balkongen i solen, tar vi farväl av våra vänner. Vi har haft tre sköna och roliga dagar i deras sällskap! Vi tar vägen över bergen via Grasse och sen N25 genom Digne. Vägen är för det mesta bra, med sköna vyer, vi har båda upplevt de här trakterna och vyerna för många år sen och diskuterar sådant vi känner igen. Kör sen av N85 och tar gul väg till VOLONNE där vi stallar upp utanför en villa en bit utanför byn efter att ha frågat villaägaren om tillstånd.

[BREAK=AFRIKA 100 1998-99]
Vaknar till en solig och skön morgon och kör (efter vår ”fruktsallad”) vidare genom ett landskap fullt med fruktodlingar som blommar, mot Sisteron och fortsätter därefter N75 mot Grenoble. Här är otroligt vacker natur, snön ligger lysande vit på alptopparna och nere i dalarna är det lummigt vårgrönt och med mycket vilda gullvivor och andra blommor. I byarna vi passerar, lyser det lila och vitt av blommande syrener och i rabatterna prunkar det av blommor. Grenoble är inget problem att passera igenom, N75 går spikrakt och då den tar slut blir det vänster på bra väg. Efter Voiron svänger vi av mot LAC DE PALADRU och finner en fin pplats alldeles intill sjön, där vi stallar upp och kan äta och dricka lite gott på slänten ner mot sjön, samtidigt som vi njuter av solnedgången…

På morgonen tar vi en promenad i solen in till den lilla byn Charavines, dit man kan gå på en promenadstig nere längs sjön. Vi hittar en liten turistbyrå där vi talar med en trevlig liten fransyska, som upplyser oss om att det är mycket besökare här på sommaren. Det finns mycket att se och göra i nejden, men eftersom det idag är den första maj och alltså helgdag, så är det mesta stängt. Vi möter många cyklister överallt i byn, på vår väg tillbaka till bilen. Det blir franska stolarna fram och solbadande några timmar.

Ger oss inte iväg ut på N75 förrän 15.30, mot Bourg-en-Bresse och därefter till Lons, där vi tar D471 och sen D27, efter Bourg -en -Bresse planar landskapet ut och vi kommer fram till en MYCKET fin campingplats som heter PERGOLA, vid sjön LAC DE CHALAIN, där vi finner en bra plats och sitter senare och myser utomhus till kl 21.00, äter en smaskig kycklinggryta och ser ut över sjön med fågelsång i luften..

Idag blir det storstädning och vi kan tvätta en maskin tvätt (för 25 fr), ta en dusch o s v. i det hypermoderna servicehuset, (efter lite besvär eftersom de just har öppnat campingen för säsongen). Här finns både bungalows i olika storlekar och stora tält med all utrustning, som man kan hyra. Det kostar en hel del, men i gengäld behöver du endast ha kläder och tandborste med dej. Allt är uppbyggt på terrasser, så alla platser har utsikt över sjön. Det finns mycket exklusiva swimmingpooler för alla åldrar och en stor scen för uppträden av olika slag, barnpassning med massor av aktiviteter och båtuthyrning, båtar med tysta elmotorer, det är lugnt och tyst här. Just nu är vi inte så många som ”bor” här, (det tycker vi är skönt) men man får boka plats inför sommaren om man skall ha en chans… Vi hänger upp tvätten i solen och slår oss sen ner i stolarna och njuter resten av dagen. Vi tar kontakt med Inga och George i Alsace och får besked om att de väntat så på oss och att vi är mycket välkomna…

Citerar B: Tankar vatten och tömmer skiten… Lämnar den fina campingplatsen och kör väg D471 förbi Pontarlier och fortsätter upp i Jurabergen. Följer där floden Doubs i den fantastiskt vackra dalgången. Vägen är bra och vi kommer fram till Montbillard där vi kör motorväg förbi Belfort och sen N83 till Guebwiller.

I denna stad har vi bestämt träff med Inga vid kyrkan. Det blir kramar och kindkyssar på franskt vis och sen följer vi efter hennes lilla bil till deras villa i Buhl. Vi blir välkomnade med himmagjord fläderchampagne och efter en pratstund får vi en lätt kvällsmat med vin och ost och har en trevlig stund tillsammans. Slut citat.

Deras hus ligger i närheten av en vinodling och på en sluttning, med fin utsikt över bergen. Det finns en bra plats för vår bil invid en äng just intill deras hus.

Deras hund Teddy som är en elvaårig golden retriwer och har blivit döv på ålderns höst, reagerar först då vi dyker upp tätt intill honom där han ligger innanför grinden på gräsmattan. Idag har det varit 26 grader varmt och han ligger utslagen utan att ha ätit på hela dagen. Inga är orolig ”som mammor är när inte barnen äter som de ska” och tror att det behövs ett besök hos veterinären imorgon, men det tror inte jag. Om jag varit i Teddys tjocka päls i denna värme, så hade jag inte eller haft någon aptit… (det skulle jag kanske prova som bantningskur, vilket jag skulle behöva efter all god mat och dryck som satt sina spår!) Vi blir erbjudna gästrum med egen toa och dusch, men avböjer eftersom vi inte vill vara till besvär och förresten sover så himla gott på vår Tempurmadrass!

Efter frukost blir det ett par timmars vandring upp i vinbergen och genom en skog med Inga och Teddy. Som jag trodde så är han pigg och mår bra i den svalare morgonluften och springer dubbelt så många steg som oss under vår långa promenad. Inga är mycket pratglad och det förstår vi ju, det måste vara skönt att tala på sitt ”eget” språk, även om hon bott här i 35 år med sin familj. Det dukas sen fram en god fransk lunch kl 13.00, som består av grapefrukt, grillad kotlett med brynt pasta och därefter plommonkompott som dessert. Nu gör George oss sällskap efter att ha arbetat vid sitt ritbord hela förmiddagen. Han är arkitekt och tar lite uppdrag fortfarande även om han är pensionär (därmed kan de finansiera alla sina resor). Många resor blir det och det skall de fortsätta med så länge de orkar och kan! Det blir mycket utbyte av reseupplevelser från oss alla och givande samtal.

[BREAK=AFRIKA 101 1998-99]
På eftermiddagen blir vi bjudna på en rundresa upp till bergstoppen Gran du Ballon som ligger på ca 1400 m höjd, den sista biten vandrar vi upp över stock och sten, mest sten och här blommar vitsipporna! Georges stannar även till vid en massgrav i närheten, med ett mausoleum från första världskriget och översätter intressanta minnen som står skrivna på en sten. När vi kommer ner tillbaka till Buhl, kör han en runda och visar oss lite runt i stadskärnan. Idag har vi fått mycket motion och frisk luft och har därför god aptit på kvällen då det serveras en speciell krämig ost tillsammans med potatis, sallad, smör och bröd, med en god karamellpudding som avslutning. Sen åker album och foto fram och det blir Marockoprat fram till 22.00, en lång men skön dag!

Idag följer vi med Inga till marknaden i en by i närheten där vi köper den speciella ost från trakten som vi blivit bjudna på och det blir även frukt, grönsaker och lite annat smått o gott. Språket vi hör runt oss är en speciell dialekt, eftersom det har varit tysktalande under andra världskriget och skolbarnen tvingades tala enbart tyska i fyra år och så ligger det ju inte så långt från Tyskland..

På återvägen släpper Inga av oss i Buhl där vi vandrar omkring lite på egen hand för att sen återvända kl 13.00 då maten serveras! Vi blir bjudna på en annan specialitet från trakten, Kokt rökt skinka med sallad och frukt och det smakar mycket bra. Efter en liten siesta hjälper Bengt George att få igång den nästan nya men trilskande motorgräsklipparen och sen blir det vandring bland andra vinberg dit Inga kör oss i sin bil. Vi tittar på ett gammalt stenbrott högt upp på vinberget, där det fortfarande bryts en speciell sandsten som kyrkorna i nejden är byggda av. I stenbrottet har det bildats bassänger av regnvatten och Teddy lägger sej pladask ner i en av dem och njuter, det är 22 grader varmt idag.

På kvällen lagar jag till en plommonspäckad fläskkarré med kantarell- sås i Ingas kök och det blir mycket uppskattat. Sen blir det åter en trevlig kvällsstund tillsammans, den sista för imorgon har vi tänkt köra norrut.

Efter en dusch hos Inga o George tar vi farväl och kör igenom Colmar till Kaysersberg där vi tar en rundvandring i denna mysiga stad. Vidare till (som det står i vinboken: en av världens vackraste vinbyar) Riquewihr där vi parkerar utanför stadsmuren och promenerar omkring även i denna mysiga medeltidsstad och i det varma 24 gradigt goa vädret, sätter vi oss på en liten uteservering och äter en pfannkuchen, vilket är en tunn ”pannkaka” med massor av skivad lök, rökt skinka och ost flamberad över öppen eld, en rätt som jag gärna äter varje gång jag har vägarna förbi!

Vi följer Route de Wein väg D1 norrut och passerar många små härliga byar. Trafiken är förvånansvärt gles och det är skönt. Vi stannar i ROSHEIM på en stor grusplan intill kyrkan där vi stallar upp för natten. Vi ringer härifrån till våra vänner Bernhard och Erika i Kamen och får veta att Erika just opererat sitt knä, men vi är välkomna på lördag i alla fall då de planerar att åka ut till sin sommarcampingplats.

Jag ringer hem till mitt barnbarn Emil som fyller sju år idag och han undrar var vi är. Då jag svarar att vi är i Tyskland så säjer han: ”Jamen mormor, där har ni ju redan varit!” Alltså följer han oss på kartan hela tiden och det känns gott!

Vi följer Rhen upp till Linz och fortsätter sedan på autobahn upp till Kamen, där vi som alltid har några trevliga dagar med våra vänner och därefter mot norr igen, där vi får uppleva några åsk-hagel- och spöregnsdagar och tar oss därför via Puttgarden och Danmark till Sveriges rike dit vi anländer den 12 maj och alltså har varit ute i precis sju månader på denna vår andra resa med vårt hem på hjul.

Med många nya vänner och utan några större intermezzon, inte några större problem med bilen, friska och krya, så känns det inte alls så dumt, att nu ta tag i alla ”måsten” som automatiskt inträder då vi kommer över hemlandsgränsen!!!!

Bengt sjunger: Jag blir aldrig så glaaaa, som när jag ser denna staaaa, på vars vägskylt det står HELSIIIIINGBOOOOOORG!!!!!!! Och jag säjer, att nu ska vi köra till Lasse Rögare på Råå och köpa stekt sill i ättika, lögasill, rögade räkor och rögad ål MMMmmmmm. Och nästa gång vi ska ge oss ut på äventyr så ska vi ta med oss mer Kaviar, mer löksill på burk, mer ansjovis och några fler prinsakorvar i frysen… Och mindre kläder och skor…

Med denna lilla ”reseskildring” är mitt hopp som jag skrev i förordet, att kunna inspirera andra till liknande upplevelser och äventyr, om Du har gått i funderingar åt detta håll så gör slag i saken och VÅGA, det är värt det!!!!!!!!!!!