Vår senaste husbil är redan fyra år. Vi fick den sprillans ny. Fräsch och fin. Första säsongen försöker man ju torka bort varenda liten fläck. Varje gruskorn ska bara bort. Allt hanteras med största varsamhet med vetskap om att till och med handlaren tycker att det mesta är smäck. Andra året börjar man tåla en del. Måste inte gnugga hela tiden. Tredje året börjar vi slappna av. Men då kommer allt med trasiga rullgardiner. Och knirkande, gnisslande skåpluckor. Nu i år märker vi att vi ändrat attityd. Vad gör det om det knirkar lite. Bilen är ju inte ny. Vi börjar bli experter på att laga rullgardiner. Små otäcka fjädrar som ska pillas tillbaka. Hur mycket ska man bry sig. Det är ju inga billiga saker. Klädsen börjar bli lite sliten men det gör väl inget? Hur rädd om bilen ska man vara? När vi köper en ny börjar väl allt om igen.
Edit. Jo, jag vet att man kan köpa begagnat. Men då är man väl rädd om bilen också. Åtminstone första året.
Edit. Jo, jag vet att man kan köpa begagnat. Men då är man väl rädd om bilen också. Åtminstone första året.
Senast ändrad: