F
F.d. 55256
Guest
Vi gjorde i alla fall en liten tripp till Rujkan, innan bilen ställdes av i garaget.
[BREAK=Måndag 9 oktober]
Före vi ställde av husbilen för i år ville vi göra en liten utflykt.
Söndagen 8 oktober tittade vi på Tv-nyheterna och såg att
måndag bjöd på halvtaskigt väder men ett soligt högtryck var
på väg in över Sydnorge under tisdagen.
Måndag förmiddag startade vi från hemmet i Töcksfors
(3km från norska gränsen). Vi körde mot Oslo, det är många
vackra småvägar innan Oslo men vi har åkt mc och bil på de
flesta så vi tog raka spåret på E18. Strax före Askim var det
dags att erlägga “ bompeng” 20 Nkr för att få åka vidare.
Eftersom det gått en bit in på förmiddagen innan vi kom iväg
stannade vi vid Fossum bro för en fikapaus, då är vi bara ca
7 mil hemifrån så det var lite tidigt men “kaffetarmen” vill ha
nåt vid tiotiden.
Glomma vi Fossum bro.
Svårläst? Vattenståndsmärkena visar översvämningar
Efter en kort paus for vi vidare in mot Oslo, det går att köra
tunnel före Oslo men vi ville in till centrum. Vi tog oss in mitt
i smeten av Oslo. Vi parkerade vid Akers Brygge som är bland
Oslos finaste (dyraste) område att bo i.
På sommaren är kajer och serveringar fulla av folk men en
höstmåndag vid middagstid var det tunt med gäster på
serveringar och kunder i de dyra affärerna.
Lägenheter Akers brygge
En bit av hamnen
Inte värst många människor denna gråa dag.
På sommaren är här helt packat med folk
Styltgångare i hamnen
31 norska oljepengar räckte till 52 min parkering
Efter att ha konstaterat att Akers Brygge ska man besöka
på sommaren (med fet plånbok) drog vi vidare mot Drammen
fortfarande på E18. I Drammen tog vi E134 mot Hokksund
och vidare till Kongsberg. I Kongsberg körde vi norrut på väg
40 till Stengselsrud där vi körde vidare på väg 37 mot Rjukan.
Strax före Jondalen hittade vi en konstgjord badsjö som fick
bli vår middagsplats. Tyvärr var det grått och mulet med lite
regn i luften så vi fick äta i “matsalen” i stället.
Middagsvila vid Jondalen
Efter maten drog vi vidare på väg 37 mot Rjukan.
Vid Gransherad såg vi början på Tinnsjön GPS:en påstod att
vi var på väg 37 och skyltarna på vägen visade det samma
men enligt på vår bilkarta var sjön på fel sida av vägen.
Vi kollade på kartan och konstaterade att den var tryckt -82
så vägen var byggd efter detta datum. Att spara på gamla
kartor är nog ingen bra ide.
Tinnsjön var aktuellt under kriget mot tyskarna i Norge. Det
är en mycket djup fjällsjö och i Rjukan tillverkade norrmännen
“tungt vatten”. Detta var något som tyskarna trodde skulle
gå att använda att göra atombomber av. Därför skulle de
frakta vattnet till Tyskland, men norska motståndsmän
lyckades sabotera resan genom att spränga båten. Den
sjönk i Tinnsjön så Tyskarna fick aldrig något tungt vatten.
Den som vill läsa mer klicka här
Special Operations Executive - Wikipedia, den fria encyklopedin
Trots att kartan och verkligheten inte stämde riktigt kom vi i
allafall fram till Rjukan i kvällningen efter en trist och grå dag.
Strax före Rjukan
Vi körde in i samhället och hittade en Shellmack där vi köpte
en ny karta lite vatten och 2 glassar. Norge har sina egna
idéer om kontokort och annat. Mitt Shellkort går att tanka
på i hela Europa och räkningen kommer i slutet av månaden.
Oavsett om jag tankat i Sverige, Danmark, Tyskland, Italien
kommer det på samma räkning. Icke Norge, då kommer
räkningen från Belgien och ska betalas till Shell Sverige.
Mycket krångel för 144,25 Nkr, inte ens öresutjämning har
de råd med.
Nåväl vi kollade runt lite i regnet och hittade åter en
konstgjord badsjö denna gång mitt inne i Rjukan, vi brukar
ju parkera lite här och där för natten så vi stannade där och
tog en liten kvällsfika och regnet slutade så vi gick en liten
promenad på kvällen innan vi gick till sängs.
[BREAK=Tisdag 10 oktober]
Övernattning i Rjukan
Rjukan ligger i en trång djup dal så det tar ett tag fram på
dan innan solen når ned till byn.
När vi var klara med frukostbestyren körde vi vidare genom
byn och vidare ut mot Hardangervidda som är Oslos
nationalpark med många skidorter och leder för “gå på tur”
som norrmännen ägnar sig åt med stor energi.
Solen sken och vädret var så där klart och fint som man vill
att det ska vara på hösten, det verkade att bli en bra dag.
Kraftstationen i Rjukan
Vi hade inte tänkt att göra några större äventyr på den här
trippen så vi bara körde sakta och tittade på naturen genom
bilrutan, men det var lite synd att inte passa på att gå en
tur upp på fjället i det vackra vädret.
Vy vid Fröjstul. Visst är det vackert
Framme i Åmot där väg 37 korsar E 134 tog av mot Selfjord
och i Selfjord körde vi in på väg 36 mot Gvarv.
Middagsutsikten
Efter matpausen fortsatte vi vår resa nu mot Skien, där vi
parkerade i centrum och tog ner cyklarna och körde runt och
tittade lite i stan. Vi fortsatte till Porsgrunn och mot E18
Telemarksslussarna
Vi hade tänkt att stanna ute en natt till men vädret var på
väg att bli sämre igen och vi har bara två timmar hem så vi
tog raka vägen till Horten och färjade över till Moss.
I biljettkuren frågade de hur lång vår bil var, vi svarade att
den är 5,98 med cyklarna på bak “trur icke det“ sa vakten
och gick ut och kollade “håller ackurat de” sa han och var
nöjd med personbilsavgiften.
Det var nog sista turen med bilen i år.Jag använder den som
“arbetarbod” när jag hjälper mina barn med husrenoveringar
både i Arvika och i Karlstad.
När snön kommer ställer jag av den. Jag har inte vinterdäck.
Vi använder den inte under vintern, den är inte bra isolerad.
[BREAK=Måndag 9 oktober]
Före vi ställde av husbilen för i år ville vi göra en liten utflykt.
Söndagen 8 oktober tittade vi på Tv-nyheterna och såg att
måndag bjöd på halvtaskigt väder men ett soligt högtryck var
på väg in över Sydnorge under tisdagen.
Måndag förmiddag startade vi från hemmet i Töcksfors
(3km från norska gränsen). Vi körde mot Oslo, det är många
vackra småvägar innan Oslo men vi har åkt mc och bil på de
flesta så vi tog raka spåret på E18. Strax före Askim var det
dags att erlägga “ bompeng” 20 Nkr för att få åka vidare.
Eftersom det gått en bit in på förmiddagen innan vi kom iväg
stannade vi vid Fossum bro för en fikapaus, då är vi bara ca
7 mil hemifrån så det var lite tidigt men “kaffetarmen” vill ha
nåt vid tiotiden.
Glomma vi Fossum bro.
Svårläst? Vattenståndsmärkena visar översvämningar
Efter en kort paus for vi vidare in mot Oslo, det går att köra
tunnel före Oslo men vi ville in till centrum. Vi tog oss in mitt
i smeten av Oslo. Vi parkerade vid Akers Brygge som är bland
Oslos finaste (dyraste) område att bo i.
På sommaren är kajer och serveringar fulla av folk men en
höstmåndag vid middagstid var det tunt med gäster på
serveringar och kunder i de dyra affärerna.
Lägenheter Akers brygge
En bit av hamnen
Inte värst många människor denna gråa dag.
På sommaren är här helt packat med folk
Styltgångare i hamnen
31 norska oljepengar räckte till 52 min parkering
Efter att ha konstaterat att Akers Brygge ska man besöka
på sommaren (med fet plånbok) drog vi vidare mot Drammen
fortfarande på E18. I Drammen tog vi E134 mot Hokksund
och vidare till Kongsberg. I Kongsberg körde vi norrut på väg
40 till Stengselsrud där vi körde vidare på väg 37 mot Rjukan.
Strax före Jondalen hittade vi en konstgjord badsjö som fick
bli vår middagsplats. Tyvärr var det grått och mulet med lite
regn i luften så vi fick äta i “matsalen” i stället.
Middagsvila vid Jondalen
Efter maten drog vi vidare på väg 37 mot Rjukan.
Vid Gransherad såg vi början på Tinnsjön GPS:en påstod att
vi var på väg 37 och skyltarna på vägen visade det samma
men enligt på vår bilkarta var sjön på fel sida av vägen.
Vi kollade på kartan och konstaterade att den var tryckt -82
så vägen var byggd efter detta datum. Att spara på gamla
kartor är nog ingen bra ide.
Tinnsjön var aktuellt under kriget mot tyskarna i Norge. Det
är en mycket djup fjällsjö och i Rjukan tillverkade norrmännen
“tungt vatten”. Detta var något som tyskarna trodde skulle
gå att använda att göra atombomber av. Därför skulle de
frakta vattnet till Tyskland, men norska motståndsmän
lyckades sabotera resan genom att spränga båten. Den
sjönk i Tinnsjön så Tyskarna fick aldrig något tungt vatten.
Den som vill läsa mer klicka här
Special Operations Executive - Wikipedia, den fria encyklopedin
Trots att kartan och verkligheten inte stämde riktigt kom vi i
allafall fram till Rjukan i kvällningen efter en trist och grå dag.
Strax före Rjukan
Vi körde in i samhället och hittade en Shellmack där vi köpte
en ny karta lite vatten och 2 glassar. Norge har sina egna
idéer om kontokort och annat. Mitt Shellkort går att tanka
på i hela Europa och räkningen kommer i slutet av månaden.
Oavsett om jag tankat i Sverige, Danmark, Tyskland, Italien
kommer det på samma räkning. Icke Norge, då kommer
räkningen från Belgien och ska betalas till Shell Sverige.
Mycket krångel för 144,25 Nkr, inte ens öresutjämning har
de råd med.
Nåväl vi kollade runt lite i regnet och hittade åter en
konstgjord badsjö denna gång mitt inne i Rjukan, vi brukar
ju parkera lite här och där för natten så vi stannade där och
tog en liten kvällsfika och regnet slutade så vi gick en liten
promenad på kvällen innan vi gick till sängs.
[BREAK=Tisdag 10 oktober]
Övernattning i Rjukan
Rjukan ligger i en trång djup dal så det tar ett tag fram på
dan innan solen når ned till byn.
När vi var klara med frukostbestyren körde vi vidare genom
byn och vidare ut mot Hardangervidda som är Oslos
nationalpark med många skidorter och leder för “gå på tur”
som norrmännen ägnar sig åt med stor energi.
Solen sken och vädret var så där klart och fint som man vill
att det ska vara på hösten, det verkade att bli en bra dag.
Kraftstationen i Rjukan
Vi hade inte tänkt att göra några större äventyr på den här
trippen så vi bara körde sakta och tittade på naturen genom
bilrutan, men det var lite synd att inte passa på att gå en
tur upp på fjället i det vackra vädret.
Vy vid Fröjstul. Visst är det vackert
Framme i Åmot där väg 37 korsar E 134 tog av mot Selfjord
och i Selfjord körde vi in på väg 36 mot Gvarv.
Middagsutsikten
Efter matpausen fortsatte vi vår resa nu mot Skien, där vi
parkerade i centrum och tog ner cyklarna och körde runt och
tittade lite i stan. Vi fortsatte till Porsgrunn och mot E18
Telemarksslussarna
Vi hade tänkt att stanna ute en natt till men vädret var på
väg att bli sämre igen och vi har bara två timmar hem så vi
tog raka vägen till Horten och färjade över till Moss.
I biljettkuren frågade de hur lång vår bil var, vi svarade att
den är 5,98 med cyklarna på bak “trur icke det“ sa vakten
och gick ut och kollade “håller ackurat de” sa han och var
nöjd med personbilsavgiften.
Det var nog sista turen med bilen i år.Jag använder den som
“arbetarbod” när jag hjälper mina barn med husrenoveringar
både i Arvika och i Karlstad.
När snön kommer ställer jag av den. Jag har inte vinterdäck.
Vi använder den inte under vintern, den är inte bra isolerad.
Senast redigerad av en moderator: